Betyg på DN Debatt 15 oktober: 3/10

dagens DN Debatt skriver Robert Egnell, docent i säkerhetspolitik, att den nya utrikesmininstern Margot Wallströms ”feministiska utrikespolitik” har ett starkt stöd i forskningen. Författaren underlåter dock att ge ordentligt med evidens för sin tes, vilket gör det svårt för läsaren att utvärdera den. Ett annat problem är att han inte är tydlig med vad feministisk säkerhetspolitik är. Artikeln är överlag inte särskilt genomarbetad. Betyget blir 3/10. Mina kommentarer följer nedan.


I inledningen skriver författaren att Margot Wallströms svar på olika säkerhetspolitiska hot är en ”feministisk utrikespolitik”. Detta tycks han hämta från denna intervju:

– Vi kommer att ha en feministisk utrikespolitik, det betyder att kvinnor, fred och säkerhet är ett tema som man kommer återfinna och höra mig både prata om och agera på, säger Wallström.

Som synes ger Wallström inte någon särskilt precis definition av vad hon menar med en ”feministisk utrikespolitik”. Inte heller Egnell själv ger någon precis definition av vad han menar med detta begrepp. I andra stycket skriver han:

En feministisk utrikespolitik som innefattar genderperspektiv på både problem och lösningar kan bli ett viktigt redskap för att hantera de många utmaningar som världen i dag står inför. Wallström är dessutom långt ifrån ensam om den insikten. Nobels fredspris tilldelas i år Malala Yousafzai för hennes kamp för flickors rättigheter. Den förra brittiska utrikesministern William Hague har argumenterat för att ”det främsta strategiska målet under 2000-talet är att försäkra oss om att överallt öka kvinnors ekonomiska, sociala, och politiska makt”. Den mest inflytelserika feministiska företrädaren inom internationell politik kan dessutom bli USA:s nästa president – Hillary Clinton. Som utrikesminister framhöll hon kvinnors rättigheter och deltagande som en strategiskt viktig fråga.

Ur dessa stycken kan man utläsa två olika definitioner av vad feministisk utrikespolitik är. Enligt den första, snäva, definitionen så handlar det enbart om att öka kvinnors rättigheter, deltagande och makt (meningarna om Yousafzai, Hague och Clinton pekar i den riktningen). Enligt den andra definieras feministisk utrikespolitik av att ett ”genderperspektiv på både problem och lösningar”. Denna definition framstår som något vidare (det är dock svårt att veta i avsaknad av precis definition av begreppet ”genderperspektiv”). T ex torde en utrikespolitik som ”innefattar genderperspektiv” använda sig av någon variant av akademisk feministisk teori som ett teoretiskt ramverk, vilket inte en feministisk utrikespolitik i den första betydelsen behöver göra (det låter t ex inte sannolikt att den konservative William Hague skulle omfatta en sådan).

Längre ner får vi emellertid ytterligare en definition:

I grunden bygger en feministisk utrikespolitik på en förändrad syn på vad säkerhet egentligen är och vem den är till för. I stället för ett traditionellt fokus på nationell säkerhet från externa militära hot lyfts ”mänsklig säkerhet” fram. Säkerhet utifrån individens eller gruppens perspektiv fångar upp frågor som ännu inte fått genomslag inom den traditionella säkerhetspolitiska debatten.

Denna definition tycks vara vanlig inom feministisk säkerhetspolitik. Så här skriver Jamie J. Hagen på MP – An Online Feminist Journal:

To my mind, shifting the field of security politics away from the more traditional emphasis on securing borders to instead securing the rights and well being of individuals is perhaps the most important task for feminist security studies.

Den definition Egnell använder sig av här har som synes inget direkt att göra med kvinnors rättigheter, utan handlar snarare om ”mänsklig säkerhet” vs nationell säkerhet. Jag tror inte att detta är i linje med de flesta icke-akademikers förståelse av vad feminism är, och författaren borde därför ha tydliggjort att denna definition av feminism strider mot den gängse. Vidare står det inte klart för mig att Wallström hade denna definition i åtanke när hon använde begreppet ”feministisk utrikespolitik”.

Hursom har vi alltså tre olika definitioner av feministisk utrikespolitik (varav de två senare dessutom inte är särskilt klara). Att detta begrepp inte ges en entydig definition är naturligtvis ett svårt problem. Inte minst är det svårt att bedöma vilka förtjänster och brister en feministisk utrikespolitik har, när vi får veta riktigt vad det är.

 

Låt oss gå vidare. I tredje stycket skriver författaren:

En lika viktig anledning [till jämställdhet] är att kvinnors lika deltagande och ett genderbaserat perspektiv i internationell politik ökar effektiviteten i vår strävan efter att uppnå andra mål.

