Betyg på DN Debatt 18 nov: 4/10

På dagens DN Debatt skriver Timbros Adam Cwejman och Demoskops Peter Santesson att de väljare som gick över till Sverigedemokraterna mellan 2010 och 2014 skiljer sig från de väljare som tidigare röstat på partiet. Man presenterar en undersökning som visar att de i högre utsträckning är äldre etablerade väljare, samt att en majoritet av dem tidigare röstade på Moderaterna. Man menar att överflödet av väljare från Moderaterna till Sverigedemokraterna är en ”knäckfråga” för Moderaterna, och antyder att moderata väljare har en särskild disposition att gå över till Sverigedemokraterna.

Ett av de viktigaste påståendena är att nettoflödet till Sverigedemokraterna från Moderaterna var större än nettoflödet till Sverigedemokraterna från alla andra partier tillsammans. (Se s. 4 i den rapport som Timbro vänligt nog skickade mig. Om annat ej anges är sidhänvisningarna till denna rapport.) VALU, s. 14, ger en liknande bild, även om skillnaden mellan Moderaternas och Socialdemokraternas tapp där tycks vara mindre.

I sammanhanget bör man dock notera att Moderaterna generellt sett var det parti som tappade överlägset flest väljare (6,7 procentenheter; näst sämst var Folkpartiet med ett tapp på 1,6 procentenheter). Det gör att även om väljarna bytt partier på ett helt slumpmässigt sett, så hade Sverigedemokraterna fått klart flest nettoväljare från just Moderaterna. Att Moderaterna tappat så många väljare till Sverigedemokraterna vid detta val indikerar alltså inte i sig att moderata väljare har en speciell disposition att gå över till Sverigedemokraterna.

Vad man borde gjort är att ha undersökt hur stor andel av nettotillflödet av väljare till Sverigedemokraterna som kommit från Moderaterna om väljarna bytt parti på ett slumpmässigt sätt. Om andelen väljare som faktiskt gått från M till SD överskridit denna andel signifikant hade man kunnat säga att moderata väljare har en särskild disposition att byta till SD. Nu är jag mer tveksam till att man kan göra det enbart på basis av dessa nettoflöden.

Förutom detta innehåller artikeln en hel del påståenden om rapporten som är missvisande eller direkt felaktiga (se nedan). Detta indikerar två saker, som jag tror stämmer om många opinionsundersökningar och statistiska undersökningar av den här typen. Förutom att det visar att man är tendentiös och missvisande vad gäller presentationen av undersökningen, så indikerar det också att man inte är det vad gäller själva undersökningen i sig. Om man hade velat hade man ju nämligen lätt kunnat se till att få de data som man ville ha, t ex genom att välja intervjupersoner på ett systematiskt biased sätt. Det faktum att de data man har inte passar de teser man vill driva perfekt indikerar att man inte gjort det (jag har inte heller i övrigt några skäl att tro att man har gjort det).

Man är såvitt jag kan se alltså noggrann och icke-tendentiös när man gör själva undersökningen (även om jag har några invändningar även mot den), medan man har en helt annan, mycket mer släpphänt, attityd när man presenterar den. Detta tror jag är ganska vanligt vad gäller undersökningar av den här typen. Jag menar emellertid att denna inställning är fel. Man ska vara lika noggrann och icke-tendentiös när man presenterar undersökningar som när man genomför dem. Detta är något jag lär återkomma till.

Undersökningen är intressant och artikeln har en del förtjänster men samtidigt innehåller den så många brister så att mitt betyg inte kan bli högre än 4/10. Se nedan för en detaljerad kritik.


I tredje stycket skriver man (de relevanta data finns på s. 6 i rapporten):

Den traditionella SD-väljaren har beskrivits som en yngre, lågutbildad man med skral inkomst och svag arbetsmarknadsförankring som bor i en småstad eller på landsbygden. Även i dag ser man, med undantag för åldersfaktorn, fortfarande en överrepresentation av sverigedemokratiska partisympatier i dessa grupper.

SvT:s vallokalsundersökning VALU bekräftar i stort denna bild. I VALU är Sverigedemokraternas väljare dock jämnt fördelade åldersmässigt, medan i denna undersökning är medelålders överrepresenterade, och unga och äldre är underrepresenterade. Vad gäller utbildning pekar båda undersökningarna på att SD är överrepresenterade bland lågutbildade grupper. Likaså vad gäller män och arbetslösa.

Denna undersökning indikerar, vidare, att SD skulle vara lika stora i storstäderna som i andra områden, men så är det inte (SD fick klart färre röster i Stockholm och Göteborg än på andra orter, medan man fick något över det nationella valresultatet i Malmö).

Vidare skriver man:

Bland de nya väljarna är inte den yngre mannen med låg inkomst typisk. Könsfördelningen är något jämnare och åldersspannet 45–64 är betydligt vanligare.

