Betyg på DN Debatt 10 oktober: 5/10

dagens DN Debatt argumenterar Tomas Klingström, doktorand i bioinformatik, och Malin Sahlén från Timbro emot den nya regeringens förslag om en lag om könskvotering till bolagsstyrelser. Man ger två huvudargument: att kvinnor inte har svårare än män att nå poster i bolagsstyrelser och att kvotering av kvinnor riskerar att tränga ut en annan underrepresenterad grupp, nämligen personer med utländsk bakgrund. Fastän jag har vissa invändningar mot det är det första argumentet ganska väl underbyggt, medan man ger väldigt lite evidens för det andra argumentet. Vidare är artikeln inte särskilt välstrukturerad vilket emellanåt gör att det inte är tydligt vilka teser författarna vänder sig mot. Sammanlagt blir betyget 5/10. Mina kommentarer följer nedan.


I första delen av artikeln vill man bemöta ett argument som förespråkare för kvotering framfört. Det kan ställas upp som följer:

Premiss 1: Kvinnor är underrepresenterade i bolagsstyrelser.

Premiss 2: Om kvinnor är underrepresenterade i bolagsstyrelser, så beror det på diskriminering.

Slutsats: Kvinnor är diskriminerade.

I premiss 2 går man från data om utfall (dvs hur stor andel av bolagsstyrelsemedlemmarna som är kvinnor) till att dra en slutsats om vilka möjligheter kvinnor har att komma in i bolagsstyrelser. Vad författarna riktar in sig på här är emellertid premiss 1: att kvinnor är underrepresenterade i bolagsstyrelser. Man skriver:

Om man utgår från de examina och den erfarenhet, mätt som ålder, som efterfrågas av styrelseledamöter i de 30 största börsbolagen i Sverige visar det sig att kvinnor har lika bra, eller bättre, möjligheter att ta sig in i styrelserna som män.

Majoriteten av de styrelseledamöter som sitter i de 30 största börsnoterade bolagen (OMX 30) i Sverige är civilekonomer och civilingenjörer. De tog sina examina mellan 1965 och 1996 och är födda mellan 1940 och 1971. Det rör sig alltså om medelålders personer som har hunnit skaffa sig mycket relevant erfarenhet. Vid den tidpunkt då de genomförde sina akademiska studier utgjorde kvinnor långt under hälften av studenterna såväl på de mest relevanta programmen som i högskolan i stort.
.
Med hänsyn taget till antalet män och kvinnor som då blev färdiga ekonomer och civilingenjörer visar det sig att kvinnor inte alls har haft sämre möjligheter att bli styrelseledamöter. Faktum är att andelen kvinnliga ekonomer i svenska storbolagsstyrelser (34 procent) i princip perfekt motsvarar den förväntade andelen (33,9 procent), givet könsfördelningen på svenska universitet för 19–49 år sedan samt givet rådande åldersfördelning i börsstyrelser. Bland civilingenjörer är andelen kvinnor till och med oväntat hög, givet hur många kvinnor som utbildat sig till ingenjörer.
.

I detta stycke, där man alltså tillbakavisar premiss 1, tycks man acceptera att man kan dra slutsatser om möjligheter från utfallsdata – i detta fall hur stor andel kvinnor som sitter i bolagsstyrelserna relativt hur stor andel kvinnor som studerade till civilekonomer och civilingenjörer för 19-49 år sedan. Man drar nämligen slutsatsen att kvinnor har ”lika bra, eller bättre, möjligheter att ta sig in styrelserna som män” från det faktum att andelen kvinnor i bolagsstyrelser är ungefär lika hög som andelen kvinnliga ekonomi- och ingenjörsstudenter var för 19-49 år sedan. Det är dock problematiskt att man inte explicit tydliggör att man gör denna slutledning. Den är inte trivial (det kan ju t ex vara så att skillnader i utfall beror på olika kapacitet eller olika livsval) och man borde därför vara tydlig med att man gör den.

Vidare skriver man:

Här kan man förstås invända att bolagens valberedningar utgår ifrån en för snäv kompetensprofil. Vår analys utgår ifrån att denna fråga helt är upp till de som känner verksamhetens behov bäst: företagen själva, snarare än de politiker som nu bildar regering.

Frågan som diskuteras är ju huruvida företagen diskriminerar kvinnor, och man bör notera att om de vill göra det, så är det lätt gjort genom att använda sig av snäva kompetensprofiler som främst innehas av män. Genom att utgå från att företagen inte skapar kompetensprofiler med diskriminerande syften (utan snarare kompetensprofiler som främjar företagens bästa) så  förutsätter man det som ska bevisas.

