Betyg på DN Debatt 29 nov: 5/10

dagens DN Debatt skriver företagsledarna Antonia Ax:son Johnson, Rune Andersson, Olof Stenhammar och Dan Olofsson att den nya regeringens politik präglas av misstänksamhet mot företagande. Man är särskilt kritisk till Miljöpartiets och Vänsterpartiets politik visavi näringslivet, och menar att dessa partier fått alltför stort inflytande över regeringens linje.

Artikeln är relativt välskriven men man hade önskat lite fler exempel på att regeringen bedriver en näringslivsfientlig politik än de man ger (vinster i välfärden, Förbifart Stockholm och Bromma flygplats). I gengäld kunde en del av de ganska retoriska utläggningarna om värdet av marknadsekonomi och företagande utelämnats. De positioner man försvarar i dessa utläggningar är allmänt kända, vilket gör att man inte behöver ägna så mycket trycksvärta åt dem. Artikeln hade blivit klart mer konkret, och mindre fluffig, om man den hade omstrukturerats på det sättet.

Vidare innehåller artikeln två starkt missvisande påståenden om vinster i välfärden och regeringens syn på kommersialisering. De sänker betyget till 5/10. Fler kommentarer följer nedan.


Författarna skriver i andra stycket:

Sverige har de senaste decennierna upplevt en fantastisk utveckling. Från 1970-talets stagnation och 1990-talets kris har vårt land utvecklats på snart sagt alla områden. Oftast beskrivs detta i ekonomiska termer. Sedan krisen har vårt land klättrat i den internationella välståndsligan och är nu åter bland topp 10. Realinkomsterna har ökat med 55 procent de senaste tjugo åren. På miljöområdet är Sverige ett internationellt föredöme, som visar att det går att förena högre tillväxt med minskade utsläpp. Vårt land har tagit enorma kliv framåt när det gäller det som brukar kallas toleransfrågor, genom att människor får komma till sin rätt oavsett kön, sexuell läggning, hudfärg eller bakgrund. Svenska idrottare presterar i världsklass, liksom svenska kulturskapare. Många svenska företag – såväl sekelgamla industriföretag som unga startups – är i dag världsledande.

Min fetstil. Författarna vill koppla detta till den svenska politiken fr o m Ingvar Carlssons regering 1994-1996:

Ingenting är naturligtvis perfekt. Men vi har anledning att känna stolthet över svenskt företagande.

En viktig orsak till dessa svenska framgångar är den grundläggande friheten att få lyckas. Under de senaste decennierna har politiska satsningar på en stark ekonomi kombinerats med långsiktiga spelregler och pragmatiska lösningar. Denna realistiska politik inleddes av Ingvar Carlssons och Göran Perssons regeringar och har fortsatt under Fredrik Reinfeldts regeringar.

De faktorer man pekar på kan möjligen förklara den goda ekonomiska utvecklingen, men knappast de saker som de fetstilta meningarna talar om. F ö har även andra länder tagit enorma kliv framåt när det gäller toleransfrågor.

Vidare skriver författarna:

Den politiska omsvängningen den senaste tiden är dramatisk. Stefan Löfven har plötsligt låtit ett litet ytterkantsparti diktera regeringens agenda vad gäller till exempel vinster i välfärden. Och detta utan att svenska folket i val har gett regeringen något mandat att gå i den riktningen. Uppfattningar som före valet ansågs extrema har Löfven nu accepterat.

Min fetstil. I den här opinionsmätningen från april i år var 58 % av svenskarna mot vinster i välfärden, medan 33 % var för. Noterbart är att även ca hälften av Allianssympatisörerna var emot. Det gör den fetstilta meningen starkt missvisande.

Vidare skriver man:

regeringens uppgörelse med vänsterpartiet om vinster i välfärden märks en generell misstänksamhet mot företagande, som sträcker sig långt utanför välfärdssektorn. Det talas om hur ”kommersialiseringen får negativa följder vad gäller likvärdighet, kvalitet, effektivitet, behovsstyrning och öppenhet”. Regeringens agerande uttrycker en motvilja mot privat företagande och mot kommersiell utveckling.