Detta stämmer inte riktigt: faktum är att 45-64-årsgruppen är störst enligt denna undersökning både bland de sd-väljare som röstat på partiet sedan tidigare, och bland dem som tillkom 2014 (s. 6).

Vidare skriver man:

De nya SD-väljarna som tillkom valet 2014 ligger till höger om de gamla SD-väljarna.

Skillnaden är dock ganska liten – från ca 6,35 till ca 6,85 på en tiogradig skala från vänster (0) till höger (10) (s. 8; man har inte angett exakta siffror, utan endast grafer vilka jag försökt avläsa).

Medan SD:s väljarbas från 2010 placerar sig något till höger om mitten är de nya väljarna ideologiskt positionerade på samma plats som resten av alliansen.

Det stämmer inte. Man anger inte något sammanlagt värde för hela Alliansen, men Moderaterna har nära 8, C och FP nära 7, medan KD har ca 7.5 (s. 8). Eftersom M blev större än C och FP tillsammans innebär det att Alliansen tillsammans torde ligga nära 7,5. Skillnaden mellan dem och SD:s nya väljare (som alltså låg på 6,85) är således större än den mellan SD:s nya och gamla väljare. Sammanlagt innebär detta att denna passage är helt missvisande.

Vidare skriver man:

En sannolik tolkning är att SD:s ursprungliga väljarbas utgjordes av tidigare S-väljare samt de som tidigare inte alls röstat.

Enligt undersökningen så låg ju även SD:s ursprungliga väljarbas klart till höger om mitten, så det finns inga skäl att anta att det förhåller sig så på basis av den. Dessutom så hade SD vid 2010 års val en nettotillströmning (jämfört med 2006) av väljare på 34 000 från Alliansen, 31 000 från de rödgröna partierna – varav 25 000 från S – samt 14 000 från ”soffan” (inklusive blankröstare) enligt SCB (s. 45). Eftersom SD fördubblades mellan 2006 och 2010 är detta ytterligare ett skäl till att vara tveksam inför författarnas påstående att SD:s väljarbas 2010 huvudsakligen utgjordes av tidigare S-väljare samt de som tidigare inte alls röstat. Snarare tycks det även tidigare ha funnits många tidigare Alliansväljare bland SD:s väljare.

Vidare:

För allianspartierna borde det därför vara mycket oroväckande att 13 procent av SD-väljarna betecknar sig som liberaler, 12 procent som socialliberaler och 28 procent som konservativa.

Det verkar som om dessa beteckningar är ömsesidigt uteslutande; dvs att man i undersökningen inte kunde beteckna sig både som nationalist och konservativ, eller grön och liberal.

Detta kan jämföras med andelen som betecknar sig som socialdemokrater inom SD vilket är strax under tio procentenheter.

Beteckningen ”socialdemokrat” är dock förstås mycket närmare knuten till det socialdemokratiska partiet än beteckningar som ”liberal”, ”socialliberal” och ”konservativ” är till något parti. För vissa väljare kan det kanske kännas konstigt att beteckna sig som socialdemokrat när man nu inte röstat på partiet. Därför hade en term som inte är lika knuten till S varit att föredra.

Att SD-väljarna i genomsnitt ligger klart till höger stöder dock den allmänna bild författarna vill förmedla i detta stycke. Det hade dock varit bra om inte endast angett medelvärdet utan hela distributionen – dvs andelen SD-väljare som menar sig ligga exakt mittemellan höger och vänster (5), andelen som ligger något till höger om mitten (6), etc. Med hjälp av detta hade man kunnat avgöra hur stor del av SD-väljarna som ligger ungefär där S ligger på höger-vänsterskalan.

Vidare skriver författarna:

Inför framtiden är det även värt att komma ihåg att nästan hälften av de väljare som i valet lutade åt SD men röstade på något annat parti beskriver sig själva som konservativa.

Min fetstil. Vad grafen (s. 10) visar är att nästan hälften av de väljare som i valet lutade åt SD men röstade på Alliansen beskriver sig själva som konservativa. Nu lär visserligen en majoritet av de som lutade åt SD men som röstade på något annat parti ha röstat på något Alliansparti, men detta är ändå en missvisande beskrivning av undersökningen.

Vidare:

Det europeiska mönstret avspeglas således även i Sverige. Om högerpopulister ska växa har de potential att främst göra det på stora höger­partiers bekostnad.

Man skulle vilja ha mer data angående påståendet om det europeiska mönstret.

Vidare:

Men vilka skäl angav de nya SD-väljarna för att rösta på SD i valet 2014? Över 80 procent av de före detta alliansväljarna angav integration- och invandringsfrågan som det främsta skälet. Lag och ordning angavs även som ett viktigt skäl för partival bland både befintliga som gamla SD-väljare.

Skillnaderna mellan gamla och nya SD-väljare är mycket små på dessa punkter (s. 13).

