Betyg på DN Debatt 17 nov: 4/10

dagens DN Debatt argumenterar två företrädare för Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund för att kommunerna inte bör använda sig av lagen om offentlig upphandling när de fördelar uppdrag om skyddade boenden. Istället bör man skapa så kallade idéburna offentliga partnerskap, där ”kvinno- och tjejjourer[na] [lyfts in] i det kommunala välfärdssystemet utan att inskränka på dess roll som självständig civilsamhällesorganisation”.

Artikeln är varken välstrukturerad eller välargumenterad. Man får inte ordentliga argument för varför kvinno- och tjejourerna är överlägsna andra aktörer, som de stora vårdkoncernerna. Inte heller ger man tillräckligt med argument för varför lagen om offentlig upphandling inte bör tillämpas i dessa sammanhang.

Argumentationen får det låga betyget 4/10. Notera att jag därmed inte sagt att författarnas förslag inte är bra. Betyget gäller som vanligt endast argumentationen, inte huruvida slutsatserna är rimliga. Fler kommentarer följer nedan.


I de två första styckena skriver författarna att Botkyrka kommun ställer omotiverat höga säkerhetskrav på de skyddade boenden:

Dygnet runt-bemanning och skalskydd är omotiverat för den stora majoriteten kvinnor och barn som bor på skyddat boende. Det kan till och med vara kontraproduktivt i processen att återta makten över sitt eget liv.

Inga argument ges för dessa påståenden, vilket är problematiskt eftersom Botkyrka kommun uppenbart inte håller med om detta. Det är en viktig princip i all sorts kommunikation att man ska ge argument och evidens för kontroversiella påståenden.

Vidare:

I stället är stödets kvalitet av högsta vikt. Kvinnojourerna är den aktör som har längst erfarenhet och störst kunskap på området, och kvaliteten på jourernas stöd har lovordats i granskningar.

Inte heller detta ges några argument för. I Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) rapport, som författarna refererar till längre ner, står det att 22 av 30 granskade kvinnojourer uppvisat brister (s. 10; det tilläggs dock att de flesta kvinnojourer redan åtgärdat bristerna).

Upprörande nog är Botkyrkas upphandling enbart viktad på pris och inte kvalitet. Den aktör som uppfyller hela kravlistan och är billigast vinner upphandlingen och får uppdraget. I ett svep utesluter alltså kommunen de ideella kvinnojourerna, till förmån för stora vårdkoncerner som Attendo och Capio som är de enda som kan pressa priserna.

Min fetstil. Detta påstående borde man gett argument för. I en mening stämmer det inte – kravlistan är ju en specifikation av kvalitetsminimum. Vad författarna menar är dock att man tar det billigaste bland de anbud som uppfyller minimikraven på kvalitet.

Det finns (minst) två sätt att öka kvaliteten hos den vinnande aktören. Den första lösningen är den författarna antyder: man låter boenden som har högre kvalitet än minimum få fördel av det när man väljer vilket boende som ska få uppdraget. Den andra lösningen är att man istället höjer kraven på kvalitetsminimum. Man skulle velat ha fått ett argument för varför den förra lösningen är att föredra. En fördel med den senare lösningen är ju att den kan ses som mer rättvis. Om man väljer den förra lösningen kan vissa uppdrag gå till mer högkvalitativa, men dyrare, boenden, medan andra går till billigare boenden med lägre kvalitet – vilket är till nackdel för de kvinnor som bor på de senare boendena.

Vidare skriver författarna att stora vårdkoncerner kan pressa priserna samtidigt som de uppfyller kvalitetsminimum (till skillnad från de ideella kvinnojourerna). Det betyder att de är mer effektiva än kvinnojourerna givet dagens upphandlingskriterier. Det är därför inte så långsökt att tro att de skulle kunna vara det även om upphandlingskriterierna ändrades på något av de sätt som anges ovan. Om så skulle vara fallet skulle ökad vikt för kvalitet inte leda till att kvinnojourerna skulle vinna fler uppdrag. Man skulle därför vilja ha ett argument som visar att ändrade upphandlingskriterier skulle göra kvinnojourerna mer effektiva relativt de stora vårdkoncernerna.

Förvisso skriver man att man inte vill att boendeuppdragen ska upphandlas offentligt, som görs nu, nedan, men det ändrar inte den grundläggande logiken i detta resonemang. Även om man inte tillämpar lagen om offentlig upphandling måste uppdragen fördelas efter några kriterier. Författarna borde ha visat att kvinnojourerna är bättre än de stora vårdkoncernerna enligt de kriterier som de menar att man bör tillämpa.

Vidare skriver författarna:

Frihet från mäns våld är en mänsklig rättighet, en välfärdsfråga och ett samhällsansvar som slås fast i socialtjänstlagen. De allra flesta kommuner tar sitt ansvar genom att samarbeta med ideella kvinnojourer och tjejjourer som arbetar mot mäns våld ur ett maktperspektiv. Till exempel kan socialtjänsten erbjuda kvinnor plats på kvinnojourens skyddade boende och betala per natt. De kan hänvisa kvinnor och tjejer till ideella jourer för stödsamtal och hjälp i vardagen. Kommunen ersätter jouren för enskilda uppdrag eller delfinansierar verksamheten. Det är en kortsiktig, otillräcklig och osäker finansiering.

