Betyg på DN Debatt 11 oktober: 7/10

dagens DN Debatt rapporterar Pia Tham från Högskolan i Gävle om sin forskning om villkoren för socialsekreterare som utreder barn och unga. Hon beskriver deras arbetssituation som mycket pressande och utvecklingen som negativ. Mot slutet ges det en del förslag på hur situationen kunde förbättras, men dessvärre är de inte särskilt konkreta. Det finns även en del andra problem med dessa sektioner. Generellt sett är det dock en välunderbyggd debattartikel och den får därför betyget 7/10. Mina kommentarer följer nedan.


Författaren skriver i fjärde stycket:

Enkätundersökningen, som finansierats av Afa försäkring, är en uppföljning av en studie som genomfördes vintern 2002/2003 i samma stadsdelar och kommuner. Den ger alltså en tydlig bild av vad som hänt under de elva år som passerat. Enkäten innehåller drygt 180 frågor kring bland annat arbetskrav, organisationsklimat, stöd från chefer och kollegor, arbetstillfredsställelse samt självskattad hälsa. När nu samma enkät har besvarats av de som i dag arbetar med dessa arbetsuppgifter i samma områden blir det tydligt att arbetsvillkoren genomgående har försämrats.

Det är bra att man får en ingående beskrivning av hur enkäten gått till. Dock borde det funnits en hänvisning till källmaterialet. Jag har inga skäl att tvivla på författarens slutsatser – man får utgå från att hon tänker publicera detta i en vetenskaplig tidskrift, vilket gör att hon lär ha sett till att hennes undersökning uppfyller de metodkrav peer reviewers kräver – men i princip tycker jag ändå alltid att läsaren ska kunna kolla artikelförfattarens källor.

Beskrivningen av forskningsresultaten är dock överlag god. I de tre sista styckena diskuterar författaren så olika lösningsförslag:

Vad kan då göras för att bryta utvecklingen? Som vanligt finns inga enkla svar. Det är en komplex problembild som framträder där många olika områden behöver ses över. Socionomutbildningen är en generalistutbildning med ett uttalat mål att förbereda för det breda yrkesfält socionomer kan arbeta inom. Samtidigt kräver många socionomyrken specialistkunskaper, vilka med andra ord måste förvärvas efter att man lämnat utbildningen. En period av inskolning där den nyexaminerade i lugn och ro kan lära sig sitt specifika område förutsätts. Mot bakgrund av den bild som tecknats ovan med hög personalomsättning, vakanser och högt arbetstryck blir det tydligt att detta på många håll inte alls är möjligt. Här behövs ett gemensamt ansvarstagande från utbildares och arbetsgivares sida. Goda initiativ finns. Ett lyckat exempel är den trainee-verksamhet som startats i en del kommuner. Ett annat är specialisttjänster som inrättats för att behålla erfaren personal. Men betydligt fler åtgärder behövs.

Det här är lite väl vagt. T ex skulle man vilja höra författaren uttala sig om huruvida det är rimligt att socionomutbildningen är en generalistutbildning, om det nu leder till att nyutbildade inte har specialistkunskaper – vilket de uppenbart behöver, enligt författarens undersökning – när de lämnar utbildningen. Vidare är lösa krav på ”fler åtgärder” är inte tillräckligt tydligt, som jag ser det.

För att få stabilitet krävs dock att stabilitet redan finns, varför många arbetsgrupper hamnar i ett ekorrhjul av personalomsättning och vakanser.

Min fetstil. Detta är otydligt. Man behöver en förklaring av varför det skulle ligga till på det sättet.

Ett återkommande, till synes enkelt, svar från arbetsledare på frågan vad som krävs för att kunna få stabilitet är: fler tjänster och mindre administration.

Om författaren håller med arbetsledarna, vilket man får intryck av (hon är dock dessvärre vag på denna punkt) så motsäger det vad hon skriver ovan (åttonde stycket): ”[s]om vanligt finns inga enkla svar”.

Dokumentationskraven har ökat och beskrivs av många som absurda. För att nå fram till utsatta, rädda och oroliga barn och föräldrar krävs tid att etablera bärande och tillitsfulla relationer. Tid måste få ges till det mänskliga mötet, inte tillbringas framför datorn med dessutom ofta förvånansvärt svåranvända och onödigt tidskrävande dataprogram.

Det finns alltid en risk att krav på mindre dokumentationskrav, mindre byråkrati och mer lättanvända dataprogram blir populistiska. Alla anställda vill ha mindre krångel, och därför är det sällan någon som invänder om man efterfrågar det. Man får dock utgå från att man hade skäl för t ex dessa dokumentationskrav när de infördes – skäl som hade med barn och ungas välfärd att göra. Naturligtvis kan dessa dokumentationskrav vara överdrivna, men författaren borde gett någon sorts evidens för att så är fallet. Likaså borde hon gett någon sorts evidens för att dataprogrammen är onödigt krångliga (t ex genom att visa att de är krångligare än motsvarande program på andra arbetsplatser).

I sista stycket skriver så författaren:

Vi har alla ett ansvar att hjälpa till att förhindra att barn och ungdomar faller igenom ett allt grovmaskigare välfärdsnät.

Att välfärdsnätet blir grovmaskigare borde belagts.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s