Betyg på DN Debatt 17 dec: 8/10

gårdagens DN Debatt skrev ekonomen Magnus Henrekson att amorteringskrav är fel väg att gå för att minska hushållens skulder. Istället förespråkar han sänkta ränteavdrag, sänkt reavinstskatt och att man ska uppmuntra bolånetagarna att teckna lån som är bundna på längre tid. På detta sätt kan man, menar han, minska risken för en framtida skuldkris.

Artikeln är intelligent skriven och på det hela taget välargumenterad och välstrukturerad. Jag har en del kritiska kommentarer men de har något av ”överkurs”-karaktär: jämfört med de flesta DN Debatt-artiklar är den här artikeln utmärkt.

Låt mig först ge en allmän beskrivning av den situation vi står inför vad gäller penningpolitiken och bostadsmarknaden. Som Henrekson skriver så står vi, enligt många bedömare, inför något av ett dilemma. Å ena sidan behöver vi en expansiv penningpolitik för att få igång tillväxten och inflationen, och för att få ner arbetslösheten, men å andra sidan så riskerar en sådan expansiv penningpolitik att öka skulderna som andel av hushållens disponibla inkomster ytterligare.

Vad som är värt att notera i detta sammanhang är att detta enligt vissa bedömare inte torde vara en situation som vi råkat hamna i av olika tillfälligheter i Sverige 2014, utan en oundviklig konsekvens av hur vårt monetära system är uppbyggt. Den brittiske ekonomen Adair Turner menar t ex att innan finanskrisen så var en kredittillväxt på 10-15 % per år nödvändig för att upprätthålla en ökning av nominell BNP (dvs real BNP, vilket är den vanliga BNP-siffran, plus inflationen) på 4-5 %, I dagens monetära system skapas nämligen nya pengar huvudsakligen genom de privata bankernas utlåning, vilket gör att för att skapa tillräckligt mycket pengar för att skapa tillräckligt mycket inflation så var vi tvungna att ha en ganska hög tillväxt av skulderna – vilket i längden blev ohållbart.

Turner

I detta föredrag från i våras föreslog Turner att problemet skulle lösas genom att ge lägre incitament till banker och bolånetagare att öka bostadsskulderna (se sista powerpointen). Nyligen gick Turner emellertid ut och föreslog en annan, synnerligen radikal lösning, nämligen att bryta sambandet mellan kredittillväxt och tillväxt av penningmängden. Istället, menar han, ska staten ges rätt att trycka pengar (s k ”sovereign money”). Görs det, kan man öka inflationen samtidigt som man höjer räntorna, vilket kommer att göra att skuldberget slutar växa (eller minskar).

Detta är viktigt inte minst eftersom Henreksons förslag, som en halvering av ränteavdragen, trots allt är ganska begränsade i jämförelse. Om du har en ränta på 1,85 %, så betalar du idag 1,3 % ränta efter avdrag, medan du efter genomförd halvering av ränteavdragen skulle betala 1,57 %. Denna höjning är mindre än vad en räntehöjning på 0,5 % från Riksbanken i normalfallet torde ge (en sådan höjning skulle ge en ränta på 2,35 %, om den slog igenom helt på bankernas räntor, vilket skulle ge en ränta efter skatt med nuvarande ränteavdrag på 1,65 %).

Om Riksbankens ränta skulle gå upp till historiskt normala nivåer så skulle halveringen av ränteavdragen motsvara större räntehöjningar än 0,5 %, men det skulle fortfarande inte handla om några extremt stora summor. Förslaget är därför inte så radikalt som det kan verka. Man skulle därför ha velat få tydligare argument för att det verkligen kommer att få avsedd effekt. Om systemet i övrigt behålls intakt så kan man tycka att risken för fortsatt ökade skulder är ganska stor.

En annan sak man ska notera är att de ökade bostadspriserna inte enbart riskerar att leda till en finansiell krasch, utan att de också leder till ökad ojämlikhet. Till skillnad från många andra som diskuterat problemen med de ökande bostadspriserna så nämner Henrekson detta problem, även om han inte betonar det så starkt (en annan som lite överraskande diskuterat det är dock Stefan Fölster).

Enligt Financial Times John Kay är ökade huspriser i själva verket den främsta orsaken till den ökande ojämlikheten i Västvärlden. Om man tar detta problem på allvar, vilket Henrekson tycks vilja göra, har man alltså inte endast två fundamentala faktorer att ta hänsyn till när man väljer hur man ska kyla av bostadsutlåningen och -marknaden (risken för en bostadskrasch och att man inte vill kyla ned en redan svag ekonomi) utan tre – man måste måste även titta på vilka effekter ens politik har på jämlikheten.

Vidare kan man notera att skillnaden mellan Henreksons förslag och de förslag om tvångsamorteringar som varit uppe inte är så stora. I båda fallen så ökar man nämligen kostnaderna för bostadsägare idag samtidigt som de också leder till att bostadsägarna får mer pengar när de säljer. Skillnaden gäller vilka grupper policyn påverkar: Henreksons förslag påverkar alla bostadsägare, medan tvångsamorteringsförslaget endast påverkar dem med lån på mer än 50 % av bostadens värde. Detta borde tydliggjorts.

Personligen skulle jag helst se att Henreksons artikel, och andra liknande artiklar, var skrivna på följande sätt. Först skulle man specificera de huvudsakliga desiderata man vill att ens policy ska uppnå (i detta fall alltså minimal avkylning av ekonomin, minskade skulder, och minskad ojämlikhet). Därefter går man systematiskt igenom dessa desiderata och visar att ens eget policyförslag är bättre än alternativet på de flesta eller alla punkter.