Det här stycket är förvirrande: man börjar med att berömma kommunerna för att de tar sitt ansvar genom att samarbeta med kvinnojourerna för att sedan helt plötsligt övergå till att kritisera dem starkt. Man undrar om någon mening fallit bort.

Vidare skriver författarna:

Ett annat är att initiera offentliga upphandlingar av skyddade boenden i ett försök att pressa in stöd och skydd i den kommunala byråkratin. I dag upphandlas alltifrån grus och maskiner till social omsorg i en ambition att säkra kvalitet, motverka korruption och främja konkurrens. Men är offentlig upphandling rätt sätt att säkra kvalitet för stöd och skydd till kvinnor och barn utsatta för mäns våld?

Min fetstil. Eftersom det finns goda argument för varför man ska använda lagen om offentlig upphandling – argument som författarna faktiskt nämner – är det problematiskt att man inte försöker visa att dessa argument inte är applicerbara på upphandling av kvinnojourer.

Motståndet mot vad man uppfattar som onödig byråkrati påminner om Professionsförbundets motstånd mot olika former av kontroller och utvärderingar av ”professionellas” (varmed man menar läkare, domare, universitetslärare, präster m fl) i en artikel jag kritiserat här på bloggen. I båda fallen har staten och kommunerna haft vissa syften (såsom att motverka korruption och främja kvalitet) med de regelverk artikelförfattarna kritiserar såsom byråkratiska, men i ingendera fallet försöker man visa att dessa regelverk inte lyckas uppnå det syftet på ett adekvat sätt. Det räcker inte med att visa på att regelverk har nackdelar för att man ska kunna hävda att de ska överges: man måste också visa att dessa nackdelar överväger dess fördelar.

Vidare skriver man:

Kunskapen om våld är generellt låg på kommunernas socialförvaltningar och ännu lägre på upphandlingsenheterna. Myndigheten IVO konstaterade tidigare i år att kommunerna saknar mål, kartläggningar och uppföljning för sitt arbete med våldsutsatta kvinnor och deras barn, att omsättningen på personalen som arbetar med området är stor, samt att våld i nära relationer inte har varit prioriterat inom socialtjänsten.

En sammanfattning av vad rapporten säger om kommunernas arbete finns på ss. 7-9. Det stämmer att man framför en hel del kritik.

Längre ner glider man iväg från frågan om hur boendeuppdragen ska fördelas:

Att vårt ojämställda samhälle har brustit i att motverka den yttersta konsekvensen av just ett ojämställt samhälle – mäns våld mot kvinnor – borde inte förvåna någon. Bygget av välfärdssamhället utgick från mannen som norm. Mäns våld mot kvinnor ingick inte i den svenska självbilden och därmed inte i det offentliga samhällets ansvar. I stället fick kvinnor bygga upp ett parallellt, ideellt välfärdssystem för att stötta och skydda kvinnor och barn.

Decennier av feministiskt påverkansarbete har gett resultat. I dag står det i statens jämställdhetspolitiska mål att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Det råder ingen tveksamhet kring att kommunerna har ansvaret att säkerställa stöd och skydd. Nu ska ett arbete som utförts av det civila samhället sammanfogas med det offentliga. Som alltid när två världar möts krävs lyhördhet och respekt och noggranna konsekvensanalyser.

Man kan diskutera huruvida denna bild stämmer. T ex har kvinnor naturligtvis i viss utsträckning fått skydd av polis och socialtjänst sedan länge, så påståendet att ”mäns våld mot kvinnor…inte [ingick] i det offentliga samhällets ansvar” är vid en bokstavlig tolkning falsk. Vidare argumenterade Henrik Berggren och Lars Trädgårdh i den uppmärksammade boken Är svensken människa? för att bygget av välfärdssamhället hade en stark individualistisk prägel – man syftade till att göra kvinnor och barn mer oberoende från mannen:

Välfärdsstaten bygger på en individualism som går tillbaka till tidigt 1800-tal och vars främsta värde var individens frihet och oberoende, också från familjen.

Den viktigaste invändningen mot dessa stycken är emellertid att de inte har någon relevans för frågan om hur boendeuppdragen ska fördelas. De kunde därför med fördel utelämnats.

Vidare skriver man:

I dag sker en historisk handskakning i Sigtuna mellan kommunstyrelsens ordförande, Lars Bryntesson (S), och Kvinno- och Tjejjouren Sigtunas ordförande, Marie Unander-Scharin, då kommunstyrelsen beslutar om ett så kallat idéburet offentligt partnerskap (IOP). Överenskommelsen är den första av sitt slag mellan en kommun och en ideell kvinno- och tjejjour. Den inkluderar en förutsägbar och långsiktigt finansering av jourens grundverksamhet. Kommunen lyfter in kvinno- och tjejjouren i det kommunala välfärdssystemet utan att inskränka på dess roll som självständig civilsamhällesorganisation.

Man ges ingen evidens för att detta arrangemang skulle vara mer effektivt än det nuvarande, där man använder sig av lagen om offentlig upphandling.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s