På dagens DN Debatt argumenterar ett antal läkare, forskare och företrädare för patientorganisationer för att Sverige bör prioritera satsningar på kostforskning. De menar att en bättre kost kan hjälpa mot en rad vanliga sjukdomar, som diabetes, irritabel tarm och hjärt- och kärlsjukdomar, men att det trots det bedrivs relativt lite forskning på området, eftersom sådan forskning inte är lika kommersiellt intressant som den som leder till nya mediciner. Eftersom den privata sektorn av detta skäl inte kommer att satsa på kostforskning menar deatt staten måste göra det.
Artikeln är på det stora hela välskriven och välargumenterad. Inte minst är det författarna skriver om att kommersiella aktörer saknar intresse av att forska om kost intressant. Det finns dock ett annat liknande problem man kunde tagit upp, nämligen att det för varje enskilt land kan vara rationellt (om man enbart tänker på sitt egenintresse) att vänta på att andra länder genomför dyra koststudier, snarare än att genomföra dem själv. I så fall får man ju de kostråd författarna talar om gratis.
Detta är ett exempel på ”allmänningarnas tragedi”. Det naturligaste sättet att lösa detta problem vore internationellt samarbete, där olika länder går samman och finansierar dessa dyra koststudier tillsammans. Möjligen tänker sig författarna något sådant, men de talar endast om vilka satsningar Sverige bör göra.
Man kan tycka att de borde nämnt detta problem på något sätt. Vidare kunde de gett lite mer evidens för sina påståenden på några ställen.
Sammanlagt är det emellertid en seriös och välargumenterad debattartikel. Den får betyget 8/10. Fler kommentarer följer nedan.
Författarna skriver som följer:
Men rapporten ”Mat vid diabetes” från Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, visar att det vetenskapliga underlaget för att ge kostråd vid diabetes är bräckligt.
Rapporten introduceras här (en länk till hela rapporten finns här). Det är bra att de hänvisar till denna rapport, och det står också mycket riktigt i introduktionen att en del viktiga frågor inte studerats (det ska dock noteras att rapporten är från 2010 och att en del kan ha hänt sedan dess).
Vidare skriver författarna:
Klinisk forskning är mycket kostsamt. Till skillnad från exempelvis läkemedel saknar kostbehandlingar kommersiellt intresse. Därmed saknas incitament för företag att finansiera de stora kliniska prövningar som är nödvändiga för att etablera en behandling.
Detta är mycket intressant, men man skulle velat haft lite mer evidens på att det finns en sådan systematisk skillnad mellan forskning på läkemedel och kostbehandlingar. Vad författarna säger förefaller förvisso intuitivt rimligt, men fastare evidens hade varit önskvärd.
Vidare skriver författarna:
Om staten skulle investera 100 miljoner kronor i en studie kan samma summa sparas årligen på en mindre åtgång av insulin. Eftersom en bättre blodsockerkontroll även minskar risken för kostsamma följdsjukdomar, som svårläkta fotsår, ögon- och njurskador, är den totala besparingen sannolikt mycket större. En satsning på kostforskning kan därför ses som en långsiktig investering med hög avkastning.
Min fetstil. Man borde varit tydligare med hur man kommit fram till denna summa (alternativt använt en svagare formulering – något i stil med ”det är naturligtvis svårt att sia om vad en sådan studie kan komma fram till, men det finns goda skäl att tro att den skulle kunna betala sig med råge”).
DN Debatt-betyg 