Betyg på DN Debatt 28 nov: 7/10

dagens DN Debatt rapporterar Hans Wallmark och Per Nilsson om Moderaternas eftervalsanalys. Artikeln sammanfattar analysen, eller rapporten, ganska väl. Rapporten i sig är relativt välskriven, och de punkter man lyfter fram är klart relevanta, även om den inte är lika stringent som en vetenskaplig text eller en statlig utredning (vilket förvisso är normalt vad gäller den här sortens texter). T ex får man inga tydliga skäl för varför just de fyra punkter som valts ut i DN Debatt-artikeln skulle vara särskilt viktiga. Varför är det t ex viktigare att lyfta fram de föregivna organisatoriska bristerna än tappet på landsbygden (se s. 26 i rapporten; alla hänvisningar är till den om annat ej anges)? Man borde ha utgått från forskning om vilka frågor som vanligen avgör val när man rangordnade dessa olika frågor.

Det finns helt klart en misstanke om att anledningen till att man väljer att lyfta fram dessa faktorer inte enbart är att man tror att de bäst förklarar Moderaternas valresultat, utan att man även i viss mån gör det för att man vill fokusera på dem framgent. T ex kanske man inte har för planer att satsa lika mycket på att vinna tillbaka landsbygden som på att förbättra den egna organisationen.

Betyget blir 7/10. Fler kommentarer följer nedan.


Författarna skriver i tredje stycket:

För att göra ett framgångsrikt val krävs det att ett parti lyckas med två saker. Det första är att de frågor partiet driver också uppfattas som viktigast av väljarna. Det som brukar kallas för att sätta agendan.  Det andra är att vinna debatten i just dessa frågor.

Min fetstil. Det finns två sätt på vilka man kan se till att driva de frågor som uppfattas som viktigast av väljarna. Antingen kan man se till att väljarna ändrar uppfattning om vilka frågor som är viktigast, eller så kan man själv välja att fokusera på de frågor väljarna sedan tidigare anser vara viktigast. Endast i det första fallet brukar man tala om att man ”sätter agendan”.

Vidare skriver man:

I valrörelsen 2014 saknades det ett politiskt innehåll som upplevdes stå i proportion till de arbetsmarknadsutmaningar Sverige har, även om vi i valrörelsen lyfte jobbfrågans vikt för Sverige. Det syns också i opinionsmätningarna: vi vann inte jobbfrågan.

Det stämmer inte helt överens med vad man skriver i rapporten (s. 12):

Det hela skulle kunna sammanfattas med att Moderaterna i valrörelsen 2014 var bra på att prata om jobben, men dåliga på att förklara varför jobbfrågan var viktig och på så sätt göra den relevant för väljarna igen.

Enligt detta stycke var man visst bra i jobbfrågan – problemet var att man inte lyckades sätta den på agendan. (Se dock nedan för mer om jobbfrågan.)

Vidare:

Välfärden och integrationen: två områden som behöver fler svar. Den politiska debatten inför valet 2014 kretsade kring samhällsproblem där Moderaterna saknade svar som mötte debattens frågeställningar. Socialdemokraterna lyckades sätta bilden av att välfärden försämrats, medan integrationsdebatten skedde på Sverigedemokraternas planhalva. Inför valet 2018 måste Moderaterna vara bättre på att möta dessa två frågor.

Enligt SvT:s vallokalsundersökning Valu (s. 12) stämmer det att Moderaterna är svaga på dessa områden. Man är dock även svag vad gäller miljöfrågan. Att man inte lyfter fram detta är ett tecken på att man inte tänker sig den som en profilfråga i framtiden heller.

Under punkten ”organisatoriska brister” skriver man som följer:

Moderaterna genomförde en bra valrörelse som mot slutet ledde till en återhämtning i opinionen. Länsförbund, föreningar och medlemmar gjorde en kraftansträngning. Under den första delen av mandatperioden hade vi dock organisatoriska problem som fick en negativ påverkan på planeringen och policyutvecklingen. Det brukar sägas att regeringsmakten tynger. Orsakerna till detta är flera. Väljarna uppfattar till exempel att de partier som suttit länge vid makten bär ansvar för de samhällsproblem man ser, det tenderar att göra regeringspartier defensiva. Det är även svårt att i regeringsställning vara framåtblickande och visionära. Här hade partiorganisationen en extra viktig roll att fylla, som tyvärr inte axlades under mandatperioden. Regeringskansliet kom att ta ett större ansvar för partipolitiken. Ansvar och kontroll kom att gå före idéer. Den välkontrollerade politiken lyste igenom och bidrog till att Moderaterna betraktades som mindre framtidsinriktade och mindre frimodiga än tidigare.

Min fetstil. Detta torde referera till följande stycke i rapporten (s. 17):

Moderaterna bar med sig organisatoriska problem under de första åren i mandatperioden som hade en betydande påverkan på planeringen av valrörelsen. Partiets ekonomi och bemanning var inte i ordning vilket resulterade i att ett antal nyckelpositioner byttes ut och tillsattes kort innan valet 2014.

Omedelbart efter det fetstilta stycket går man dock över till att skriva om att regeringsmakten tynger och gör det svårt att vara visionär, etc. Detta må så vara, men det har ingenting att göra med att Moderaternas ekonomi och bemanning råkade vara i oordning de första åren under mandatperioden. Detta gör detta stycke ganska förvirrande.

Vidare skriver man:

Moderaterna delar här den syn som också 8 av 10 svenskar har: jobb är överordnat bidrag. Den nuvarande regeringen har en annan prioritering: att bygga ut bidragssystemen.

Detta är missvisande. Det är inte så att 8 av 10 svenskar stödjer Moderaternas sysselsättningspolitik. Enligt Valu (s. 11) tyckte 30 % att Moderaterna hade bäst sysselsättningspolitik, medan 31 % ansåg att det snarare var Socialdemokraterna som hade bäst sysselsättningspolitik.

Avslutningsvis skriver man:

Moderaterna uppfattas i dag som ett anständigt och förtroendeingivande parti. Vi ska kännetecknas av dessa värden, annars kommer vi på sikt att bli marginaliserade. Vi måste fortsätta att stå upp för våra värderingar om frihet, öppenhet och egenmakt även när andra perspektiv dominerar samhällsdebatten.

Detta avsnitt kan tolkas på två sätt (förmodligen är det avsett att tolkas på båda sätten). Å ena sidan kan det ses som en uppmaning att sätta ideologi före röstmaximering. Å andra sidan är den bokstavliga tolkningen en hypotes om att kortsiktig röstmaximering inte kommer leda till långsiktig röstmaximering. Den hypotesen är intressant, men man skulle velat se belägg för den.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s