I mitt inlägg om polarisering och hätskhet i amerikansk politik nämnde jag att psykologer har börjat intressera sig allt mer för vårt politiska tänkande. Ett namn som kan framhållas här är Jonathan Haidt, vars bok Righteous Mind (2012) jag rekommenderar starkt. I detta inlägg presenterar jag först helt kort Haidts bok, för att sedan kritisera hans inställning till politisk rationalism.
Haidt menar att ett skäl till att den amerikanska politiska debatten är så ilsken är att både demokrater och republikaner missförstår vilken den psykologiska basen för motståndarens position är. Genom att upplysa människor om hur motståndarens tankestruktur ser ut kan man således, tänker han sig, göra den politiska debatten mindre hätsk.
Enligt Haidt använder vi, i varierande grad, sex olika ”moraliska moduler”: care/harm, fairness/cheating, liberty/oppression, loyalty/betrayal, authority/subversion och sanctity/degradation. Amerikanska liberaler använder emellertid, enligt Haidt, huvudsakligen endast de tre första modulerna i någon större utsträckning – till skillnad från amerikanska konservativa, samt de flesta icke-västliga kulturer. Detta menar Haidt är till deras nackdel: de kan inte konkurrera med de konservativa, som appellerar till alla våra moraliska smakreceptorer (med Haidts ord).
Ett problem med detta argument är emellertid att i många europeiska länder är partier som ligger nära de amerikanska liberalerna helt dominerande (de flesta européer föredrog ju också mycket riktigt Obama i 2012 års val). Precis som många andra amerikanska författare använder sig Haidt inte tillräckligt av evidens från andra jämförbara länder, utan fokuserar ensidigt på USA (även om han refererar till sina intryck av en vistelse i Indien).
Boken är otroligt innehållsrik och innehåller mycket annat utöver analysen av hur amerikanska liberaler och konservativa tänker. T ex försvarar han gruppselektion, argumenterar för att religion varit adaptiv och således inte är ett socialt skadligt ”tankevirus”, som bl a Richard Dawkins hävdat, att det är våra magkänslor eller intuitioner, snarare än vårt medvetna logiska tänkande som styr vårt moraliska tänkande, mm. För den som vill läsa mer kan New York Times recension rekommenderas.
Mot slutet lanserar han några förslag på lösningar (utöver ren upplysning om politisk psykologi, som han alltså tänker sig också kan bidra till en lösning) såsom minskade möjligheter till gerrymandering, vilket allmänt anses gynna mer moderata kandidater, och att tvinga kongressledamöterna att bo i Washington (han tänker sig att det kommer leda till att republikanska och demokratiska ledamöter umgås mer med varann, något han tror kommer leda till mindre hätskt politiskt klimat). Tillsammans med andra politiska psykologer har han även skapat en hemsida, Civil Politics, vars mål är att minska hätskheten i amerikansk politik.
Även om försöken att göra något åt hätskheten i amerikansk politik är berömvärda så finns det en del att invända mot hans förslag. Inte minst är de enligt min mening alltför begränsade. Målet verkar vara att göra så att amerikansk politik återgår till den nivå av rationalitet och resonlighet den hade innan fientligheten började öka. Haidt menar att man inte bör vara för utopisk (s. 319):
”Politics ain’t beanbag,” said a Chicago humourist in 1895; it’s not a game for children. Ever since then the saying has been used to justify the tough-and-rumble nastiness of American politics. Rationalists might dream of a utopian state where policy is made by panels of unbiased experts, but in the real world there seems to be no alternative to a political process in which parties compete to win votes and money. That competition always involves trickery and demagougery, as politicians play fast and loose with the truth, using their inner press secretaries to portray themselves in the best possible light and their opponents as fools who would lead the country to ruin.
And yet, does it have to be this nasty?
Haidt fortsätter med att förklara att hätskheten och polariseringen ökat i amerikansk politik. Han vill alltså vända den utvecklingen, samtidigt som han menar att vi inte ska lägga ribban för högt. Vi kommer aldrig kunna skapa ett politiskt system där fula knep och demagogi inte har en framskjuten plats.
