Betyg på DN Debatt 11 nov (1): 8/10

dagens DN Debatt argumenterar Vilhelm Verendel, doktorand i komplexa system, energi och miljö, samt riksdagsledamoten Barbro Westerholm för att dagens komplicerade parlamentariska läge reser frågan om huruvida det finns andra sätt att skapa majoriteter för olika förslag än de gängse. Författarna pekar på partiöverskridande motioner (dvs motioner som undertecknats av ledamöter från flera partier) som en sådan metod. Emellertid visar de också att antalet partiöverskridande metoder minskat kraftigt mellan 1993 och 2013. De uppmanar riksdagsledamöterna att bryta denna utveckling och att börja samarbeta mer på individuell basis, snarare än enbart på partinivå.

Artikeln är mycket intressant och välskriven. De enda bristerna är att källmaterialet inte tillhandahålls (jag hittar det inte på nätet heller) och att de inte ger några data på antalet blocköverskridande (i motsats till partiöverskridande) motioner. I dagsläget är ju nämligen, som författarna påpekar, blocken väldigt fasta, vilket gör att det kan vara svårt att skapa majoriteter för partiöverskridande motioner som enbart är undertecknade av ledamöter från det blå eller röda blocket. Blocköverskridande motioner torde ha mycket större chanser att gå igenom.

Författarna är medvetna om blockens styrka – det är i själva verket hela utgångspunkten för artikeln – så det är lite märkligt att man inte valt att undersöka antalet blocköverskridande motioner, utan istället tittat på antalet partiöverskridande motioner. Visserligen är det sant att antalet partiöverskridande motioner fallit så kraftigt att det är sannolikt att antalet blocköverskridande motioner också fallit, men detta är ändå en smärre brist i artikeln.

Sammanlagt är det ändå en utmärkt och mycket lärorik artikel. Den får betyget 8/10. Fler kommentarer följer nedan.


Författarna skriver som följer:

Vad har då hänt med denna samarbetskultur? Om vi blickar tillbaka över de senaste 20 åren kan vi se hur en historisk nedgång sammanfaller i tid med blockpolitikens framväxt. En möjlig förklaring är att partiernas roll av att tydligt tillhöra ett enhetligt politiskt block sker till priset av färre gränsöverskridande motioner som framhäver den mångfald av idéer som finns hos ledamöterna inom varje politiskt parti. 

Min fetstil. Viljan att tillhöra ett enhetligt block förklarar ju dock inte varför man även nästan har slutat att skriva motioner tillsammans med ledamöter från andra partier inom samma block. Nedgången i antalet partiöverskridande motioner indikerar inte bara att blockpolitiken stärkts – i den mening att partierna håller sig inom sina block – utan även att partiernas makt över de enskilda ledamöterna stärkts.

Vidare skriver författarna:

Sett i ljuset av personvalsreformen kan situationen te sig förvånande. Sedan 1998 års val har väljarna förutom att rösta på ett parti även haft möjligheten att rösta på en enskild person i valet till riksdagen. Individuella ledamöter har således haft möjlighet att driva egna hjärtefrågor och använder ofta personvalskampanj för egen politisk profil. Detta kunde tyckas tala för en utveckling i riktning mot fler individuella partioberoende initiativ och ökade möjligheter att finna gemensamma överenskommelser över parti- och blockgränser i riksdagen. Vi ser i vår analys emellertid tydligt att detta inte avspeglar sig i fler partiöverskridande motioner i riksdagen.

Detta är en mycket tänkvärd och intressant anmärkning.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s