Betyg på DN Debatt 16 oktober: 6/10

dagens DN Debatt sammanfattar tolv miljöforskare från Miljöforskningsberedningen en forskningsrapport som man publicerat idag. Artikeln är ovanligt retoriskt skriven för att vara en sammanfattning av en statlig utredning, och kontrasterar mot exempelvis Eva Mörk, Anna Sjögren och Helena Svaleryds sammanfattning av deras SNS-rapport (ett annat exempel på en rapportsammanfattning) och mot Strålsäkerhetsmyndighetens och generaldirektören Per Molanders artiklar (vilka utgör exempel på artiklar skrivna av personer som arbetar på uppdrag av statliga myndigheter). Alla dessa artiklar är ganska torra men i gengäld väldigt tydliga och faktabaserade (och fick höga betyg; 9 till den första och 8 till de andra två). Denna artikel innehåller fler oklarheter än dem och får betyget 6/10. Mina kommentarer följer nedan.

Låt mig dock först, innan jag går in på dem, göra en annan anmärkning som går lite vid sidan av argumentationen av själva DN Debatt-artikeln, men som jag anser vara av intresse. Den berör frågan om hur författarna ser på sitt uppdrag. För att vara en statlig utredning framstår den som väldigt politisk och värdeladdad. Uppfattningen att ”Sverige bör gå före” är exempelvis ett politiskt ställningstagande. Liknande egna politiska ställningstaganden från utredarnas sida hade knappast accepterats på andra politikområden – t ex ett tydligt höger- eller vänsterställningstagande inom den ekonomiska politiken. Såvitt jag kan se ligger denna typ av ställningstaganden inte heller inom ramen för utredningens uppdrag (s. 2), som är mer modest:

Uppdraget
Miljöforskningsberedningen ska vara en arena för dialog mellan miljöministern och representanter för vetenskapssamhället.
Beredningen ska främst bestå av framstående miljöforskare från olika discipliner.
Miljöforskningsberedningens uppgifter ska vara att:

  • föra en kontinuerlig dialog och ha en direkt rådgivande roll gentemot miljöministern
  • sammanställa och lyfta fram vetenskapligt underlag inom miljöpolitiken,
  • ta fram underlag för det långsiktiga miljöarbetet,
  • analysera det svenska miljöarbetet i ett internationellt perspektiv,
  • arrangera seminarier och bidra till en klargörande debatt inom olika områden, och
  • initiera utredningar och vetenskapliga synteser.

Miljöforskningsberedningen ska vidare utnyttja möjligheten att samarbeta med Miljömålsberedningen och myndigheter med liknande uppdrag.

Jag vill betona att jag inte själv vill ta ställning i frågan om huruvida experter anlitade av myndigheter ska så att säga bedriva politik, utan vill bara uppmärksamma att det görs här, och att det tycks ha gått medierna förbi.


Låt mig nu övergå till mina detaljkommentarer. I första stycket skriver författarna:

Dagens miljöpolitik räcker inte. De globala klimatutsläppen fortsätter att öka och belastningen på planetens ekosystem växer. I Sverige kommer miljömålen med få undantag inte att nås om inte ytterligare åtgärder införs.

Hur man ska se på misslyckandet att nå dessa mål beror förstås på hur ambitiösa de är. Apropå detta skriver författarna i sin rapport (s. 175):

Visst, Sverige har kanske världens mest ambitiösa miljömål, men vi gör inte tillräckliga framsteg för att uppnå dem. Enligt den senaste utvärderingen kommer 14 av 16 miljökvalitetsmål inte att uppnås till 2020 med idag beslutade styrmedel.

Som jag ser det borde man även i DN Debatt-artikeln framhållit att de miljömål Sverige ställt upp är väldigt ambitiösa, eftersom det skulle tydliggjort att ett misslyckande att uppnå dem inte nödvändigtvis betyder att Sveriges miljöpolitik saknar ambition.

Miljöpolitiken har under det senaste halvseklet verkat på en arena, en miljöpolitisk spelplan, som nu genomgår stora förändringar. En odiskutabel utgångspunkt är att omvärldskrafterna har blivit starkare. Många av trenderna är långsiktiga, djupgående och rör globalisering, geopolitik, urbanisering, folkökning, teknisk utveckling, klimatförändringar, förluster av biologisk mångfald och ett ökat antal kemikalier i omlopp. De kan betraktas som utgångspunkter för all politik, inklusive miljöpolitiken.

Det här är något allmänt och vagt. Bl a kan man invända att för ett halvsekel sedan så kärnvapenkapprustade USA och Sovjet, och i Sverige var man mycket rädd för en sovjetisk invasion – något som definitivt är en omvärldskraft. Stycket framstår i allmänhet som väl retoriskt och vagt.

Författarnas elva punkter är generellt sett tydliga, men detta är ett undantag:

1 Miljöpolitik måste handla om goda livsvillkor. Miljöfrågorna handlar om ansvaret för processer i naturen som bidrar med grundläggande välfärdsfaktorer som tillgång till mat, vatten, råvaror, drägliga livsvillkor och god hälsa. En fördelningspolitiskt medveten och rättvisedriven miljöpolitik har större förutsättningar att bli legitim och långsiktigt hållbar, både i Sverige och globalt.

Vad betyder t ex ”goda livsvillkor” i detta sammanhang? Vidare övergår författarna direkt från en definition av begreppet ”miljöfrågor” – att de ”handlar om ansvaret för processer i naturen som bidrar med grundläggande välfärdsfaktorer” – till ett normativt påstående – att en ”fördelningspolitiskt medveten och rättvisedriven miljöpolitik har större förutsättningar att bli legitim och långsiktigt hållbar, både i Sverige och globalt”, utan att ge något argument för det senare. Detta är ganska förvirrande för läsaren.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s