Effektiv altruism-rörelsen

Ett viktigt motiv för många människor, både i deras yrkesliv och i andra aktiviteter som t ex välgörenhetsarbete, politiskt arbete, mm, är att bidra till att förbättra världen på olika sätt. Målen må skifta – vissa arbetar för att minska den globala fattigdomen, andra för att förbättra djurens situation, medan åter andra söker bidra till att bekämpa stora problem som klimatförändringarna – men har en sak gemensamt, nämligen att syftet inte är att förbättra sin egen situation, utan snarare att förbättra för andra. Med andra ord är motiven altruistiska.

Låt oss anta att du har sådana altruistiska mål. Då blir nästa fråga: hur ska du nå dessa mål? Ett svar som kan tyckas närmast innehållslöst i sin självklarhet, men som konsekvent tillämpat får radikala implikationer för vad du ska göra, är ”så effektivt som möjligt”. När du väljer mellan två sätt att förbättra världen på, så ska du välja det sätt som förbättrar den mest (i förhållande till vad det kostar dig i termer av tid, pengar och andra resurser).

Detta är den slående enkla filosofin bakom den s k Effektiv altruism (EA)-rörelsen, en global rörelse för att förbättra världen så effektivt som möjligt med evidensbaserade och vetenskapliga metoder. De effektiva altruisterna har i mångt och mycket samma målsättningar som andra rättvisekämpar – man arbetar t ex just för att reducera den globala fattigdomen, och för att minska djurs lidande – men särskiljer sig genom sitt långt drivna effektivitetstänkande. Med en av grundarnas, den australiensiske filosofen Peter Singers, ord vill man ”förena hjärta och hjärna”. För att få en känsla av vilka implikationer EA-rörelsens effektivitetsfilosofi kan ha, låt oss titta på två EA-organisationer som tillämpar den mycket konsekvent och framgångsrikt: GiveWell och 80 000 hours (se även tidigare inlägg om dessa organisationer).

GiveWell, som grundades 2007 av hedge fund-mäklarna Holden Karnofsky och Elie Hassenfeld,  ägnar sig åt att ranka hur effektiva olika välgörenhetsorganisationer är. Man har funnit att skillnaderna mellan olika välgörenhetsorganisationer är, intressant nog, enorma. Att ge till den högst rankade organisationen, Against Malaria Foundation, är minst 500 ggr mer effektivt i termer av s k ”kvalitetsjusterade levnadsår” än att ge till organisationen bakom den uppmärksammade Ice Bucket Challenge, ALS Association, och även i övrigt är skillnaderna i kostnadseffektivitet mellan olika välgörenhetsorganisationer stora. Dessa skillnader beror i första hand på att vissa välgörenhetsorganisationer ägnar sig åt problem som är jämförelsevis billiga att göra något åt (som malaria), medan andra ägnar sig åt svårare och dyrare problem (ALS), snarare än på att vissa lägger mer pengar på löner och administration än andra (även om det också är sant).

Liknande skillnader i kostnadseffektivitet vore naturligtvis otänkbara på marknader där människor köper saker för egen räkning. Om en bilfirma skulle sälja bilar som var 500 ggr dyrare än andra firmors likvärdiga bilar, skulle den gå i konkurs ganska snabbt. Människor verkar dessvärre ofta inte tillämpa samma kostnadseffektivitetstänkande när det gäller altruistisk verksamhet som välgörenhet. Det är, som den EA-anknutne Oxfordfilosofen Toby Ord visar i en intressant uppsats, knappast försvarligt: vi har en moralisk skyldighet att se till att våra pengar kommer till så mycket nytta som möjligt. Denna insikt är en av grundpelarna i EA-filosofin.

Låt mig övergå till 80 000 hours, som grundades 2011 av filosofidoktoranden Will MacAskill och filosofistudenten Ben Todd (båda vid Oxford) och vars syfte är att ge karriärråd till unga människor som vill göra en insats för världen. Liksom GiveWell är man starkt konsekventialistiskt lagda och ger ofta kontraintuitiva råd. Traditionellt sett har en stor del av de människor som vill hjälpa andra blivit t ex hjälparbetare eller läkare, men 80 000 hours ger istället många av sina klienter rådet att satsa på en karriär inom finansindustrin, och ge bort så mycket som möjligt av det man tjänar där till organisationer som Against Malaria Foundation.

