Betyg på DN Debatt 21 sep: 5/10 resp 3/10

I dagens första DN debatt-artikel argumenterar Svante Axelsson och Johanna Sandahl från Naturskyddsföreningen för att s, v, mp, c och fp borde kunna komma överens i miljöfrågorna.

Det främsta problemet med Axelssons och Sandahls artikel är att man inte håller sig till huvudtesen – att man borde kunna komma överens över blockgränsen om miljöfrågorna – utan istället börjar argumentera för en viss miljöpolitik. Den får betyget 5/10.  Mina kommentarer följer nedan.

[Redigerat 21 november.]


I andra stycket skriver författarna som följer:

Miljöfrågorna har en stor möjlighet att bli det politiska smörjmedel som behövs för att bryta upp blockpolitikens förlamande hand över riksdagen.

Det är oklart vad detta innebär. För att en regering ska kunna sitta kvar måste man ju ha stöd för sin politik på alla områden, inte endast på miljöområdet.

Vidare:

Även vi i Naturskyddsföreningen märker tydligt av den nya gröna vågen av miljöintresse hos allmänheten. Vi vet redan nu att vi under 2014 kommer att bli fler medlemmar än den tidigare högsta noteringen på 206.000 från början av 1990-talet.

Finns det verkligen en ny grön våg? Såsom påpekades i gårdagens DN Debatt har intresset för äldreomsorg, invandring, skola, sjukvård, den sociala välfärden och pensionerna vuxit fortare. Man borde ha gett mer evidens än att Naturskyddsföreningens medlemsantal vuxit.

Vidare:

Allt fler politiker har upptäckt att miljösatsningar är en positiv motor i den ekonomiska utvecklingen och sysselsättningspolitiken.

Att miljösatsningar är en positiv motor för ekonomin borde backats upp med evidens.

Vidare:

I svaren på Naturskyddsföreningens valenkät till riksdagspartierna och deras egna vallöften ser vi 10 områden där partierna redan i dag ligger när varandra.

Man hade velat se dessa svar för att kunna göra en bedömning av huruvida det är rimligt att säga att dessa partier ligger nära varandra vad gäller dessa frågor. Dessutom hade det varit intressant att veta hur övriga partier ställer sig till dessa frågor.

Man övergår sedan till att lista dessa tio områden. Den andra punkten är som följer:

Energiöverenskommelse om kärnkraften. Den energiöverenskommelse som den förra alliansregeringen kom fram till bör ligga till grund för en uppgörelse om kärnkraftens framtid. Den svenska kärnkraften är gammal och dras med säkerhetsproblem.

Här övergår man från artikelns huvudtema, vilket är att hävda att s, v, mp, c och fp ligger nära varandra i miljöfrågor, till något annat, nämligen att argumentera för en viss politik (i detta fall vad gäller kärnkraften). Det är förvirrande och något bedrägligt.

Fp och mp tycks ju dessutom ligga väldigt långt ifrån varandra vad gäller kärnkraften. Detta är något författarna borde kommenterat.

Nästa punkt är som följer:

Samma miljölagstiftning för alla. Miljöbalken är ett fundament för att skapa ett hållbart samhälle. Skogs– och gruvnäringen har i dag en egen juridisk gräddfil utanför miljöbalken. Gruvor och skogsbruk borde givetvis behandlas som all annan industriell verksamhet och läggas in i miljöbalken. Som ett första steg bör regeringen tillsätta en utredning om en ny skogsvårdslag. Även vattenkraften har i dag en liknande juridisk gräddfil. För att åtgärda detta behöver vattenverksamhetsutredningens förslag på ny- och omprövningar snarast realiseras i lag.

Återigen, här talar man inte alls om de olika partiernas förmåga att komma överens, utan argumenterar istället för en substantiell politisk ståndpunkt. Man gör samma sak vad gäller de flesta punkter nedan (med visst undantag för 8 och 10).

Femte punkten är som följer:

Enas om räddningsprogram för järnvägen. Få miljöfrågor har så starkt stöd som att satsa mer på järnvägen.

Men frågan är om partierna kan komma överens? Mp har ju velat spendera mer på denna fråga än Alliansen, t ex.


I dagens andra DN Debatt-artikel argumenterar Mats Alvesson, professor i företagsekonomi, för att jakten på status skapat en rad prestigefyllda yrken utan innehåll. Vidare menar han att samhället inte längre är en ”pyramid” – där det ”finns få i toppen, flera nära denna, ett antal på mellannivå och den stora massan där nere” – utan en ”ballong” där de flesta befinner sig på mellannivån.

Huvudtesen är intressant men Alvesson är alldeles för vag och emotionell och ger så gott som ingen evidens för sina idéer. Därför får den det låga betyget 3/10. Fler kommentarer följer nedan.