Vidare (den refererade grafen är på s. 11 i rapporten):

Samtidigt utmärker sig de gamla M-väljare som nu gick till SD genom att uttrycka relativt svala känslor för sitt partival. I genomsnitt tycker de sämre om det parti de röstat på (SD) än deras näst bästa alternativ. Rösten framstår därvidlag mer som en motvillig signalröst än som en ny politisk hemvist. SD lockar väljare som vill lägga en proteströst eller de som lockas av invandringspolitiken.

Beteckningen ”proteströst” är tvetydig, och det är väldigt viktigt att skilja de båda användningarna åt.* Den vanligaste användningen torde vara att en proteströst är ett uttryck för ett allmänt missnöje med den rådande politiken och de etablerade partierna. Enligt den definitionen skulle protestväljare helt strunta i sakfrågorna. Statsvetaren Andrej Kokkonen argumenterar i ett övertygande blogginlägg för att Sverigedemokraternas väljare inte är protestväljare i denna mening, utan att partiets väljare röstar på basis av sina åsikter i sakfrågor, precis som andra väljare.

Vad författarna menar med ”proteströst” är emellertid något annat. De definierar röster som går till ett annat parti än det man tycker bäst om (vilket i detta fall är ett regeringsparti, vilket möjligen även det är nödvändigt för att rösten ska betecknas som proteströst) som en ”proteströst”.

De flesta av de väljare som författarna definierar som protestväljare torde inte vara protestväljare i den första meningen, eftersom de lär stödja SD:s politik på flera viktiga områden (undersökningen visar att de väljare som bytt från Alliansen till Sverigedemokraterna i hög grad tittat på frågor som ”invandring och integration” och ”lag och ordning”; s. 14).

Vidare skriver man:

Det finns mycket lite som tyder på att den ideologiska omprofileringen som SD har gjort till socialkonservatism skulle spela någon större roll för dessa väljare.

Som jag ser det visar inte undersökningen det, eftersom det finns inga direkta socialkonservativa frågor med i undersökningen (se s. 14, där de svarande uppges ranka betydelsen av olika frågor eller områden). Förvisso är en fråga ”feminism och jämställdhet” (s. 14) – vilken både gamla och nya sverigedemokrater rankat mycket lågt – men jag tror att de flesta svarande tolkat denna fråga som ”hur viktigt tycker du det är med mer feminism och jämställdhet?”. Om så är fallet är det ingen socialkonservativ fråga (tvärtom är en låg ranking precis det man kunde förvänta sig av socialkonservativa väljare).

Vidare skriver man:

Vi ser även att väljare som lutade åt SD i riksdagsvalet prioriterar politikområdena invandring, integration, lag och ordning samt försvarspolitiken.

Återigen handlar detta inte om ”väljare som lutade åt SD” utan ”Alliansväljare som lutade åt SD” (s. 15). Vidare prioriterade denna grupp även Sveriges ekonomi och energiförsörjning högre än genomsnittsväljaren.

Den potential SD har att ytterligare få tillökning att väljare således sker på bekostnad av det borgerliga blocket och i synnerhet från Moderaterna. Moderaternas rörelse mot mitten har, av utfallet i valet att döma, resulterat i att väljare längre ut till höger ser sig om efter alternativ.

Enligt undersökningen ligger faktiskt de väljare som gått från M till SD något till vänster om de väljare som stannat kvar i SD (s. 6).

Nu kan man förvisso hävda att det inte är Moderaternas allmänna rörelse mot mitten som har gjort att vissa väljare sökt sig till SD, utan snarare deras rörelse mot mitten i diverse värdefrågor. Detta belyser att höger-vänster-skalan är för informationsfattig: istället borde man använda sig av den tvådimensionella skala som har dels en ekonomisk dimension (mer eller mindre omfördelning och statlig styrning) och dels en värdedimension (värdekonservatism mot värdeliberalism, för att tala i anglosaxiska termer). Eftersom undersökningen visar att SD lockar många väljare som kallar sig konservativa, finns det visst stöd för att Moderaternas rörelse mot mitten längs värdedimensionen gjort att vissa av deras väljare gått till SD. Däremot är det tveksamt om de lockats till SD pga Moderaternas rörelse mot mitten i ekonomiska frågor.

Det finns förvisso en mer indirekt effekt av Moderaternas rörelse mot mitten som vissa menar har stärkt SD. Enligt en DN Debatt-artikel av Enna Gerin och Daniel Suhonen (recenseras här) så har partiernas rörelse mot mitten i ekonomiska frågor gjort att värdedimensionen fått ökad betydelse. Om detta stämmer kan det ha gynnat SD, som lägger sin tonvikt på värdefrågorna. Såvitt jag förstår är det dock inte denna indirekta effekt författarna talar om.

* Det finns även ytterligare betydelser av begreppet ”proteströst”; se en intressant diskussion i kommentarerna till Kokkonens inlägg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s