Betyg på DN Debatt 7 oktober: 6/10

dagens DN Debatt argumenterar Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén dels för att regeringen och Alliansen bör göra upp om skolfrågorna, och dels för en rad konkreta förslag (som att det inte bör införas ett kommunalt veto mot friskolor och att det bör utbildas fler speciallärare). Att artikeln har båda dessa syften görs emellertid inte klart, vilket är något vilseledande. Vidare saknar man evidens och argument på en rad punkter. I vissa delar känns artikeln mer som en deklaration av Lärarförbundets åsikter (dvs ett manifest) än som en argumenterande debattartikel. Artikeln är dock på det stora hela ganska tydlig och förslagen är tydliga. Den får därför betyget 6/10. Mina kommentarer följer nedan.


I inledningen av artikeln får man intryck av att den enbart kommer handla om att regeringen och Alliansen bör göra upp om en långsiktig skolpolitik. Så är emellertid inte fallet: i femte stycket övergår författaren från att argumentera för detta till att argumentera för vissa konkreta skolpolitiska ståndpunkter (som att kommunerna inte bör ha veto mot inrättande av nya friskolor). Det är olyckligt att hon inte klargör att hon har båda dessa syften med artikeln, eftersom jag tror att det förvirrar många läsare.

Hon skriver vidare i femte stycket:

Det finns bättre lösningar än kommunalt veto för att förhindra överetablering av friskolor. Vetot skulle öka skillnaderna mellan kommunerna och innebära att bostadsorten skulle bli än mer avgörande än i dag. Det skulle inte lösa problem med segregering av elever och dålig resursfördelning.

Detta ges inga argument eller annat stöd.

I följande stycke skriver hon:

Att alla gymnasieprogram ska ge högskolebehörighet är en långt viktigare reform. Högskolebehörighet motsvarar de krav arbetsgivarna ställer och det är också vad eleverna vill ha. Yrkesprogrammens misslyckande får inte upprepas.

Dessa påståenden borde backats upp med argument och siffror. Säkert är det så att många arbetsgivare och elever vill ha högskolebehörighet, men för att avgöra huruvida alla program bör ge högskolebehörighet behöver man exakta siffror.

Vidare:

En avklarad gymnasieutbildning är avgörande för chanserna på arbetsmarknaden, men ett obligatorium är inte automatiskt lösningen. Om gymnasieskolan ska fungera måste grundskolan få rätt förutsättningar. De ungdomar som är skoltrötta eller har svårt i skolan behöver mer stöd och uppmuntran så tidigt som möjligt. Det kan inga pliktlagar i världen lösa, det kan bara en lärare ge.

Varför är inte ett obligatorium lösningen? Ett obligatorium utesluter ju naturligtvis inte mer stöd och uppmuntran – detta är ett s k falskt dilemma.

Mot slutet av artikeln lägger författaren fram några förslag i punktform – bl a mer kompetensutveckling och mer särskilt stöd till svaga elever. Här hade man velat ha två sorters argument. För det första hade man velat ha ett allmänt argument för varför man tror att mer resurser till skolan kommer att ge resultat. Vissa hävdar nämligen att kopplingen mellan hur mycket man spenderar på skolan och skolans resultat är svagare än man skulle tro. För det andra skulle man vilja ha ett argument för varför man ska satsa just på kompetensutveckling och särskilt stöd till svaga elever snarare än t ex på mindre klasser.

Under första punkten skriver författaren:

SCB spår att det kommer saknas 43 000 lärare inom mindre än sex år.

De borde angett hur man kan hitta denna uppgift (jag gör det inte med hjälp av Google).

Under tredje punkten skriver hon:

Hälften av lärarna uppger att det finns elever i klassen som ofta eller aldrig får det stöd de behöver trots att läraren påpekar behovet.

Det borde angetts var författaren hämtar denna uppgift ifrån.

Den fjärde punkten är lite väl retorisk och innehållslös:

Nationell uppslutning för skolan. Trots att vi talar om att skolan behöver lugn och ro kan inte skolan stå helt fri från förändring. Skolans aktörer måste ständigt granska sin verksamhet och diskutera hur den kan förbättras. En orsak till misslyckade skolreformer beslutade uppifrån är att beslutsfattare inte inser hur verkligheten ser ut för dem som arbetar i skolan. Lärarna är beredda att ta sitt ansvar för att bidra till ett bättre samtalsklimat. Politikerna måste dra sitt strå till stacken.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s