Betyg på DN Debatt 9 nov: 5/10

dagens DN Debatt argumenterar ett stort antal ledamöter i Svenska Akademin och en rad kända författare för att regeringen bör dra tillbaka sitt förslag att skära ner bidraget till s k Terminologicentrum, (som skapar och samlar in nya tekniska termer). Argumentationen är inte särskilt välstrukturerad men kan beskrivas som följer. För det första menar de att om bidraget dras in så kommer Terminologicentrum troligen få läggas ner. Alternativt kan det komma att överleva men utan att kunna spela den allmännyttiga roll det nu spelar, eftersom det då skulle vara mer beroende av att sälja tjänster till privata företag (se nedan).

Argumenten för att Terminologicentrum spelar en viktig allmännyttig roll är, vidare, dels att det hjälper olika branscher att utarbeta en terminologi ”som är klar, likformig och entydig” och dels att det bidrar till att hålla emot engelskans utbredning. Om det inte vore för Terminologicentrum, skulle vi använda betydligt fler engelska tekniska termer i Sverige, menar man.

Regeringen har argumenterat för att ”de intressenter som [Terminologicentrum] har, som branscher och företag, ska stå för finansieringen” eftersom man är ett ”aktiebolag och inte en myndighet”. Mot detta argumenterar författarna att detta är ett argument man kunde vänta sig av en högerregering av Margaret Thatchers snitt men inte av en socialdemokratisk regering. Vidare menar de att det inte var så att Terminologicentrum inrättades som ett aktiebolag därför att det skulle bära sina egna kostnader.

Vad man framförallt saknar i artikeln är ordentlig evidens som visar att Terminologicentrum verkligen antingen skulle gå i konkurs eller inte kunna verka allmännyttigt om bidraget drogs in. Dessutom skulle man velat ha haft jämförelser med andra länder. Om man t ex kunde visa att de länder som hade statsbidrag till institutioner av detta slag har bättre teknisk terminologi, så skulle det ge starkt stöd till argumentationen.

Precis som vad gäller Medelhavsinstituten, som författarna refererar till, har regeringen inte gett någon utförlig förklaring av varför man drar in bidraget (om denna artikel, som är matigare och mer informativ än DN Debatt-artikeln, har rätt). Det är naturligtvis problematiskt. Artikeln har dock en annan sak gemensam med Medelhavsinstitutsfrågan, nämligen den salvelsefulla debattonen (det gäller även frågan om svenskundervisning i utlandet, som författarna refererar till). Formuleringar som ”[m]an sätter in stöten där vårt språk är känsligast: uppkomsten av nya tekniska termer” och ”[de]t verkliga skälet är insvept i luddig byråkratprosa: ”för att finansiera prioriterade satsningar” framstår som tämligen onödiga retoriska överdrifter. Även om det förvisso finns en del viktiga argument också i den här artikeln tycker man sig skönja ett mönster av att de retoriska inslagen är större i kulturfrågorna än i andra frågor (något som inte minst Alice Bahs Kuhnkes DN-artikel, samt den efterföljande debatten, indikerar).

Betyget blir sammanlagt 5/10. Fler kommentarer följer nedan:


I femte stycket skriver författarna:

Så om man önskade driva på den olyckliga utveckling som innebär att svenskan tappar mark till engelskan, skulle man knappast kunna tänka sig en bättre åtgärd än att just lägga ned det lilla Terminologicentrum. Man sätter in stöten där vårt språk är känsligast: uppkomsten av nya tekniska termer.

Man skulle vilja ha mer argument för att det verkligen är ett problem att man använder engelska tekniska termer inom olika områden.

Vidare skriver man:

I stället är det tänkt att denna verksamhet ska leva på intäkter från undervisning och konsultverksamhet. Det är en ”principsak” för regeringen.

Om denna princip kan tre saker sägas.

För det första skulle man kunna begripa om den myntats av en högerregering av Margaret Thatchers snitt. I den världen finns som bekant ingen gemensam nytta, utan man betalar som kund när man nyttjar en viss tillgång. Man bortser då från att en av de saker som gör oss till ett samhälle är att vi gemensamt betalar för en viss infrastruktur, oavsett hur eller när vi utnyttjar den. Och Terminologicentrum är en viktig del av vår språkliga infrastruktur, utan vilken vi alla blir långt fattigare än de sparade 4 miljonerna gör staten rikare. Men frågan är: hur kan detta vara en princip för en socialdemokratisk regering?

Detta argument är inte helt ointressant, men även här är man lite väl retorisk (det är t ex strikt talat inte sant att man alltid betalade när man nyttjade en viss tillgång under Thatchers regeringstid ). Dessutom är naturligtvis även socialdemokratiska regeringar intresserade av att verksamheter som kan bära sig genom intäkter från privata företag också gör det. Allt annat lika är kostnadsbesparingar alltid av godo.

Vidare skriver man:

För det andra är principen helt ny, en uppenbar tjänstemannakonstruktion. När Terminologicentrum fick sin nuvarande form år 2000 – som aktiebolag utan vinstuttag – var det för att den dåvarande socialdemokratiska regeringen ville ha det just så. Och man gav då ekonomiskt stöd utan förbehåll. Stödet fortsatte sedan utan reservationer under den borgerliga regeringen. Vilket också måste ses i relation till språklagens tolfte paragraf, där det sägs: ”Myndigheter har ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom deras olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas.”

Detta är det intressantaste argumenten i texten, inte minst eftersom det bemöter det enda argument man hört från regeringens sida. Regeringen borde förklarat mer ingående varför man nu vill försvara denna princip (vilket Göran Perssons regering alltså inte tycks ha velat göra).

Vidare skriver man:

Vilket för oss till den tredje iakttagelsen. Om Terminologicentrum reduceras till en privat konsultfirma – vilket ingalunda garanterar dess fortlevnad, inte ens i starkt förkrympt form – skulle man få sälja sina tjänster till företag som kräver äganderätt till det beställda materialet. Resultaten skulle inte, som nu, kunna läggas in i Rikstermbanken, där all ny terminologi samlas, för vem som helst att bruka. Och Rikstermbanken skulle snabbt förfalla.

Detta är inte ett argument mot principen ovan, vilket författarna antyder.

Vidare skulle man vilja ha mer evidens för att det verkligen skulle bli så som författarna säger (t ex hade man som sagt kunnat jämföra med andra länder).

Vidare skriver man:

Budgetförslaget är ett förräderi mot den roll som denna institution spelar sedan mer än sju decennier.

Att en verksamhet pågått under mer än sju decennier är i sig inte ett starkt skäl för att den ska fortsätta. Vidare är ordet ”förräderi” ytterligare en retorisk överdrift.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s