Detta råd baseras på kontrakfaktiskt tänkande – ”på vilket sätt blir världen annorlunda om du gör eller inte gör X” – vilket är en viktig del av 80 000 hours filosofi. Låt oss se titta lite närmare på hur detta tänkande används i detta fall (följande resonemang är MacAskills, från ett föredrag han höll på London School of Economics förra året). En brittisk läkare räddar enligt vissa undersökningar i genomsnitt 70 liv under sitt yrkesliv. Det skulle kunna ses som ett gott argument för en altruist att bli läkare, om det inte vore för detta kontrafaktiska tänkande. För vad lär hända om du väljer att inte bli läkare, utan istället blir hedge fund-mäklare? Jo, någon annan kommer ta din plats på läkarlinjen (dit det är hårt söktryck) och i genomsnitt rädda lika många liv. Alltså kommer du inte ha särskilt stor positiv inverkan på världen om du väljer att bli läkare.

Söktrycket till hedge fund-mäklarjobb är förvisso också stort, vilket gör att din plats även här kommer fyllas om du inte tar det jobbet. Skillnaden med läkarfallet är emellertid att om du som altruist inte väljer att bli hedgefund-mäklare, kommer din plats sannolikt att tas av någon som inte är altruist och som därför inte kommer att ge bort i närheten av samma summor som du gör. Således gör du verkligen skillnad om du ”tjänar pengar för att ge” (”earn to give”), som 80 000 hours kallar det, medan du alltså inte gör det i någon större utsträckning om du blir läkare. Det är verkligen en omvälvande tanke. (I sammanhanget ska påpekas att många av de som ”tjänar pengar för att ge” avger ett löfte om att ge en viss andel av sin inkomst – t ex 10 %, fast många ger betydligt mer – för resten av livet.)

Vilka råd 80 000 hours ger varierar dock naturligtvis med klientens talanger och kunskaper. Enligt MacAskill har t ex britter som gått det berömda Philosophy, Politics and Economics (PPE)-programmet vid Oxford en otroligt stor chans att bli framgångsrika politiker (både Tories partiledare David Cameron och Labours Ed Miliband har t ex gått det), vilket gör att de inte sällan ger PPE-studenter rådet att gå in i politiken.

Som synes finns det stora likheter mellan GiveWells och 80 000 hours arbetssätt. Båda bringar ett vetenskapligt synsätt till områden där evidensläget varit minst sagt dåligt. I förbigående kan tilläggas att det borde finnas fler organisationer som ägnar sig åt den här typen av beslutsrelevant informerande verksamhet på viktiga områden där våra kunskaper brister. Sådan verksamhet kan nämligen, som jag tidigare påpekat, ha mycket stora positiva effekter. T ex kunde universiteten, som naturligtvis har vida större resurser än dessa jämförelsevis små organisationer, satsa mer på sådan verksamhet.

GiveWell och 80 000 hours utgör emellertid bara en liten del av EA-rörelsen – det finns många andra EA-organisationer. Förutom att alla dessa organisationer betonar kostnadseffektivitet och evidensbasering, är man också överens om att man ska värdera alla människor som lever idag lika mycket. En konsekvens av det är att EA-organisationer som GiveWell inte rekommenderar välgörenhetsorganisationer som ger pengar för att hjälpa t ex fattiga amerikaner, eftersom de i global jämförelse inte är fattiga. Här skiljer man sig från Bill & Melinda Gates Foundation, som också satsar hårt på att vara kostnadseffektiva, men som ger betydande summor till ändamål inom USA.

