Betyg på DN Debatt 9 jan: 5/10

dagens DN Debatt skriver företrädare för de fyra Allianspartierna att man gärna samarbetar med regeringen i skolpolitiken. Artikeln är ett svar på en artikel av tre regeringsföreträdare publicerad den 5 januari.

Artikelförfattarna säger sig vilja basera skolpolitiken på forskning. Det är naturligtvis en god idé, men däremot genomför man inte idén särskilt väl. För att verkligen kunna hävda att ens politik är baserad på forskning och evidens, ska man ha visat att ens förslag är det mest kostnadseffektiva sättet att nå de mål man satt upp. Artikelförfattarna är inte i närheten av att göra det. Istället gör man vaga hänvisningar till extremt allmänna forskningsresultat. Detta utgör inte forskningsbaserad politik i någon stark mening. En sådan skulle sätta forskningen i första rummet på ett helt annat sätt än den här artikeln gör.

Vidare underlåter man att ge evidens och argument på en rad punkter. Man är även vaga och vilseledande på flera punkter.

Artikeln får betyget 5/10. Fler kommentarer följer nedan.


Författarna skriver som följer:

När vi tillträdde 2006 tog vi de fallande kunskapsresultaten på allvar och under de senaste åtta åren har vi genomfört den största omläggningen av svensk skolpolitik i modern tid.

Min fetstil. Detta skulle man vilja ha argument för.

Vidare:

Våra reformer av skolan är förankrade med forskning och beprövad erfarenhet.

En del forskare håller inte med om detta. Deras argument borde bemötts, inte ignorerats.

Vidare:

I en debattartikel i Dagens Nyheter 5/1 skriver de tre ministrarna med ansvar för regeringens utbildningspolitik om vikten av att forskning och beprövad erfarenhet ska styra vilka reformer som genomförs. För Alliansen är detta en självklarhet. Våra reformer för skolan tar sin utgångspunkt i forskningen och vi är positiva om vår tydliga hållning har bidragit till att även andra partier inte längre låter ideologi få styra, som ofta har varit fallet tidigare i svensk utbildningspolitik.

Min länk. Som länken ovanför detta citat visar menar vissa att även Alliansen (och i synnerhet skolminister Björklund) låtit ideologin styra i utbildningspolitiken.

Vidare:

Ett exempel är de nya kurs- och läroplanerna, som har en tydlig forskningsbaserad grund. Det gläder oss också att styrdokumenten har tagits emot väl av de lärare och skolledare vi möter ute i verksamheterna.

Dessa påståenden borde naturligtvis getts ordentligt stöd. Eftersom personliga möten inte går att verifiera utgör de definitivt inte god evidens.

Vidare:

Lärarna är avgörande för att vända kunskapsresultaten. Därför har flera insatser genomförts för att stärka läraryrket: flera omgångar av vidareutbildning, en lärarlegitimation, en ny lärarutbildning och karriärtjänster för lärare. Förra året utökades antalet karriärtjänster för lärare till 15.000. Det innebär att dessa lärare får ett lönepåslag med 5.000–10.000 kronor mer per månad.

Man borde gett argument som visat att dessa åtgärder är kostnadseffektiva.

Enligt denna länk handlar det om 14 000 lärare. Lönepåslaget är typiskt sett 5-10 000 kr men kan vara lite mer eller mindre.

Vidare:

Flera av Alliansens reformer saknade till en början stöd över blocken, men vi kan nu konstatera att regeringspartierna har anslutit sig till huvuddragen och det är positivt. Det handlar bland annat om återinrättandet av speciallärarutbildningen som den socialdemokratiskt ledda regeringen en gång lade ner, det gäller även de nya läro- och kursplanerna för skolan och den nya lärarutbildningen. Alliansens reformer av skolan mötte konsekvent motstånd av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Därför var det illavarslande under valrörelsen att dessa partier inte kunde berätta om sin gemensamma agenda för skolan. Nu kan vi dock konstatera att de flesta av Alliansens reformer som är nödvändiga för att vända kunskapsresultaten får vara kvar.

De rödgröna presenterar den alternativa bilden att det snarare är Alliansen som köpt stora delar av deras skolpolitik. Det är märkligt att man inte på något sätt försöker bemöta detta. Jag är dock inte tillräckligt insatt i skolpolitiken för att kunna avgöra vem som har rätt på denna punkt.

Vidare:

Inför valet presenterade Alliansen en samlad och gemensam budget för att fortsätta stärka svensk skola. Precis som vi lovade röstade vi för vårt eget budgetförslag.

Som jag tidigare påpekat är det ologiskt av Alliansen att både anse sig vara bundna av sitt löfte att rösta för sitt eget budgetförslag, och samtidigt skylla samarbetssvårigheterna med de rödgröna på Stefan Löfven. Om man skulle ha röstat på sin budget oavsett vad för förslag Löfven la fram, pga detta löfte, kan man inte samtidigt hävda att det var pga avsaknaden av sådana förslag som de rödgrönas budget blev nedröstad.