Vidare:

Kvoteringspolitik är nämligen alltid ett nollsummespel, där en inkvoterad kvinna är en utkvotering av någon annan. Om en handfull Handelskvinnor ska beredas en gräddfil in i bolagsstyrelserna försvinner sannolikt personer med utländsk bakgrund ut, eftersom äldre män är överrepresenterade bland dem.

Man borde gett mycket mer evidens för att detta verkligen kommer ske. (Rimligen har företagen ögonen på sig inte bara vad gäller andelen kvinnor i styrelser, utan även vad gäller andelen personer med utländsk bakgrund.) Bland annat kunnat man använt sig av data från Norge, som ju införde en kvoteringslag 2006. I dess nuvarande form är argumentet alldeles för spekulativt.

De som förespråkar kvotering tycker att det går för sakta, men allt talar för att väsentligt fler kvinnor kommer att sitta på styrelseposter inom en nära framtid. Allt talar för att ökningstakten kommer vara högre när kvinnornas intåg på universiteten får genomslag. Om könsfördelningen i styrelserna fortsätter att spegla fördelningen på universiteten kan vi förvänta oss att kvinnor utgör 40 procent av de svenskutbildade styrelseledamöterna inom 10 år – och inom 20 år är kvinnor en majoritet.

Det är sant att det är rimligt att tro att i takt med att fler kvinnor har den grundläggande utbildning och erfarenhet som erfordras för en styrelsepost, så kommer man få fler kvinnor i styrelserna. En mindre invändning man kan göra är dock denna. En möjlig hypotes är att under den tid när kvinnorna var underrepresenterade på universiteten var det huvudsakligen de allra mest drivna och begåvade kvinnorna som studerade, medan de grupper som tillkommit senare i genomsnitt varit mindre drivna och begåvade. Om så är fallet är det inte alls säkert att kvinnorna kommer att uppnå majoritet i bolagsstyrelserna om 20 år (vilket kan bero på diskriminering, om man tror på kopplingen mellan utfall och möjligheter/diskriminering).

Vidare skriver man:

Att genomföra ett så allvarligt ingrepp i äganderätten på så lösa grunder kan inte betraktas som seriöst. Det finns inte större skäl för politikerna att lagstifta om börsbolagens styrelser än vad det gör för Stefan Löfven att lägga sig i vem som blir produktchef på ett litet importbolag.

Denna analogi är mycket svag. Bland annat är att lägga sig i vem som blir produktchef på ett litet importbolag ju ministerstyre. Inte ens de som motsätter sig kvotering lär tycka att skälen till kvotering är lika svaga som skälen till att tillsätta produktchefer i mindre företag. Detta argument får betraktas som ren retorik.

Vilka historiska erfarenheter finns det av att företag drivs bättre från Rosenbad än av de som har egna intressen i företaget?

Det finns (minst) två möjliga skäl till kvotering: att motverka diskriminering och att göra företagen mer effektiva. I debatten hörs huvudsakligen det första argumentet (även om det andra också hörs), och det är också det författarna huvudsakligen riktar in sig på. Citatet ovan har dock endast relevans för det andra argumentet, vilket borde påpekats. Vidare borde de givit evidens för sitt påstående (som impliceras av deras retoriska fråga) att det inte finns några historiska erfarenheter av att statliga regleringar förbättrat företagens effektivitet.

Vidare skriver man:

Politiker som hävdar lönsamhet som kvoteringsargument måste granskas, i likhet med de som kommer till den förbluffande slutsatsen att just styrelseposter är en prioriterad jämställdhetsåtgärd. Möjligheten att bli styrelseledamot kommer aldrig att vara förunnad mer än några få personer, medan det som gör skillnad för kvinnors liv snarare är vad som sker på arbetsplatser, i hemmet och i sociala sammanhang.

Det är sant att endast relativt få kan bli styrelseledamöter, men styrelseledamöter har stor makt och hur många kvinnor som sitter i styrelserna kan ha symbolisk betydelse (det hävdar i alla fall företrädarna för kvotering). Dessa argument borde beaktats.

Vidare:

Kön är inte en kompetens, och bolagens valberedningar måste i första hand ta hänsyn till företagets skötsel och ägarnas intressen, inte Gustav Fridolins omåttliga behov av rubriker.

