Betyg på DN Debatt 18 oktober: 6/10

dagens DN Debatt argumenterar Johan Eklund och Charlie Karlsson, ekonomer vid Internationella handelshögskolan i Jönköping, för att en markvärdesskatt – en form av fastighetsskatt som enbart beskattar markvärden – bör införas, och att intäkterna detta genererar bör användas för att sänka värnskatten och en rad andra skatter som de menar är ekonomiskt skadliga.

Artikeln kan sägas bestå av två delar: en där de ekonomiska fördelarna denna typ av skatteväxling medför, och en ”politisk” del, där man resonerar om varför fastighetsskatten avskaffades och hur man bör gå tillväga för att återinföra den (genom en blocköverskridande överenskommelse). Den förra håller generellt sett bra kvalitet (även om den inte är så originell – argumenten är vanliga bland ekonomer) medan den senare framstår som något bristfällig. Förutom att innehålla en del argumentationsfel (se nedan) så framstår den också som något tunn. De flesta argument som författarna presenterar framfördes 2006, något som inte hindrade att fastighetsskatten då avskaffades. De nämner förvisso att skattetrycket nu sänkts, vilket de menar kan öka förståelsen för en ny fastighetsskatt, och markvärdesskatten är något annorlunda än den tidigare fastighetsskatten, men det står inte klart för mig att detta kommer leda till att deras förslag blir politiskt gångbart. På det stora hela överlåter man åt politikerna att förklara för väljarna varför förslaget bör genomföras. Artikeln hade blivit bättre om man hade gett en tydligare handlingsplan för hur man kan göra förslaget politiskt möjligt.

Sammanlagt blir betyget 6/10. Mina kommentarer följer nedan.


I tredje stycket skriver författarna:

Skatter har i svensk politik framför allt setts som ett fördelningspolitiskt instrument. En lika viktig och grundläggande princip för en skattereform är dock att den bör stimulera den ekonomiska tillväxten, det vill säga stimulera arbete, investeringar och innovation.

Detta är inte riktigt korrekt, som jag ser det: naturligtvis har svenska politiker och tjänstemän även betonat vikten av att skattesystemet ska stimulera tillväxten. Alliansregeringens skattesänkningar motiverades t ex inte främst med fördelningspolitiska argument, utan snarare med precis de stimulansargument författarna använder sig av.

Vidare skriver författarna:

Forskningen visar att det i synnerhet är företagsbeskattningen som hämmar tillväxten därför att den hindrar näringslivets investeringar.

En källa hade varit önskvärd här.

Vidare:

Inte minst OECD har påpekat vikten av en skatteväxling som främjar tillväxt genom lägre skatter på arbete och företagande samtidigt som skatterna höjs på fast egendom. En sådan skattepolitik främjar dynamiken i näringslivet och bidrar till produktivitetsökningar som gör Sverige rikare. Dessa förslag har dessutom en fördelningspolitisk profil som bör tilltala en majoritet av riksdagsledamöterna.

När man tittar på de skattesänkningar författarna föreslår i sista stycket, blir man något skeptisk till detta påstående.

Med ökade skatteintäkter från den nya markvärdesbeskattningen bör den skadliga värnskatten på inkomstskattesidan avskaffas. I fråga om företagsbeskattningen har vinstskatten sänkts och möjligen är fortsatta sänkningar inte det mest prioriterade. Ett alternativ är att antingen sänka kapitalskatterna samtidigt som avdragsmöjligheterna successivt avskaffas. En annan utväg är att de renodlade skattedelarna i arbetsgivarnas socialavgifter rullas tillbaka i syfte att göra det mer lönsamt att anställa.

Dessa skattesänkningar skulle främst gynna höginkomsttagare och företagare direkt, vilket gör att förslagets fördelningspolitiska profil knappast lär tilltala exempelvis socialdemokraterna eller vänsterpartiet.

Vidare skriver författarna:

Om vi ser oss om i västvärlden kan vi konstatera att beskattning av mark- och fastighetsvärden förekommer i flertalet länder. Om vi ser till motiven att avskaffa fastighetsskatten i Sverige så var det dominerande motivet att den var illa omtyckt. Men vilka skatter är omtyckta? Vilka skatter skulle vara kvar om deras impopularitet skulle styra?

Detta är en s k ”straw man”: en felaktig framställning av motståndarnas argument. Argumentet för att avskaffa fastighetsskatterna var inte att dessa var illa omtyckta utan att väljarna relativt sett tyckte mer illa om dem än om andra skatter. Få skatter är måhända omtyckta, men vissa ses som mer oacceptabla än andra.

F ö redogör Jonas Vlachos i detta utmärkta inlägg för intressant forskning som indikerar vad fastighetsskattens impopularitet berodde på: att den var mer synlig för skattebetalarna än andra skatter.

Vidare skriver författarna:

Samtidigt tycker de flesta som ogillar fastighetsskatt, framför allt de som äger sin bostad, att det är helt i sin ordning att göra avdrag för de räntor som följer med bostadslånen.

Jag hittar inga opinionsundersökningar om väljarnas inställning till ränteavdrag. En sådan borde presenterats för att stödja detta påstående.

 

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s