Två frågor där man inte är överens inom EA-rörelsen är emellertid människors och djurs relativa värde, och hur mycket vi bör satsa på att hjälpa framtida människor relativt hur mycket vi bör satsa på att hjälpa lidande människor i dagens värld. Vissa effektiva altruister menar att djurs lidande är det största problemet i dagens värld, och engagerar sig därför i Animal Charity Evaulators (fd Effective Animal Activism). Andra menar att det a) finns en icke obetydlig risk att mänskligheten går under och b) att det skulle ha ett mycket större negativt värde än djurs och människors lidande idag har, och satsar därför på att reducera denna risk. Inom EA-rörelsen menar man att den största av dessa s k existentiella risker är att vi utplånas av intelligenta maskiner som vänder sig mot oss, och flera EA-organisationer, som Machine Intelligence Research Institute (MIRI) och Future of Humanity Institute (FHI; en del av University of Oxford) sysslar med forskning om hur vi kan se till att så inte sker.

Åter andra effektiva altruister ägnar sig åt s k metafrågor. Man menar sig kunna ha en större positiv inverkan på världen genom olika indirekta strategier, snarare än genom att direkt bidra till t ex fattigdomsbekämpning. Bland de EA-organisationer som sysslar med metafrågor märks Center for Applied Rationality (CFAR), som jag tidigare skrivit om. De arbetar för att göra samhället – och särskilt högproduktiva nyckelpersoner – mer rationella. Tanken är att rationalitet är en förmåga som hjälper oss att lösa alla de olika sorters uppgifter vi ställs inför, inklusive reduktion av djurs och människors lidande och reduktion av existentiella risker. Även Clearer Thinking, som jag själv samarbetar med, arbetar med att försöka göra människor mer rationella, genom olika internettest, videos, mm. (Denna genomgång av olika EA-organisationer hämtar mycket material från ett utmärkt inlägg av MIRIs executive director Luke Muehlhauser.)

EA-rörelsen är således en ganska lös sammanslutning av en rad olika specialiserade organisationer. Den karakteriseras av en hög grad av pluralism och öppenhet inför alternativa synsätt. Även om man naturligtvis diskuterar vilka mål som är viktigast och vilka strategier som är de mest framkomliga, så gör man det på ett sakligt och nyktert sätt, till skillnad från många andra liknande breda rörelser. Här hjälper den decentraliserade organisationsformen troligen till. Den som inte tror på en viss strategi kan helt enkelt lämna sin EA-organisation och starta en egen, vilket troligen bidrar till att minska konfliktnivån.

En viktig aspekt av denna pluralism är att rörelsen är politiskt obunden. Min gissning är förvisso att de flesta av rörelsens medlemmar ligger till vänster i sina respektive länder, men det finns också en ganska stor libertariansk grupp, som förenar sin tro på en minimal stat med välgörenhetsgivande. Det ska tilläggas att renodlat partipolitiska frågor diskuteras relativt sällan inom EA-rörelsen.

Ett annat kännetecken är rörelsens positiva anda. Istället för att klaga på att många människor inte lever upp till EA-rörelsens höga ideal så är man helt och hållet inriktad på att finna konstruktiva lösningar på praktiska problem (något följande mycket träffande intervju med MacAskill fångar väl).

Ytterligare ett kännetecken är den intellektuella framtoningen. Till skillnad från många andra liknande organisationer som arbetar för mänsklighetens bästa är EA-rörelsen inte särskilt känslosamt lagd. Peter Singer menar t ex i denna intressanta artikel att det inte är ”empati” som driver de flesta effektiva altruister, utan snarare logiska resonemang om att det inte finns någon moraliskt relevant skillnad mellan att hjälpa människor i utvecklingsländer och människor i sin närhet, etc (jag är inte helt säker på att detta stämmer helt och fullt, men något ligger det i det).

Möjligen i linje med detta är det överlägset vanligaste yrket inom EA-rörelsen programmerare. Inte minst är EA-rörelsen starkt representerad vid stora internetföretag såsom Google. Fastän det finns alla typer av effektiva altruister, så är rörelsen särskilt stark vid olika elituniversitet som Stanford, Harvard och Oxford. Den intellektuella nivån är hög, inte bara bland filosofer som Singer, Ord och MacAskill, utan även bland vanliga medlemmar. Inte minst är den intellektuella öppenheten och nyfikenheten slående: det finns något närmast entreprenöriellt över många effektiva altruisters letande efter smarta lösningar på världens svåraste problem.