Min fetstil. Även detta är starkt missvisande. Om man googlar den citerade passagen får man två identiska träffar. Den ena är från ett Miljöpartidokument med titeln ”Vår gemensamma syn på välfärden” medan det andra är från ett tal av civilminister Ardelan Shekarabi (S). I båda dokumenten fortsätter den citerade passagen med de fetstilta orden:

Kommersialiseringen får negativa följder vad gäller likvärdighet, kvalitet, effektivitet, behovsstyrning och öppenhet inom den samlade välfärden.

Det är därför helt fel att se den citerade passagen som en indikation på att det ”märks en generell misstänksamhet mot företagande, som sträcker sig långt utanför välfärdssektorn”.

Vidare skriver man:

Seriösa branscher och företag arbetar aktivt med att säkerställa kvalitet och god etik. Marknads­ekonomin sorterar ut avarterna om konkurrensen tillåts verka.

Min fetstil. Man kan diskutera om hur många branscher detta gäller, men det gäller knappast alla branscher – vilket artikelförfattarna påstår vid en bokstavlig tolkning. Inom taxibranschen har t ex marknadsekonomin inte lyckats sortera ut oseriösa förare.

7 tankar om “Betyg på DN Debatt 29 nov: 5/10

  1. Vinstdrivande bolag inom vården blev väl tillåtna 2007? Det betyder att debattörerna, med sin egen logik, menar att regeringarna Carlsson & Persson var extrema då de inte tillät vinster i vård och omsorg. Varför utmålas dessa som goda exempel när det gör nuvarande regering till extremister? Som jag förstår det så är Sverige i princip ensamt, i världen, med att tillåta vinster i skattefinansierad skola/barnomsorg. Gör det alla andra länder till extremister?

    Gilla

  2. Som jag förstår det så har ingen sagt ”nu ska vi ha vinster i välfärden” utan en rad reformer och beslut har skapat vårt nuvarande system men eftersom många av de politiker som varit sakkunniga numera är inblandade i eller själva driver sådana bolag så är det inte orimligt att tro att det har funnits en vilja från politiskt håll att släppa in vinstdrivande bolag.

    Skolan är jag något mer inläst på. Friskolereformen kom 1992 men den var inte i sig kopplad till vinstdrivande bolag men eleven kunde ta sin skolpeng vart hen ville. Den innebar ett paradigmskifte i hur skolor drevs och det tog 10-15 år innan systemen hade skiftats. Det var inget som skedde över en natt.

    Gilla

  3. OK, tack! Du har rätt i att det är lite konstigt att göra en så stark kontrast mellan Carlsson & Persson å ena sidan och Löfven å andra sidan. T ex accepterar ju Löfven nu de flesta av Alliansregeringens skattesänkningar, vilket i det avseendet lägger honom längre till höger än Carlsson & Persson.

    Det man kan säga är att under Carlsson & Perssons regeringar på 90-talet så var *riktningen* i viss mån en annan än den är nu: S genomdrev i viss mån ”höger”-reformer, medan man nu försöker genomdriva fler ”vänster”-reformer. (I alla fall är det min bild.) Förmodligen är det det författarna tänker på. Men, utgångslägena är ju helt olika: skatterna är lägre, den offentliga sektorn mindre och de offentliga finanserna är bättre än den var när Carlsson tog över 94. Det är en bättre förklaring till att Löfven har en annan riktning än att han skulle skilja sig fundamentalt från Carlsson & Persson.

    Gilla

  4. Jag håller med om allt du skriver ovan. Persson vill för övrigt ha bort vinstintresset i skolan. Jag gissar att Ax:son Johnson et consortes ägnar sig åt en del nostalgi när de hissar regeringarna Carlsson och Persson. Men S-regeringar har historiskt sett arbetat bra tillsammans med kapitalet, särskilt när kapitalet var = industrin. Min hypotes är att samhället blivit mer höger och därför framstår Löfven som mer vänster även om han också blivit mer höger. Jag har märkt av en viss sorts historierevisionism (vill jag kalla det) hos både högern och höger-sossar, där man menar att S traditionellt har drivit högerpolitik och att man gjorde det också under den tid då välståndet blev till.

