Betyg på DN Debatt 6 oktober: 6/10

På dagens DN Debatt argumenterar Susanne Spector och Ann Öberg, ekonomer från Svenskt Näringsliv, för att Statistiska Centralbyråns (SCB) officiella arbetslöshetsmått underskattar den ”verkliga arbetslösheten”. Den verkliga arbetslösheten inkorporerar enligt deras definition både den öppna arbetslösheten, vilket är den som mäts av SCB, och den ”dolda”, som utgörs av människor som kan och vill jobba men som är sjukskrivna, förtidspensionärer eller deltar i olika arbetsmarknadspolitiska program. Man befarar nu att den nya regeringen kommer att satsa på att driva ned den öppna arbetslösheten bl a genom ökade förtidspensioneringar och arbetsmarknadspolitiska program, och uppmanar dem att istället satsa på att driva ner den verkliga arbetslösheten bl a genom avregleringar och förbättrad ”matchning” på arbetsmarknaden.

Artikelns är således baserad på begreppen ”öppen”, ”dold” och ”verklig” arbetslöshet. Det är sant att det i princip kan vara så att den öppna, officiella, arbetslösheten, avviker från den som vi intuitivt skulle säga är den ”verkliga”. Om en person som vill och kan jobba ger upp efter många års misslyckat jobbsökande, och av något skäl blir förtidspensionerad, så skulle vi vilja säga att denne borde räknas som arbetslös, men det görs inte enligt SCB:s definition (om författarna har rätt om denna). Problemet är hur man mäter den dolda arbetslösheten. Som vi ska se nedan är jag inte helt övertygad om författarnas lösning. I vilket fall borde de givit mycket bättre argument för den.

I övrigt innehåller artikeln en hel del påståenden som inte backas upp av evidens och underlåtelser att ta upp motargument, något som delvis beror på att man försöker säga väldigt mycket inom ramen för de 6 600 tecken som DN Debatt tillåter. Man kan nog säga att det finns en tyst en konvention som säger att det är acceptabelt att skriva den här sortens debattartiklar på det här sättet, något som i viss mån är en förmildrande omständighet. Jag anser emellertid inte att denna konvention är rimlig. För att DN Debatt ska leva upp till sin målsättning (som jag definitivt stöder) om att möjliggöra för läsarna att ta ställning till olika frågor på basis av goda argument och vetenskaplig evidens måste författarna till DN Debatts artiklar tillhandahålla ordentliga argument och ordentlig evidens för alla sina påståenden. Jag planerar att skriva något mer utförligt om denna fråga senare.

Artikeln är dock relativt välstrukturerad, och man försöker ändå knyta an till forskning även om man inte alltid gör det på ett ordentligt sätt. Den får därför sammanlagt betyget 6/10 trots mina omfattande kritiska kommentarer nedan.


I andra stycket skriver beskriver författarna den lösning på arbetslösheten som de själva föredrar:

Antingen satsar de på en politik som fortsätter att höja arbetsutbud och sysselsättning i sådan takt att målet nås.

Att öka arbetsutbudet kan ha andra fördelar, men det bidrar inte i sig till att minska arbetslösheten, eftersom det definieras som ”the total hours (adjusted for intensity of effort) that workers wish to work at a given real wage rate”. Om arbetsutbudet ökar utan att efterfrågan på arbete ökar kommer snarare arbetslösheten att öka.

I det sjätte och sjunde stycket introducerar man sin alternativa metod för

Detta mått ger en bredare bild än SCB:s officiella arbetslöshetsmått. Vår slutsats är att den verkliga arbetslösheten i dag är på en av sina lägsta nivåer sedan mitten av 1990-talet. Metoden som vi har använt togs först fram i en SNS-rapport från 2006 av professorerna Lars Ljungqvist och Thomas J Sargent (som tog emot ekonomipriset till Alfred Nobels minne 2011).