Författaren skriver som följer i andra stycket:

Vi kan säga att vi lever i ballongsamhället. I detta finns förvisso en hel del på samhällets botten och ganska många har det riktigt gott ställt. Men särskilt finns en mycket stor medelklass som bildar en tjock samhällsmidja.

Detta påstående är förvisso inte helt fel men borde backats upp av evidens. Sådan är lätt att finna, vilket gör det svårt att förstå varför den inte tillhandahålls. Se t ex SvT:s visualisering.

I denna trängs alla yrkesgrupper som lyckas undgå göra någon konkret produktion utan är sysselsatt med mer eller mindre viktig symbolverksamhet. Man jobbar med planer och prat, med ettor och nollor, med att skapa efterfrågan och entertainment, med människoförbättring och management, med varumärkande och verksamhetsförändring.

Om vi utgår från att medelklassen definieras av deras inkomster (vilket är den rimliga tolkningen av vad Alvesson skriver ovan) så är detta påstående felaktigt. Det finns massor med människor som har en medelklasslön men som inte sysslar med vad som ens i bredaste mening kan anses vara symbolverksamhet. Exempel innefattar sjuksköterskor och en rad hantverksyrken som rörmokare och elektriker.

Vidare är uttrycket ”symbolverksamhet” vagt och negativt värdeladdat. Måhända är dessa yrken onödiga, men det ska i så fall beläggas med evidens snarare än med värdeladdade definitioner.

Vidare:

I ballongsamhället är soliditeten ganska svag. Mycket är uppblåst.

Detta hade man velat få mer evidens för.

Vidare:

Alla möjliga resurser mobiliseras i ansträngningen att klättra. I medelklassandet av så många som möjligt och säkerställa en plats i solen används bland annat: a) (över-)utbildning, b) inrättande av yrken och positioner, c) certifiering och auktorisation samt d) titelinflation. Då mycket av det inte handlar om särskilt mycket reellt kvalificerande eller produktivt arbete får vi här ballongsamhället – stort, synligt och uppblåst men tomt på innehåll. Hit hör utbildnings- och titelinflation, jobb av tveksamt värde men som skapas som svar på utbudet av utbildad arbetskraft (till exempel coacher) och intetsägande legitimeringar.

Tankegångarna är inte ointressanta. Det finns många andra som tänker på liknande sätt. Bl a håller den kände ekonomen Bryan Caplan på att skriva en bok med arbetsnamnet ”The Case Against Education”. Här är en podcast där han presenterar sina idéer.

Problemet är att Alvesson ger inte ger någon evidens eller några argument för sina teser.

Vidare:

En mängd yrken och befattningar som är befriade från produktiv aktivitet har inrättats och tillsätts. I organisationer sysslar man med varumärkande, mångfaldigande, jämställdhetsarbete, informerande, visionerande, planerande och strategiserande. Myndigheter i inspektions- och förbättringsbranschen byggs ut. Ekonomer, jurister, terapeuter, kommunikationsexperter och konsulter erbjuds eller skaffar sig jobb och uppdrag i stor skala. En stor mängd tomt arbete – folk är på jobbet men gör inget alls eller inget meningsfullt – fyller arbetsdagen för många.

Var är evidensen? Denna argumentation är alldeles för abstrakt för att vara meningsfull.

Vidare:

I ballongsamhället är önskan om att komma från botten mycket stark och konkurrensen om att ta sig upp till och helst över den tjocka mitten intensiv. Som en följd härav får vi en uppsvälld samhällsballong där kampen om status, position och självkänsla är benhård.

Det står inte klart för mig att kampen om status är större i Sverige idag än i andra länder och/eller perioder. Detta är åtminstone något Alvesson borde argumenterat för.

Vidare:

Risken att ballongen blir alltför hårt pumpad och spricker bör kanske beaktas.

Vad innebär att att bubblan spricker? Det är lätt att förstå vad det betyder att säga att ”it-bubblan sprack” eller ”finansbubblan sprack” – olika företag och fastigheter var övervärderade och när de föll i värde ledde det till ekonomisk stagnation. Vad det betyder att säga att ballongsamhället kan spricka är däremot inte alls klart. Metaforen/analogin borde tydliggjorts.

Vidare:

I pyramidsamhället var statusen fastlagd och på grund av begränsningar ingen huvudfråga.

Detta påstående är vagt och man ges ingen evidens för det.

Annonser

One thought on “Betyg på DN Debatt 21 sep: 5/10 resp 3/10

  1. Angående ”Comment [A1]” till Svante Axelssons och Johanna Sandahls artikel. Nej, det krävs ingen majoritet i alla frågor. Enligt regeringsformen krävs endast en avsaknad av nej-röster vid alla misstroendeomröstningar. Och i praktiken krävs också en pluralitet för regeringens budget. Sedan blir givetvis en regering med enbart framgångsrik budget ganska innehållsfattig, men det är en annan sak än om man ”kan sitta kvar”.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s