Betyg på DN Debatt 14 nov: 4/10

dagens DN Debatt skriver Folkpartiets partiledare Jan Björklund att partiet behöver förnya sig. Artikeln påminner en del om en motsvarande artikel av Kent Persson (m), som jag också recenserat, men är ännu vagare och otydligare. Förvisso innehåller den färre direkta argumentationsfel, men det beror delvis på att den innehåller så få argument. Istället är artikeln fylld av högstämda formuleringar som närmast får klassificeras som floskler. Förvisso är detta inte ovanligt i den här formen av artiklar skrivna av ledande politiker, men det är inte en ursäkt. Kontrasten är stark gentemot de DN Debatt-artiklar som faktiskt är välargumenterade (se exempelvis de två artiklar som fått betyget 9/10 eller de elva artiklar som fått betyget 8/10).

Björklund talar mot slutet om att man ska forma ”Folkpartiet 2.0” – en formulering som påminner om ”Nya Moderaterna”. En artikel som ofta framhålls som ett viktigt led i förändringen av Moderaterna (begreppet Nya Moderaterna lanserades 2005 men förändringen av Moderaterna hade börjat redan tidigare) är DN Debatt-artikeln ”Vi lägger om vår ekonomiska politik” från 4 mars 2004 (av Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Mikael Odenberg). Det är därför intressant att jämföra den artikeln med Björklunds artikel.

Det är framförallt två saker som skiljer de två artiklarna: graden av självkritik och graden av konkretion. Reinfeldt, Borg och Odenbergs signal om kursändring var otroligt mycket tydligare än Björklunds är. Man skriver bl a att den tidigare moderata politiken ”[riskerade] att försvaga den offentliga sektorns finanser med cirka 20 miljarder kronor för 2006”, något man är mycket kritisk mot:

Vi accepterar inte att regeringens politik urholkar statsfinanserna, utan förordar alltså ett starkare finansiellt sparande än regeringen. Så måste det vara både i ord och handling. Följaktligen kan vi inte lägga budgetmotioner som medför en försvagning av statsfinanserna.

Man gav sedan en rad konkreta exempel på hur den nya politiken var tänkt att förbättra den statliga budgeten:

Efter valet 2002 har vi tagit flera steg för att förstärka vårt budgetalternativ. Det gäller till exempel vissa skattesänkningar som takten i förbättringen av grundavdraget. Förslagen om att till exempel avskaffa reklamskatten, sänka bensinskatten och höja avdragsrätten för pensionssparande har skalats ner eller utgått. I stället har vi prioriterat slopad arvs- och gåvoskatt och borttagande av de så kallade 3:12-reglerna. Netto har skattesänkningarna minskats med 20 miljarder kronor men tillväxtprofilen har stärkts.

I moderaternas vårmotion 2003 tillkom förslag om att ersättningen i a-kassan, sjukersättningen och föräldraförsäkringen bör sänkas till 75 procent. I den senaste budgetmotionen föreslogs dessutom att ersättningen efter ett års sjukskrivning bör sänkas ytterligare för att förhindra att frånvaro permanentas i förtidspension. Förslag om anslagsökningar till försvaret och infrastrukturen har skalats ner med 1 respektive 3 miljarder kronor för 2006. Sammantaget har dessa nya förslag om stramare bidrag och minskade utgifter förstärkt vårt budgetalternativ med ytterligare 15 miljarder kronor för 2006.

Björklunds artikel saknar helt denna grad av konkretion, och någon kursändring av tillnärmelsevis likartat snitt anges inte heller. Det gör det något tveksamt att tala om Folkpartiet 2.0.

Ett annat problem med artikeln är att det inte står klart huruvida Björklund anser att Folkpartiets problem är dess politik, eller endast att man inte lyckades marknadsföra den. För att kunna tala om Folkpartiet 2.0 måste man rimligtvis lägga om politiken, inte endast marknadsföringen av den, men på vissa punkter får man intryck av att Björklund anser att det främst är marknadsföringen som brustit.

En invändning man kan göra mot min jämförelse med moderatartikeln är att Björklunds artikel ligger på ett annat stadium. Vad Björklund vill göra är nämligen att inleda en debatt inom partiet om hur partiet ska förändras, medan Moderaterna deklarerar redan beslutade förändringar. Det ligger en del i den invändningen, men Björklund borde ändå ha varit mycket tydligare än vad han är. Inte minst har väljarna och partimedlemmarna rätt att få en klarare bild av vilken riktning han vill att Folkpartiet ska ta.

Sammanlagt får artikeln betyget 4/10. Fler kommentarer följer nedan. Stort tack till Nils Öhman på DN Debatt som tillhandahöll moderatartikeln på förfrågan.