Den verkliga arbetslösheten utgår från att Sveriges historiska sjukskrivningstal motsvarar den normalnivå som orsakas av ren ohälsa. Den andel av de förtidspensionerade och långtidssjukskrivna som överstiger denna nivå inkluderas därför i den dolda arbetslösheten. Även personer med olika former av anställningsstöd läggs till den dolda arbetslösheten.

För det första är det inte bra att man inte ges en tydligare beskrivning av hur rapporten kan hittas (helst en länk, men i annat fall titeln). Det här var för lite information för att jag (och Google) skulle kunna hitta den. Det gör att det inte är lätt att bedöma rimligheten hos författarnas mått på den ”verkliga” arbetslösheten.

En anmärkning man kan göra gäller dock antagandet att ”Sveriges historiska sjukskrivningstal motsvarar den normalnivå som orsakas av ren ohälsa”. Vad gäller förtidspensionerade var vi, enligt författarna, vid denna normalnivå 1963 medan vi var vid den 1974 vad gäller förtidspensionerade (se grafen ovanför artikeln på DN Debatt). Man skulle vilja ha argument för varför normalnivån sätts vid just dessa år.

Det kan tyckas rimligt att vi inte blivit sjukare sedan 1963/1974 (författarna ger stöd åt detta längre ner, där de skriver ”skillnaderna i inflödet till förtidspensioner under de senaste trettio åren verkar heller inte bero på hälsoförändringar”) och att ökade sjukskrivningar/förtidspensioneringar därför måste förklaras med en ökad dold arbetslöshet. Man kan dock göra två invändningar mot detta. För det första är det ju mycket möjligt att man var för hård med sjukskrivningar och förtidspensioneringar 1963/1974, vilket gjorde att personer som borde sjukskrivits eller förtidspensionerats tvingades att jobba. Det är en invändning författarna borde tagit upp och avfärdat (möjligen görs det i rapporten, men den går som sagt inte att finna).

I detta sammanhang kan man notera att pensionsåldern ju inte höjts i takt med stigande levnadsålder. 1913 var t ex pensionsåldern 67 år trots att medellivslängden var 60 år. Det kan hävdas att delar av den kontinuerligt höjda produktiviteten har tagits ut i form av sänkta krav på gamla att arbeta. Detsamma skulle i så fall kunna gälla sjuka. Enligt detta resonemang skulle vi få ökad acceptans för att människor med t ex mindre smärtor inte arbetar i takt med att välståndet ökar, eftersom deras frånvaro från produktionen då betyder mindre.

Vidare kan man notera att om man skulle tillämpa författarnas resonemang konsekvent kunde även pensionärer räknas som ”dolt arbetslösa”, eftersom rimligen många fler av dem kan jobba nu än för 50 år sedan (eftersom deras hälsa ökat drastiskt) och även om många av dem säkert inte vill göra det kan detsamma gälla sjukskrivna och förtidspensionerade (se nedan). Men detta är möjligen överkurs.

En annan invändning är att författarna ger två motstridiga definitioner av begreppet arbetslöshet. I tredje stycket definierar man arbetslösa som personer som ”vill och kan jobba men som inte har en självständig försörjning” (tredje stycket). Senare definierar man, som vi sett, en stor grupp sjukskrivna och förtidspensionerade som ”dolt arbetslösa”. Men dessa meningar i det elfte stycket klargör att stora delar av denna grupp knappast ”vill och kan jobba”:

Jobbskatteavdragen och skärpta regler för sjukskrivningar och förtidspensionärer hade effekt.

Det är svårt att se att dessa regler hade haft effekt om det var så att det fanns en stor grupp som ”ville och kunde” arbeta. Det var rimligen precis därför att det fanns en grupp som inte ville (oavsett om de dessutom inte ”kunde” – en oklar term som naturligtvis kan definieras på ett striktare respektive mildare sätt) arbeta som de skärpta reglerna hade effekt.

Vidare i samma stycke:

Att personer går från dold till öppen arbetslöshet är i grunden positivt.

Det ges inget argument för varför det skulle vara så. Vid första anblick tycks båda formerna av arbetslöshet vara lika illa.

