Betyg på DN Debatt 17 okt: 6/10

dagens DN Debatt skriver Magnus Henrekson och Johan Wennström vid Institutet för Näringslivsforskning att skolan misskötts både av borgerliga och socialdemokratiska regeringar under flera decennier, och ger fyra förslag på hur skolan snabbt kunde förbättras. Artikeln är intressant, initierad och ger tydliga policyförslag, men man saknar ordentligt med argument och evidens på sina ställen, och dessutom är författarna emellanåt lite väl retoriska. Vidare faller artikeln sönder i två delar – en som består av en historisk genomgång av hur skolpolitiken sett ut fr o m 60-talet, och en där ett antal konkreta policyförslag ges – som inte är särskilt starkt kopplade till varandra. Som jag ser det kunde den första, historiska, delen med fördel kortats ner, så att man hade fått mer plats att utveckla argumenten för sina policyförslag. Betyget blir sammanlagt 6/10. Mina kommentarer följer nedan.


I första stycket skriver författarna:

Friskolereformen 1992 omdefinierade relationen mellan lärare och elev till en rent ekonomisk relation mellan producent och konsument.

Detta kan knappast stämma för den majoritet av eleverna som gick i den offentliga skolan. Vidare är det oklart vad det innebär att relationen mellan lärare och elev blev ”rent ekonomisk”. Om man funderar lite på hur relationen mellan lärare och elever såg ut på 90-talet (då jag själv gick i skolan), eller för den delen idag, så framstår den inte alls som rent ekonomisk.

De två första styckena är över huvud taget väldigt retoriska och tvärsäkra. Man skulle velat se mer evidens för de starka påståenden som görs där. Man får säkert mer evidens om man läser Wennströms bok, som refereras till, men jag tycker ändå att det borde getts lite mer evidens även här för författarnas påståenden.

Det parti i den historiska delen som verkligen är relevant för policyförslagdelen är det tredje stycket:

Dessutom infördes ett nytt betygssystem som tog bort standard- och centralprovens betydelse för betygssättningen i grund- och gymnasieskolan. När vinstdrivande aktörer samtidigt fick fri etableringsrätt på utbildningsmarknaden lades den strukturella grunden till dagens problem med betygsinflation och att skolor konkurrerar med betyg snarare än kunskap.

Det knyter an till författarnas förslag att återinföra detta betygssystem (förslag 1 längre ner).

Vidare skriver författarna:

Miljöpartiet, som bland annat anser att elever lär sig matematik genom att sjunga och måla, är knappast heller skickat att vända utvecklingen i den svenska skolan.

Vad stöds detta på? Jag tvivlar starkt på att detta skulle vara den rimligaste tolkningen av miljöpartiets syn på matematikundervisning. Detta är överdrivet retoriskt och försämrar argumentationen.

Låt oss övergå till de fyra förslagen. Det första förslaget är intressant och man argumenterar väl för det. Det andra förslaget är också intressant men man saknar ett argument:

2 Avskaffa IG som betyg. Ett IG, eller F i det nya betygssystemet, innebär att en ung person stämplas som värdelös, vilket är förödande för såväl identitet och motivation som för jobbchanser. Det var när IG infördes som andelen som inte fullföljde skolan började skjuta i höjden. F bör avskaffas som betyg, eller också bli poänggivande på den 20-gradiga meritskalan i stället för att ge noll. Låt den blivande arbetsgivaren avgöra om dessa poäng räcker eller ej.

I dag lägger skolledningar mycket resurser på att förhindra ”nollor”, vilket både minskar inriktningen på att lyfta toppen av elever och ökar frestelsen att sänka kraven för att undvika underkänt. Om F avskaffas eller värderas annorlunda poängmässigt kan skolor fokusera mer på kunskapslinjen.

Rimligtvis hade man emellertid skäl till varför man införde IG: skäl som hade att göra med att varje elev som gått ut gymnasiet skulle ha uppnått en viss kunskapsnivå. Dessa skäl borde tagits upp, och man borde ha gett argument som avfärdat dem.

Avslutningsvis skriver man:

Att staten decentraliserat och konkurrensutsatt skolan utan att värna kunskaperna har varit förödande. Att återuppta kunskapslinjen och sluta stämpla personer som icke godkända utan hänsyn till deras förutsättningar kostar ingenting, och de positiva effekterna kommer inte att låta vänta på sig. Arbetstakten i skolan kommer att stiga, elevernas kunskaper förbättras och läraryrket kommer att bli mer attraktivt. Dessa åtgärder är mycket viktigare än att verka för minskad klasstorlek och fler lärare.

Det är bra att policyförslagen är så tydliga och att man argumenterar kraftfullt för dem. Dock borde man gett evidens för påståendet att dessa åtgärder är ”mycket viktigare än att verka för minskad klasstorlek och fler lärare”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s