Björklund skriver under den första av sina åtta punkter:

Kunskap får individer att växa. Bildningsideal och höga kunskapsambitioner ökar individers frihet och samhällets styrka.

Det här får närmast betraktas som tomma fraser. Det är just pga att artikeln innehåller så många transportsträckor av denna typ som Björklund inte har plats med mer utförliga argument. (Detta är f ö något hans artikel har gemensamt med många debattartiklar skrivna av politiker.)

Den andra punkten är som följer:

Relevans i vardagen. Min slutsats är att Folkpartiet behöver utveckla ny politik utifrån de problem och utmaningar som människor ser och upplever i sin vardag och att utifrån detta ge de socialliberala svaren. Vi måste göra oss mer relevanta. Det politiska förhållningssättet handlar om att lyssna och lära, snarare än om att missionera.

Detta stycke är väldigt vagt. Det är oklart vad dessa formuleringar betyder i form av konkret politik.

Vidare skriver han:

Förstärka förtroendet i jämställdhetsfrågor. Vi har det senaste året ökat vårt förtroende i frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män.

Jag hittar inga siffror som visar att så är fallet.

Vidare skriver han:

Miljöpolitik är mer än energipolitik. Naturskyddsföreningen har utnämnt Folkpartiet till bästa borgerliga miljöparti, ändå är det väldigt få som kopplar samman vårt parti med miljöfrågan.

Här verkar det som sagt som att han menar att det inte är fel på Fp:s politik utan snarare på marknadsföringen av den. Vidare är det oklart hur Naturskyddsföreningens utnämning är kopplad till att ”miljöpolitik är mer än energipolitik” (samt vad han menar med detta).

Vidare skriver han:

Integrationspolitiken måste bli effektivare. Vi har inte lyckats adressera människors oro för migrationens utmaningar. Vi behöver ta människors oro på allvar. Framöver behöver vi fortsätta att fördjupa och utveckla vår integrationspolitik för att fler snabbt ska komma i arbete och egenförsörjning.

Det är anmärkningsvärt att Björklund inte ger någon som helst anvisning om hur han vill att integrationspolitiken ska förändras så att den blir mer effektiv. Att bara säga att den måste bli mer effektiv är ju närmast tomt; få väljare och politiker torde vara oense med det.

Vidare skriver författaren:

Med ett mer aggressivt Ryssland kommer försvar, säkerhet och Nato i fokus. Det handlar om en mer värdebaserad utrikespolitik. Detta är en djupt ideologisk debatt, som handlar om Sveriges roll i den liberalt dominerade västvärlden. Folkpartiets EU-politik är en viktig del i denna frihets­inriktade utrikespolitik.

Folkpartiet är ett socialliberalt parti och jag är tydlig med att vi inte tänker bli ett stödparti till Socialdemokraterna. Det har framför allt ideologiska orsaker; vi ligger för långt ifrån varandra i synen på ansvarsfördelningen mellan individen och staten.

På dessa punkter ger Björklund faktiskt konkreta besked, samt argument för dem. Det är dock noterbart att här handlar det inte om att förändra politiken, utan om att fortsätta på inslagen linje.

Vidare skriver Björklund:

Alliansens regeringstid har inneburit viktiga värderingsskiften i Sverige. Arbetslinjen som idé är i dag djupt rotad i människors medvetande. Det är inte längre kontroversiellt att betona kunskapslinjen i skolan. Vår europeiska tillhörighet är i dag en självklarhet. Alliansregeringens sakpolitiska reformer har varit omfattande, men än viktigare är att svenska folkets värderingar har förskjutits under de åtta regeringsåren.

Påståendena att arbetslinjen och kunskapslinjen stärkts borde belagts med statistik. Om så har skett är ju dessutom en viktig fråga om detta beror på Alliansens politik, eller om det snarare varit så att Alliansen vann två val pga att väljarna ändrade åsikter på dessa punkter (av andra skäl). Att vår europeiska tillhörighet stärkts står inte klart – inställningen till euron har ju t ex snarare blivit mer skeptisk. I vilket fall borde Björklund backat upp även detta påstående.

Vidare skriver han:

Folkpartiets förändringsarbete börjar nu. En seriös förnyelse sker inte över en natt. Det är ingen tillfällig frisering eller etikettsförändring. Att forma Folkpartiet 2.0 för framtiden är ett långsiktigt politiskt arbete. Att fördjupa, utveckla och bredda vår egen politik kommer att vara en huvuduppgift. För vår del handlar förnyelsen om att göra oss mer relevanta för det som människor upplever som problem i sin vardag och ge liberala svar på de samhällsutmaningar som människor ser framför sig.

Som sagt är det inte uppenbart att det inte handlar om en etikettförändring när man läser denna artikel.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s