Betygsättning

Flera besökare har ställt intressanta frågor angående betygsättningen (se kommentarerna till denna, denna och denna artikel). Som jag skriver i mina svar är betyget till sin natur mer subjektivt än de enskilda kritiska kommentarerna. Medan det ofta går att nå konsensus om att ett påstående t ex är falskt, borde underbyggts med mer evidens, eller är oacceptabelt vagt, så kan det vara mycket svårare att nå konsensus om hur man ska vikta olika sådana argumentationsfel – olika brott mot samarbetsprincipen. Någon kan tycka att ett visst falskt påstående är ett allvarligare argumentationsfel än ett annat, medan någon annan tycker tvärtom.

Man skulle kunna tänka sig att ett sätt att nå objektivitet är att sätta ihop en strikt ”regelbok”, enligt vilken man t ex kunde få ett poängs avdrag för varje påstående som saknar evidens, två poängs avdrag för varje falskt påstående, osv. Ett problem med detta är emellertid att det lär ge upphov till betygsättningar som är intuitivt orimliga. Dessutom riskerar sådana strikta regler ge ett falskt intryck av att betygsättningen är en mer exakt vetenskap än vad den är.

Detta sagt så går det att säga några saker om betygsättningen. Allmänt sett så är argumentationsfel som gäller perifera detaljer mindre viktiga än sådana som är centrala för författarens argumentation. Vidare är vissa argumentationsfel vanligen värre än andra – falska påståenden är t ex normalt sett ett väldigt allvarligt argumentationsfel, medan t ex underlåtelse att ta upp möjliga motargument allmänt sett är lite mindre allvarligt. Detta är dock bara vad som gäller i genomsnitt: i varje enskilt fall måste man använda sitt omdöme för att bedöma hur allvarligt argumentationsfelet är.

En möjlig förmildrande omständighet är att hävda att det är en ”konvention” att argumentera på det sätt jag anser vara felaktigt. Jag diskuterade t ex ett sådant fall i denna kommentar, angående det faktum att författarna till artikeln den 30 september inte redogjorde ordentligt för hur begreppet ”ekologiskt fotavtryck” definierats. Som jag skriver är det närmast standard att inte definiera sådana begrepp i detalj i den här typen av artiklar. Jag anser inte att det gör det acceptabelt, men räknar det ändå i viss mån som en förmildrande omständighet.

Detsamma gäller andra former av bristfällig evidens och/eller källor (vilket är ett genomgående problem i många av artiklarna). DN Debatt borde enligt mitt tycke tillåta (och uppmana) författarna att länka till hemsidor där stöd för deras påståenden kan hittas. Att detta vad jag förstår inte går för närvarande är i viss mån en förmildrande omständighet när författarna underlåter att ge ordentlig evidens eller källor för sina påståenden (jag har ändrat mig på den punkten), men friar dem inte helt (det går att skriva ut namn på hemsidor, t ex).

 

Avslutningsvis vill jag betona fyra saker.

För det första behandlar vissa artiklar specialämnen som jag inte har särskild insikt i (detta gällde t ex artikeln om paracetamol och den om riksdagens röstningsregler). Det kan mycket väl hända att jag missar faktafel i sådana artiklar (däremot går naturligtvis andra argumentationsfel, som vaghet eller brist på evidens, vanligen att upptäcka) och att artiklarna därför får lite högre betyg än de förtjänar. Mina analyser gör emellertid inte anspråk på att vara perfekta och ska inte bedömas utifrån sådana anspråk – man ska inte göra det bästa till det godas fiende. Mitt mål är istället att göra så bra analyser jag kan utan att behöva läsa in mig massor på ämnen jag inte kan.

För det andra ska man inte ta betygen alltför allvarligt – det är som sagt omöjligt att undvika att de i viss mån är subjektiva. Den som vill få sig en tillförlitlig bild av hur välargumenterad DN Debatt-artikeln ifråga är måste därför läsa mina kommentarer, och inte enbart titta på betyget. Det går inte att nå millimeterrättvisa vad gäller dem.

För det tredje gäller, som jag skriver i denna artikel, betygsättningen i första hand argumentationens giltighet, snarare än hur intressant tesen är. Man kan således få höga betyg genom att argumentera väl (dvs utan att göra några argumentationsfel)  för något som är tämligen okontroversiellt.

För det fjärde är betygsättningen även oberoende av slutsatsens rimlighet. Vad som utvärderas är argumentationen – hur man kommer till slutsatsen – inte slutsatsen självt. (Detta sagt är det i allmänhet svårt att argumentera väl för något som är uppenbart orimligt).

För det femte lär formerna för betygsättningen utvecklas med tidens gång. Det finns säkert aspekter av betygsättningen jag inte tänkt på som kommer komma upp vid någon betygsättning längre fram.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s