Betyg på DN Debatt 26 oktober: 8/10

dagens DN Debatt argumenterar statsvetaren Bo Rothstein för att regeringen bör tillsätta en maktutredning. Argumenten för det är a) att den förra maktutredningen, som var färdig 1990, var mycket framgångsrik, b) att det har gått lång tid sedan den gjordes, c) att andra länder som liknar Sverige i relevanta avseenden (Danmark och Norge) genomfört maktutredningar under 2000-talet och d) att det svenska samhället har förändrats på flera relevanta sätt sedan 1990. Alla dessa argument är viktiga för tesen, och de backas dessutom i sin tur upp väl med ytterligare argument och evidens (se nedan). Det enda man saknar är en uppskattning av hur stora kostnaderna för en sådan utredning skulle bli, i jämförelse med den nytta man skulle ha av den. Det måste man veta för att veta huruvida det skulle vara kostnadseffektivt att tillsätta en ny maktutredning. Sammanlagt blir betyget 8/10.


Argument a) ges följande starka stöd:

Utredningens resultat väckte en omfattande debatt såväl inom forskarsamhället som bland många politisk aktiva och kom att bli en viktig injektion till nytänkande inom många områden. Bland dessa kan nämnas att utredningen kom att lansera en mera individualiserad och rättighetsorienterad demokratiuppfattning än den då mera kollektivistiska demokratisynen som sedan länge dominerat svensk politik. Man lanserade också idén om en strukturellt baserad maktordning mellan män och kvinnor som haft stor betydelse för diskussionen om och utvecklingen av feminismen i Sverige. Till detta kom många överraskande empiriska forskningsresultat, inte minst om hur medborgarna själva uppfattade vilken möjlighet att påverka de hade inom olika samhällssektorer.

 Ett annat centralt resultat var att samhällseliten i Sverige visade sig inte vara en sammanfogad grupp utan kunde ses som två tämligen åtskilda grupperingar där en hade sin förankring i näringslivet och den andra i politiken och arbetarrörelsens organisationer. Man visade också på komplexiteten i begreppet ”den svenska modellen” och presenterade nydanande analyser av maktbegreppet. Jag hade själv förmånen att vara med på ett litet hörn i detta omfattande forskningsprojekt och kan vittna om dess stora betydelse för den svenska samhällsvetenskapliga forskningen.
.
Argument d) ges följande stöd:
.

För det första kan det konstateras att när maktutredningen presenterade sin slutrapport 1990 var Sverige ännu inte med i EU. Just året efter drabbades Sverige av en omfattande ekonomisk kris som i grunden förändrade landet, inte minst vad gäller nivån på arbetslösheten och vad som följer för maktförhållandena på arbetsmarknaden av detta. Den maktförskjutning vad gäller informationslandskapet som internet och sociala medier inneburit existerade inte. Globaliseringen var inte lika intensiv som nu och andelen invandrade personer var betydligt färre.

Förutom dessa uppenbara förändringar kan man argumentera för att det i Sverige sedan 1990 skett ett antal skiften som på ett mera djupgående sätt har förändrat maktstrukturen i landet. Ett sådant gäller nedmonteringen av systemet med ett institutionaliserat direkt och starkt inflytande från de dominerande intresseorganisationerna i samhället inom politik och förvaltning. Detta korporativa system, som dominerade svensk politik från 1930-talet fram till början av 1990-talet, hade förvisso sina belackare men frågan är vad det har kommit att ersättas med. Mycket tyder på att det skett en omvandling till förmån för mer dold lobbyism där ett maskineri av konsulter och pr-byråer engagerats för att påverka politiska beslut. En fråga är om denna pr- och lobbysfär tillsammans med en alltmer medialiserad politik och en tidningsbransch i ekonomisk kris har skapat helt nya politiska maktförhållanden i Sverige.

En annan tydlig förändring är försvagningen av de politiska partierna vad gäller deras medlemsanstal och deras folkliga förankring. Det är svårt att inte tolka det senaste valresultat som att en överraskande stor del av väljarkåren känner sig främmande inför de politiska partier som historiskt sett har styrt Sverige och alienerade inför stora delar av den pågående samhällsutvecklingen. Samtidigt som vi har mera kunniga och välutbildade väljare än någonsin misslyckas i hög grad det politiska systemets etablerade kanaler att engagera dem.

Man kan också argumentera för att vi har fått allt fler organ som är till för att direkt eller indirekt begränsa de politiska partiernas och den parlamentariska majoritetens makt. Vi har en fristående centralbank, en fristående riksrevision och mera självständiga domstolar som har större möjligheter att förklara av riksdagen antagna lagar som stridande mot grundlagen och därför ogiltiga. Till detta kommer naturligtvis både EU-domstolens och EU-kommissionens inflytande. De folkvalda politikerna aktionsradie förefaller därmed ha blivit alltmer kringskuren.

Ytterligare en förändring är att den ekonomiska ojämlikheten ökat kraftigt och mera så i Sverige än i jämförbara länder. Vi har också fått en mera tudelad arbetsmarknad där många numera har tillfälliga anställningar, vilket kan kopplas samman med en minskande facklig organiseringsgrad. En annan viktig förändring är att det förefaller ske en sammansmältning av den politiska och ekonomiska eliten i Sverige. Ett exempel på detta är den tämligen omfattande trafiken med personer som från att innehaft höga politiska uppdrag eller höga positioner inom den offentliga förvaltningen går direkt över till att arbeta för olika företag eller bransch- och intresseorganisationer som är kopplade till det just det politikområde där man tidigare har haft sitt uppdrag som tjänsteman eller politiker.

Detta är mycket bra (och intressant).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s