    Vore intressant att veta om de verkligen tycker så: ”Den politiska omsvängningen den senaste tiden är dramatisk. Stefan Löfven har plötsligt låtit ett litet ytterkantsparti diktera regeringens agenda vad gäller till exempel vinster i välfärden. Och detta utan att svenska folket i val har gett regeringen något mandat att gå i den riktningen. Uppfattningar som före valet ansågs extrema har Löfven nu accepterat.” eller om det är ett försök till manipulation. Som du påpekar så får den sortens överdrifter (Löfven annonserade dessutom flertalet gånger att han tänkte se över vinster i välfärden innan valet) att de framstår som icke trovärdiga.

    Jag är lite överraskad över det hat som viss höger uppvisar mot MP och V. Det har kanske alltid funnits där men jag har inte sett det på samma vis. Man verkar mena att S sviker Sverige genom att alls ge V och MP inflytande. Men om V är för litet för att få inflytande så gäller väl detsamma tre av partierna i Alliansen? Kanske menar man att V är ett alltför odemokratiskt parti.

    Gilla

  5. ”Vore intressant att veta om de verkligen tycker så: ”Den politiska omsvängningen den senaste tiden är dramatisk. Stefan Löfven har plötsligt låtit ett litet ytterkantsparti diktera regeringens agenda vad gäller till exempel vinster i välfärden. Och detta utan att svenska folket i val har gett regeringen något mandat att gå i den riktningen. Uppfattningar som före valet ansågs extrema har Löfven nu accepterat.” eller om det är ett försök till manipulation.”

    Jag tror att explicit manipulation är ovanligare än man tror (baserat bl a på Robert Trivers och Dan Arielys teorier i frågan). Folk börjar med att lura sig själva, vilket gör dem mer övertygande när de ska lura andra: http://en.wikipedia.org/wiki/Self-deception#Trivers.27_theory_of_self-deception

    Jag är därför benägen att tro att de verkligen tror detta.

    Gilla

  6. I media har det pratats om att privat sjukvård skapar jobb, det är ett logiskt fel.
    Om näringslivet var så duktiga så skulle färre behövas till vården och då behövs det färre händer.
    Sen är behovet av vård inte något som kan öka, ska vi sluta sanda gatorna så fler bryter benen?
    Antingen så ger staten dom gips eller så ger ett privat sjukhus dom gips, lika många händer behövs.
    Skattepengarna betalar dom lika mycket för samma jobb, vi vinner inget.
    Näringslivet kan säkert hitta sätt att minska kostnader och det kan sen offentlig vård anmana.
    En viss konkurrens är bra, men att privatisera alt ger inte någon vinst för samhället.
    Apoteken och bilprovningen är inte några bra exempel på naturliga monopol som förbättras av privatiseringar.
    Privat bilprovning skapar inte ett enda nytt jobb min bil besiktigas bara en gång om året av en person jobben varken ökar eller minskar, och priset den statliga bilprovningen tog var lågt.

    Näringslivet är bra på att producera bilar, staten skulle inte vara en bra ägare.
    Bilar kan kvalitetskontrolleras men hur ska vården kvalitetssäkras?
    Den olönsamma patienten
    http://www.dn.se/stories/stories-kultur/den-olonsamma-patienten/
    En dement vårdtagare som saknar anhöriga är utlämnad till vårdgivarens godtycke och kan inte ställa krav eller byta vårdgivare.
    Marknadens konkurrens kan inte fungera när vi inte kan välja.
    Den som insjuknar i en sjukdom hur ska personen kunna väja bästa vård? googla innan man väljer sjukhus?
    Ska priset sen vara fritt så blir det som i taxibranschen en del tar ockerpriser.
    Den som bryter benet måste googla på pricerunner efter bästa pris.

    Gilla

Lämna en kommentar