Detta ges ingen evidens. Dessutom är ”ett genderbaserat perspektiv” som sagt inte klart definierat, vilket gör det svårt att förstå vad detta påstående innebär.

I följande stycke skriver författaren:

Vi vet i dag att kvinnor drabbas oproportionerligt hårt av krig och konflikter, klimatförändringar och katastrofer.

Detta ges ingen som helst evidens. Vad gäller dödsfall i krig så ger en googling inget stöd för hans påstående. Kristine Eck och Olga Vera Hänni skriver som följer:

A widely accepted claim is that women make up the majority of casualties in contemporary wars, but no academic or policy source offers the sort of gender disaggregated data necessary to draw such a conclusion. In effect, this claim has become a myth about armed conflict that has taken on a life of its own within both the policy and research communities.

Vidare skriver författaren:

Vi vet också att kvinnor i allmänhet är frånvarande från fredsförhandlingar liksom från återuppbyggnad efter krig. Detta trots att forskningen visar på ett tydligt samband mellan kvinnors deltagande och framgång i dessa processer. Fredsavtal som inte tar hänsyn till kvinnors perspektiv eller som förhandlats fram utan kvinnors deltagande är över lag bräckliga, då många av de brott som begåtts inte hanteras. Kvantitativ forskning visar dessutom på ett samband mellan samhällens jämställdhet och minskad våldsbenägenhet och korruption.

Min fetstil. Inte heller dessa påståenden backas upp med fakta. Dessutom är ”samband” här tvetydigt – bokstavligt talat betyder det korrelation men det antyds här att vi har att göra med en kausal relation (av en viss typ): att högre kvinnligt deltagande orsakar mer framgångsrika fredsprocesser, och att mer jämställdhet orsakar mindre våldsbenägenhet och korruption. Jämställdhet och minskad våldsbenägenhet och korruption kan ju korrelera av andra skäl – de senare kan orsaka det förra, eller så kan det finnas någon tredje gemensam orsak till båda fenomenen som gör att de samvarierar (och likaså vad gäller högre kvinnligt deltagande och framgångsrika fredsprocesser). Om det förhåller sig på det sättet skulle inte en feministisk politik ha de positiva effekter författaren menar att den har. Författarna borde således varit tydligare med vad han menar här.

Vidare skriver författaren:

Ett mänskligt säkerhetsperspektiv hjälper också beslutsfattare att se underliggande orsaker till säkerhetspolitiska problem och vilka instrument som krävs för att hantera dem – helst innan väpnade konflikter eller katastrofer uppstår.

Detta är mycket vagt. Det är svårt att förstå vad författaren menar.

Utvecklingssektorn ser ett tydligt samband mellan kvinnors deltagande i ekonomin och ekonomisk tillväxt. Biståndsprojekt som utförs med genderperspektiv uppnår dessutom både bättre resultat och hållbarhet. Inom den humanitära sektorn effektiviseras verksamheten genom en genderbaserad situationsanalys och könsaggregerad data som skapar en tydligare bild av den humanitära situationen och som bättre inriktar insatserna för att minimera mänskligt lidande. Inom den militära sektorn har det senaste årtiondets insatser i Kosovo, Irak och Afghanistan visat med tydlighet att även militära insatser ofta kräver genderperspektiv för att vara effektiva, oavsett om det handlar om underrättelseinhämtning, bekämpandet av fiender i en region, fredsfrämjande insatser eller säkerhetssektorreformer.

Återigen saknas evidens. Det faktum att uppgiften jag kunnat kolla upp ovan rörande andelen döda kvinnor i krig inte stödde författarens påstående stärker naturligtvis inte tilliten till hans övriga uppgifter, utan gör att man vill se mer evidens. Dessutom är begreppet ”samband” som sagt tvetydigt.

I näst sista stycket skriver författaren:

En feministisk utrikespolitik handlar inte om att skifta fokus från hårda till mjuka frågor. Det handlar om att se och hantera de hot som vi står inför med rätt instrument och på ett så effektivt sätt som möjligt. Detta förutsätter också att icke-traditionella hot och lösningar måste lyftas fram. Ryssland och stabiliteten i närområdet är helt centrala utmaningar.

På vilket sätt är Ryssland och stabiliteten i närområdet ett icke-traditionellt hot? Och vilken är lösningen? Denna passage är mycket oklar. Författaren fortsätter:

Fokus måste också hållas på de globala och lokala problem som påverkar individer mer än stater.

Det motsäger ju vad som sas i föregående mening – att (staten) Ryssland är en helt central utmaning.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s