Detta är ett s k ad hominem-argument: man angriper en företrädare för kvotering snarare än argumenterar mot kvotering direkt (vilket man dock förstås gör i resten av artikeln). Dessutom gör man det på ett retoriskt sätt – man går till personangrepp. Generellt sett lyser de med sin frånvaro i DN Debatt, vilket är notabelt (och positivt).

Spekulationer om ens politiska motståndares motiv kan förvisso ha en plats i politiska debatter. Eftersom de tenderar att skapa mer starka känslor än andra argument är det dock extra viktigt att belägga dessa spekulationer med evidens och att framföra dem på ett nyktert sätt. Emellertid brukar dessa argument tvärtom snarast vara mer känsloladdade och mindre evidensbaserade än andra argument. Det gäller som synes även i detta fall.

Advertisements

3 thoughts on “Betyg på DN Debatt 10 oktober: 5/10

  1. I debattartikeln tydliggörs det att debattartikeln bygger på en rapport som publiceras av Timbro. I debattartikeln beskrivs ett tyckande baserat på rapporten och jag tycker att det är en brist i recensionen att du inte tar hänsyn till att debattartikeln stödjer sig på ett mer omfattande faktaunderlag (du kan läsa rapporten här: http://timbro.se/samhallsekonomi/artiklar/kvotera-inte-bort-mangfalden)

    Till exempel bygger argumentationen om minskad mångfald just på exempel från Norge:

    Nygaard, K (2011), Forced board changes : evidence from Norway. Norwegian school of economics and business administration
    Discussion paper Sam 5

    Ahern, KR & Dittmar, AK (2012), The changing of the boards : the impact on firm valuation of mandated female board representation. Q J Econ, 127:137–197, doi:10.1093/qje/qjr049.

    Hade jag fått fria händer skulle debattartikeln helt klart ha varit mer lik det du efterfrågar och vi verkar vara ganska lika i vad vi tycker om. Däremot finns det tyvärr vissa krav ifrån DN debatt och samhället om vad som utgör en slagkraftig debattartikel. Så jag hoppas att du läser rapporten och blir lite nöjd med att jag håller med dig om hur argumentationen bör vara strukturerad ;-).

    Gilla

  2. Hej Tomas! Tack! Det var ju utmärkt att rapporten har med precis det jag efterfrågade. Det ger en helt annan tyngd åt det argumentet. Jag tycker dock att det är lite förvånande att ni inte inkluderade denna information om ni nu hade den (det hade inte tagit mycket plats att hänvisa till utvecklingen i Norge).

    Jag googlade faktiskt rapporten i morse utan att hitta den. När det finns ett faktaunderlag tillgängligt vill jag naturligtvis ta hänsyn till det, och gör också det. Se t ex denna artikel: https://dndebattbetyg.wordpress.com/2014/10/03/betyg-pa-dn-debatt-3-oktober-910/

    Jag ser nu dock att Timbro la ut ett pressmeddelande om detta i morse, vilket Google inte hittade (eller så är det jag som är dålig på att googla). Jag borde dock ha letat på Timbros hemsida, absolut. I vilket fall borde DN underlätta för läsaren att hitta rapporter – där tycks vi vara överens. Jag har nu skrivit ut er rapport och ska läsa den.

    Vad gäller dina avslutande intressanta anmärkningar:

    ”Däremot finns det tyvärr vissa krav ifrån DN debatt och samhället om vad som utgör en slagkraftig debattartikel.”

    Det är helt sant att det finns sådana krav. Jag analyserar dock texterna enbart från logiskt perspektiv, snarare än från retoriskt perspektiv. Som jag ser det går sökandet efter retorisk slagfärdighet ofta ut över logiken i den politiska debatten, något jag vill sätta fingret på. På många håll ser det mycket värre ut än på DN Debatt – t ex i valdebatterna – som snarast är ett forum för jämförelsevis ganska logiska och faktabaserade artiklar. Det säger därför mycket om den politiska debatten som helhet att även i detta ovanligt stringenta forum så finner man, som jag visar på den här bloggen, en hel del brister i argumentationen.

    Gilla

  3. För att ansluta till en tidigare kommentar: anser du att det finns argumentativa ”dödssynder” – det vill säga brister som är så allvarliga att en text inte kan få godkänt. Du nämner t.ex.
    ”Kön är inte en kompetens, och bolagens valberedningar måste i första hand ta hänsyn till företagets skötsel och ägarnas intressen, inte Gustav Fridolins omåttliga behov av rubriker.” Ett naket ad hominem (att det är naket kanske spelar mindre roll)! Detta skulle kunna vara en sådan ”dödssynd” men man kan naturligtvis tänka sig olika varianter och grader.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s