Henrekson ger förvisso ganska detaljerad kritik av tvångsamorteringsförslaget, men han däremot ger han inte särskilt ingående argument för sina egna förslag. I viss mån kan han här skylla på platsbrist – artikeln är, till skillnad från många andra DN Debatt-artiklar, extremt ”intensiv”: varje ord fyller en funktion, och det finns inget retoriskt fluff att skära bort. Hans förslag är dock mycket detaljerade, vilket tar väl stor plats. Enligt min mening är det bättre att ge ordentligt med argument för lite mer allmänna förslag än lite argument för mycket detaljerade förslag.

En invändning mot Henreksons förslag som han i synnerhet borde beaktat är de fördelningspolitiska konsekvenserna av en sänkt reavinstskatt. Givet att fastighetsägare är väl bemedlade, är en skattesänkning till deras fördel inte lyckad från ett fördelningspolitiskt perspektiv. Eftersom Henrekson kritiserar de fördelningspolitiska effekterna av tvångsamorteringar, är detta en invändning mot hans förslag som han borde nämnt och avfärdat (kanske anser han att detta är en smäll man får ta, eftersom sänkta reavinstskatter har andra fördelar).

Man kan också tycka att Henrekson borde påpekat att det finns framstående bedömare som inte anser att skulderna är ett så stort problem som han anser, som Lars E O Svensson. Men sammanlagt är den ändå, mina kritiska kommentarer till trots, intressant och välskriven. Den får betyget 8/10. Fler kommentarer följer nedan.


Henrekson skriver som följer:

Under de senaste 20 åren har småhuspriserna nästan tredubblats och priserna på bostadsrätter i Stockholms innerstad har mer än femdubblats. Stigande priser har i sin tur fört med sig ökad skuldsättning för hushållen. Skulderna har stigit från 90 till 170 procent av hushållens disponibla inkomst.

Mina länkar. Jag hittar inte någon uppgift om bostadsrättpriserna i Stockholms innerstad, men övriga uppgifter stämmer.

Vidare:

Finansinspektionen föreslår amorteringstvång för nya lån ner till 50 procent av fastighetens värde. 

Min länk (stämmer).

Vidare:

Redan tidigare gäller bolånetak på 85 procent och Bankföreningen har ändrat sina rekommendationer i syfte att öka amorteringarna.

Bankföreningen ville ändra sina rekommendationer men fick sedermera backa efter kritik av Konkurrensverket. Detta borde framgått.

Vidare:

Att det finns risker med förslaget har även Finansinspektionen insett. De vill därför medge undantag, exempelvis vid arbetslöshet och sjukdom.

Min länk (stämmer).

Vidare:

Redan i dag amorterar 80 procent av hushållen med en belåningsgrad på 76–85 procent.

Detta har jag inte hittat någon uppgift om.

Vidare:

[Ränte]avdragen gynnar främst hushåll med stora lån, vilket i stor utsträckning är de med höga inkomster.

Min länk (stämmer).

Annonser

2 thoughts on “Betyg på DN Debatt 17 dec: 8/10

  1. Kreditpengar till luftpriser på bostäder fungerar inte i längden.
    Lösningen är enkel riksbanken köper upp statsobligationer som öronmärks till infrastruktur.
    Tåg som går på vintern och normal inflation tänk vad hemskt det vore.
    Nya pengar går till staten och staten spenderar dom på infrastrukturen i klartext.

    ” Den brittiske ekonomen Adair Turner menar t ex att innan finanskrisen så var en kredittillväxt på 10-15 % per år nödvändig för att upprätthålla en ökning av nominell BNP”
    Med inflationsmål på 2% och lönekrav på ex 2% och befolkning som ökar med 1% så måste pengarna öka med minst 5% för att det ska gå jämt ut.
    Inflation och löneökningar förstör värdet i pengarna och enda lösningen är att öka mängden pengar.
    Pengarna måste öka betydligt mer än vad inflationen och löneökningar förstör värdet i pengarna eller så skapas det en kris i ekonomin.
    Utan kredittillväxt eller sedelpressning så går ekonomin sakta under det är matematiskt bevisat.
    http://nationalekonomi.blogspot.com/2012/04/en-matematisk-omojlighet.html
    Sparpolitiken har skapat hela krisen i Europa mattelagarna bevisar det.

    När industrin inte vill ta mer lån och staten inte kan eller vill så återstår bolån men stoppas bolånen så ökar inte mängden pengar i samhället för pengar skapas av kreditgivningen.
    Då skapas en kris av vår dumhet.

    Amortering innebär att pengar förintas det är motsatsen till kreditgivning
    Det kan inte införas när riksbanken vill trycka kreditpengar stimulera ekonomin.
    Ekonomi teorierna är felaktiga.

    Granska den matematiska omöjligheten du kan inte hitta fel för jag har rätt.
    Jag tror att det är ofarligt att lova ut en miljon kr till dig om du kan hitta sakfel.

    Kan du sen se fel i min krislösning?
    http://nationalekonomi.blogspot.com/2013/05/kvoten-pm-kan-skapa-jobb.html

    Gilla

  2. Kan väl tillägga att den stora anledningen till att skulderna ökat (utifrån den tveksamma kvoten mot disponibel inkomst) är att det skett en utförsäljning av hyresrätter. Men dessa köptes billigare än marknadsvärdet och utgör såklart inte någon systemrisk.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s