I en annars välargumenterad bok framstår emellertid detta citat som dogmatiskt. Inga skäl ges till varför ett fundamentalt annorlunda politiskt system skulle vara omöjligt. Dessutom är ju system som skiljer sig från det amerikanska i vissa avseenden bevisligen möjliga. I Sverige och många länder tävlar t ex inte partierna om pengar på alls samma sätt som de gör i USA. Detta är ytterligare ett exempel på hur Haidt är för snävt inriktad på USA.
Om vi ser tillbaka på historien så upptäcker vi många verksamheter som en gång i tiden var hopplöst irrationella och känslostyrda, eller där principen om ”might is right” styrde, men som nu styrs på ett om inte perfekt så i alla fall otroligt mycket bättre sätt. Jämför t ex den moderna rättsstaten med häxprocesserna eller godsherrens jurisdiktion under feodalrätten.
Enligt min mening har även politiken blivit inte bara mer demokratisk utan också mer förnufts- och evidensbaserad genom historiens gång, även om man, som jag även argumenterade för i detta inlägg, inte kommit lika långt som man gjort inom t ex juridiken. Som jag ser saken finns det emellertid inga skäl att vara så pessimistisk som Haidt är vad gäller förutsättningarna för ytterligare radikala förbättringar. Jag tror visserligen att Haidt har rätt i att känslorna spelar en mycket stor roll inom vårt politiska tänkande, men detsamma gäller rimligen vårt ”juridiska” tänkande (i den mån en sådan separat sorts tänkande, skilt från vårt politiska tänkande, finns). Många brott skapar otroligt starka känslor hos människor men trots det lyckas domstolar fatta beslut som är om inte fullständigt fria från diskriminering, godtycke och irrationalitet (se bl a denna klassiska studie om att hungriga jurys dömer hårdare) så i alla fall klart mycket mer rationella och evidensbaserade än politiska beslut (enligt min mening, men jag lyssnar gärna på motargument). Detta beror inte på att juristers hjärnor är fundamentalt annorlunda än andras, utan på att de institutioner som vi byggt upp för att fatta juridiska beslut främjar ett logiskt och evidensbaserat tänkande i mycket högre grad än de institutioner som vi byggt upp för att fatta politiska beslut.
Haidt skiljer som jag ser det inte ordentligt på normativa och deskriptiva frågor (vilket är ett mycket vanligt misstag i abstrakta frågor). Han tillbakavisar vad vi kan kalla för ”deskriptiv rationalism” – uppfattningen att vårt moraliska tänkande är i första hand förnuftsbaserat – och drar sedan, som jag tolkar honom, implicit slutsatsen att vad vi kan kalla för ”normativ rationalism” – uppfattningen att vårt moraliska och politiska system i hög utsträckning ska baseras på evidens och förnuftiga argument (som jag försvarar i detta inlägg) – är felaktig. Men man kan mycket väl acceptera normativ rationalism även om man tillbakavisar deskriptiv rationalism, precis som man kan tro att människan har en benägenhet att vara våldsam utan att för den sakens skull tycka att våld är acceptabelt.
Apropå detta visar Steven Pinker att våldet gradvis har minskat genom historien. Fastän vi har en medfödd tendens till våld har vår kultur och våra institutioner gradvis ändrats på ett sätt som gjort att våldet gradvis minskat mer och mer. Jag tror att något liknande har skett vad gäller politisk argumentation. Även om dagens politiska debatt har många problem är den – det är i alla fall mitt intryck – betydligt bättre än den var förr i tiden. Däremot har vi inte nått lika långt som vi gjort vad gäller minskningen av våldet. Den fantastiska minskningen av våldet indikerar ju å andra sidan att vi människor är kapabla att ändra beteende drastiskt. Det finns ingen anledning att tro att vi inte kan göra det även vad gäller politisk argumentation och beslutsfattande, och således ingen anledning att lägga ribban så lågt som Haidt gör. Istället ska vi ställa upp mer ambitiösa mål, och ta till mer radikala åtgärder. Mer ingående diskussion av sådana åtgärder får emellertid vänta till en annan gång.
DN Debatt-betyg 