Vidare ger man olika förslag på åtgärder:

1. Tidigt stöd. Forskningen är tydlig med att rätt stöd i tid är viktigt för att ge alla elever förutsättningarna att klara kunskapsmålen.

Det här är ett mycket allmänt och vagt påstående. Ett mer substantiellt, och intressantare, påstående vore att det är viktigare att satsa på unga elever än på äldre elever. Om så är fallet borde man belagt detta påstående med evidens.

Alliansen avsätter därför två miljarder, vilket är nästan dubbelt som mycket som regeringens ursprungliga förslag, för ett lågstadielyft som innebär att skolor får resurserna att anställa fler lärare och speciallärare. Det innebär mindre klasstorlekar och mer tid mellan lärare och elever.

Alliansen har en utgiftspost på 2,07 miljarder som man kallar ”Tioårig grundskola och lågstadielyft” (se s. 19 i Alliansens budget). Den tioåriga grundskolan, som alltså där ses som separat från lågstadielyftet, har, som Björklund själv erkänner, en kostnad ”i miljardklassen”. Detta påstående är således missvisande. Regeringen satsar i sin tur 1,1 miljarder på förskolan samt klass 1-3 (s. 48 i regeringens budget).

Även om det skulle vara sant att forskningen visar att det är viktigare att satsa på unga än på äldre elever, följer det inte att man framförallt bör öka resurserna till lågstadiet. Man behöver också veta hur mycket som redan nu satsas på lågstadiet relativt med hur mycket som satsas på äldre elever.

Vidare:

När förskoleklassen blir årskurs ett ökar förutsättningarna för att varje barn får rätt stöd så tidigt som möjligt.

Detta påstående får man inget stöd för.

Vidare:

2. Likvärdiga möjligheter. Elevers möjligheter att klara skolan ska inte bero på var de råkar vara födda eller hur deras familjebakgrund ser ut. Alla barn ska få en bra start i livet. Budgeten innehåller därför en satsning på 300 miljoner kronor för stärka nyanlända elevers kunskaper samt höja kunskapsresultaten på skolor med särskilda utmaningar. Det innebär bland annat att antalet karriärtjänster för lärare fördubblas för att attrahera fler skickliga lärare till dessa skolor.

Min länk. Exakt handlar det om 270 miljoner (se s. 19).

Det följer emellertid inte från det faktum att ”elevers möjligheter att klara skolan ska inte bero på var de råkar vara födda eller hur deras familjebakgrund ser ut” att man bör satsa mer på nyanlända elever. Man måste också få veta hur mycket man redan nu satsar på nyanlända elever, och hur effektiva de åtgärderna är. (Detta resonemang är mycket likt det ovan om ökade resurser till lågstadiet).

Vidare:

Alliansen avsätter även drygt 390 miljoner kronor för läxhjälp till elever i årskurs 4-9, vilket är nästan 100 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslog, samt 100 miljoner kronor för sommarskola för de elever i årskurs 6-9 som inte når kunskapskraven.

Dessa utgiftsposter är sammanslagna i Alliansens budget (s. 19) och hamnar där på 520 miljoner. Påståendet torde stämma i runda drag. Regeringen satsar i sin tur 300 miljoner (s. 50), vilket gör att även påståendet rörande regeringens satsning stämmer.

Vidare:

3. Studiero. Två internationella mätningar, både Pisa och Talis, har i närtid visat att svensk skola skiljer ut sig när det gäller studiero. Svenska elever kommer i högre grad sent eller skolkar mer jämfört med elever i andra länder. Lärarna uppger samtidigt att stök och oordning tar mycket tid från undervisningen. För att möta detta avsätter Alliansen 20 miljoner kronor under 2015 till planering för införandet av ordningsomdömen i årskurs åtta och nio samt gymnasiet.

Mina länkar. Uppgifterna stämmer, och Pisa-chefen menar även att detta är ett problem Sverige bör ta tag i.

I Alliansens budget står det inget om att man vill avsätta pengar till införandet av ordningsomdömen, men däremot att man vill införa dessa omdömen (s. 33).

Vidare:

Alliansens budget prioriterar skolan samtidigt som den inte höjer skatten på arbete. Det är så vi får råd att fortsätta satsa på skola och utbildning.

Detta är ett märkligt påstående. Vid konstant BNP innebär ju höjda skatter mer pengar som kan spenderas på skola och utbildning. Om höjda skatter leder till signifikant lägre BNP kan det förvisso gör att den totala effekten av höjda skatter inte är höjda skatteintäkter, men denna doktrin har förkastats av Moderaterna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s