SvT:s faktakoll om ekomaten

Förra söndagen attackerade fyra forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) ekologisk odling starkt, något som ledde till en intensiv debatt där många försvarade den ekologiska odlingen och hävdade att forskarna hade fel eller överdrev. För utomstående är det inte lätt att avgöra vem som har rätt i denna komplicerade men mycket viktiga fråga. Därför är det utmärkt att SvT tagit initiativ till att granska uppgifterna i ett ”faktakoll”-program.

Om initiativet är bra är dock genomförandet mindre bra. Det är starkt problematiskt att en av de två experter man bjudit in för att kommentera frågan, Johanna Sandahl, är ordförande för Naturskyddsföreningen, en organisation som tagit stark ställning för ekologisk mat, samtidigt som ingen av de fyra SLU-forskarna finns med. Om man nu vill ge tittarna en opartisk och objektiv bild av frågan är det definitivt inte så man ska göra. Dessutom är det märkligt att man bara faktakollar den ena sidan i frågan. Motståndarsidan har ju kommit med en mängd faktapåståenden, och man kan tycka att även dessa borde faktakollas.

Den andra experten, Line Gordon från Stockholm Resilience Centre, ger förvisso ett vederhäftigt intryck (jag vet dock inte huruvida hon tidigare tagit ställning i denna fråga). Hon menar att det är sant att ekologisk mat leder till lägre skördar, men troligen inte i så hög utsträckning som de fyra forskarna påstått. Vidare menar hon även att de valt studier och data som passat deras tes på ett missvisande sätt.

Det är möjligt att Gordon har rätt i detta, men problemet är att vi som tittare inte får några tydliga skäl att tro det. Även SLU-forskarna är ju experter. Det räcker därför inte med Gordons ord: vi behöver också få detaljerad evidens för att hon har rätt.

Denna faktakoll skiljer sig nämligen i viktiga avseenden från vanliga faktakollar (t ex denna utmärkta faktakoll av Obamas och Romneys påståenden i 2012 års presidentvalsdebatter). I de flesta faktakollar härrör de faktakollade påståendena från lekmän (vanligen politiker). Om vi har skäl att tro att den faktakollande expertens bedömningar inte är politiskt motiverade, kan det räcka med att få höra dessa bedömningar (även om jag i princip tycker att man alltid ska ge evidens för alla kontroversiella påståenden i media). I föreliggande fall ligger dock faktakollaren och de faktakollade så att säga på samma nivå – de är alla experter – vilket gör att man inte har något särskilt skäl att tro att den förra har rätt, och de senare fel. Det gör att det är absolut nödvändigt att vi får tillgång till en detaljerad genomgång av faktakollarens evidens för sina påståenden.

Ett viktigt skäl till att en sådan detaljerad genomgång inte görs torde vara att man är rädd att den skulle tråka ut tittarna. Istället gör man en ganska ytlig faktakoll, där man plockar ut några påståenden och kommer med några allmänna kommentarer kring dem (detta sagt, vill jag återigen säga att givet formatet gör Gordon en rätt bra insats).

SvT ställs här förvisso inför ett mycket vanligt och helt centralt dilemma inom seriös journalistik. Ska granskningarna vara noggranna eller lättsmälta? Det är förmodligen sant att få tittare vill titta på detaljdiskussioner om Science– och Nature-artiklar. Vi har alla begränsat med tid, och är mindre intresserade av vissa saker än av andra. Således kan man nog inte ge en fullständig genomgång av alla argument i programmet.

Däremot kan man göra det på sin hemsida. En bra avvägning mellan noggrannhetsmålet och lättsmälthetsmålet skulle vara att ge en fullödig genomgång på hemsidan (gärna minst fullödig som de genomgångar jag gör på den här bloggen), och sedan göra en sammanfattning av denna genomgång i programmet. På så vis skulle det vara möjligt för den specialintresserade att granska vad faktakollaren baserar sina påståenden på, samtidigt som programmet i sig inte skulle bli överdrivet detaljerat.

En avslutande anmärkning man kan göra är att strider mellan vetenskapliga experter naturligtvis generellt sett är svårare att avgöra genom faktakollar än strider mellan lekmän. Vad man kan göra är dock att se till att presentera en rättvisande bild av vad vetenskapssamhället som helhet anser om frågan. Faktakollarens uppgift ska, enligt min mening, inte vara att framföra sina egna åsikter, utan snarare förklara för tittaren åt vilket håll de flesta forskare lutar. På så sätt kan faktakollaren lyfta sig över debatten och inta en relativt neutral och opartisk roll. En viktig sak man kan göra här (vilket Gordon också gör – detta är den bästa delen av programmet) är att peka på s k metaanalyser, där forskning inom ämnet sammanfattas.

För den som är helt oinsatt i ämnet, vilket de flesta tittare lär vara, är nämligen information om åt vilket håll de flesta forskare i ämnet lutar normalt sett bästa möjliga evidens. Därför är det viktigt att en opartisk faktakollare tydliggör vad konsensusuppfattningen är. Parterna i debatten kan naturligtvis sedan invända att konsensusuppfattningen är fel, och ge argument för det, men det hindrar inte att det normalt sett är viktigt för tittarna att få veta hur den ser ut.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s