Längre ner skriver man:

Tvärtom tyder en del av de rödgröna förslagen på att de vill knuffa ut arbetslösa ur statistiken. Extratjänster för långtidsarbetslösa och 90-dagarsgaranti är inte lösningen på jobbristen, även om sådana åtgärder bidrar till att dölja den verkliga arbetslösheten.

De rödgröna har rimligen andra skäl än att ”knuffa ut arbetslösa ur statistiken” för dessa åtgärder. Dessa skäl borde benämnts och bemötts.

Arbetsgivaravgiften för unga ska höjas och världens högsta marginalskatter ska höjas ytterligare.

Enligt Ekonomifakta (som förvisso inte är politiskt neutral utan drivs just av Svenskt Näringsliv), som i sin tur hänvisar till KMPG, stämmer detta. Dock borde man gett stöd åt detta påstående.

Ett flertal studier har identifierat arbetsmarknadsregleringen i Sverige som ett hinder för att anställa.

Dessa studier borde omnämnts, så att läsaren kunde finna dem.

Förslag om krav på årliga lönekartläggningar och rätt till heltid går på tvärs med detta, trots att exempelvis lönekartläggningar inte har visat sig vara effektiva ur ett jämställdhetsperspektiv.

Detta borde getts evidens för.

Vart femte rekryteringsförsök misslyckas.

Detta borde getts evidens för. Dessutom är detta inte ett skarpt mått på ”matchningen”. Det skulle kunna finnas en stor brist på en viss kompetens utan att det syntes i statistiken. T ex skulle arbetsgivarna kunna ha gett upp att försöka värva en viss sorts kompetens, eftersom de visste att den inte gick att få. I analogi med författarnas tes kunde man kalla detta ”dolda matchningsproblem”…

Forskning visar att utländska och inhemska arbetare kompletterar varandra på arbetsmarknaden.

Denna forskning borde redovisats. ”Utländska” och ”inhemska” arbetare känns dessutom som väl breda kategorier för att vara riktigt användbara. Vissa typer av blandningar mellan utländsk och inhemsk arbetskraft torde komplettera varandra mycket bättre än andra.

Advertisements

One thought on “Betyg på DN Debatt 6 oktober: 6/10

  1. Håller med på nästan alla punkter:

    Att öka arbetsutbudet kan ha andra fördelar, men det bidrar inte i sig till att minska arbetslösheten, eftersom det definieras som ”the total hours (adjusted for intensity of effort) that workers wish to work at a given real wage rate”. Om arbetsutbudet ökar utan att efterfrågan på arbete ökar kommer snarare arbetslösheten att öka.

    Den här punkten borde de ha argumenterat för lite mer. Grejen är att det är rätt troligt att ju fler det är som arbetar desto större efterfrågan på arbete kommer det finnas. Först, fler arbetande leder till mindre bidrag vilket öppnar upp för mer pengar till investering och produktion. Och för det andra, fler arbetande leder till en ökad total produktion, vilket gör att det på det sättet finns mer pengar att investera.

    Annars var det en väldigt genomgående kritik. Det är väldigt bra att poängtera att de borde ha med länkar till studierna, även de som man bara hänvisar till. Jag undrar dock om det inte är DN som ligger bakom det?

    En sak som de tog upp var väldigt konstigt:

    Både sysselsättningen och sysselsättningsgraden har också ökat sedan mitten av 2000-talet. Att fler personer är med på arbetsmarknaden är bra för Sverige. I USA har arbetslösheten gått ner för att många har lämnat arbetsmarknaden. I Sverige har arbetslösheten ökat för att många har kommit in på arbetsmarknaden. Samtidigt ligger stora utmaningar framför oss när det gäller att se till att alla de människor som vill vara med och bidra också får chansen att komma in i arbete.

    Fler i arbete är bra – fler i arbete i Sverige har lett till högre arbetslöshet. Måste vara att sysselsättningen ökat, men blir väldigt banal mening då.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s