Geografiskt har rörelsen två center – Oxford (FHI, 80 000 hours, Center for Effective Altruism, m fl) och San Francisco Bay Area (GiveWell, MIRI, CFAR, m fl). Årets EA summit ska hållas simultant på dessa två platser samt i Melbourne. Såsom dessa val av platser antyder kommer de flesta effektiva altruister från den anglosaxiska världen, men rörelsen växer även på andra håll; inte minst den europeiska kontinenten. Sverige är i förhållande till vår storlek mycket väl representerat på området existentiell risk genom Future of Humanity Institutes Nick Bostrom (författare till den omtalade boken Superintelligence) och Anders Sandberg, och nystartade Future of Life Institutes Max Tegmark. Eftersom Sverige enligt World Values Survey är världens mest rationalistiska land borde EA-rörelsen ha stora möjligheter att växa här.

Men även i andra länder torde framtiden se ljus ut för EA-rörelsen. Den grundläggande idén om effektiv altruism är mycket anslående och i mina ögon svår att invända mot. Det praktiska genomförandet av EA-rörelsens idéer har även det varit mycket imponerande hittills: organisationer som GiveWell, CFAR, MIRI, 80 000 hours m fl är stigande stjärnor med ett mycket starkt track-record. Vidare är många effektiva altruister sannskyldigt imponerande och inspirerande personer. Dessutom kommer Will MacAskill ut med en bok om effektiv altruism i augusti (Doing Good Better: Effective Altruism and How You Can Make a Difference) som jag tror kommer få stor uppmärksamhet. Allt detta talar för en snabb tillväxt för EA-rörelsen framöver.

Jag kommer återkomma senare för att kommentera frågan om hur du kan göra din altruism mer effektiv.

Not: Min LSE-kollega Aron Vallinder skrev en introduktion till effektiv altruism, och i synnerhet 80 000 hours, redan 2012 i Lundagård.

Advertisements

9 thoughts on “Effektiv altruism-rörelsen

  1. Om man kör stenhårt på den här EA-grejen, ungefär hur långt ner på prioriteringslistan kommer då de sjukdomar som inte är ”marknadsmässiga” utan enbart drabbar – låt säga – ett par hundra svenskar eller några hundratusen globalt eller ett par miljoner globalt per år?

    Som ALS-anhörig skär det lite i hjärtat att läsa det du skriver, samtidigt är jag ju inte dummare än att jag fattar att det stämmer bra att det är mer levnadsårseffektivt att ge pengar till antimalariafonder. Det är ju inte renodlad altruism när jag donerar till ALS-forskning. ALS är, som ett antal andra sjukdomar, ett rent jävla helvete.

    Vad är dina filosofiska tankar kring dilemmat jag försöker illustrera? Att störst alltid går först stör väl legitimiteten? I många avseenden av verkligheten (t ex de svenska valkretsarna) ges ju de mindre ett oproportionerligt stort inflytande, just av legitimitetsskäl.

    Jag är inte upprörd eller ”kränkt”, jag är mycket nyfiken och gillar att läsa din blogg.

    Gilla

  2. Peter Singer, som alltså är en av hjärnorna bakom EA, är utilitarist. För honom spelar endast ”utväxlingen” av pengarna roll. Allvarliga åkommor som är billiga att åtgärda prioriteras högt (något förenklat) enligt detta sätt att tänka. Allt bottnar i en beräkning av den totala effekten.

    Man kan dock ha en annan syn på altruism, men ändå vilja vara effektiv. En sådan syn framkommer i den svenska prioriteringsplattformen (som enligt lag ska prägla allt prioriteringsarbete inom svensk offentligfinansierad vård). Enligt denna plattform ska individens behov sättas framför kostnadseffektivitet, och individer med ett större behov ska ges absolut företräde framför individer med ett mindre behov (antaget att vi kan erbjuda behandlingar mm som har positiv effekt). Detta även om den senare gruppen är långt större. Man tillåts helt enkelt inte räkna samman individers behov, så som utilitaristen gör.

    Följs verkligen plattformen i Sverige? Nej, knappast. Vi lägger ju resurser på mindre allvarliga åtgärder så som icke-livshotande infektioner och hosta (och nu är referenspunkten ALS, skelettcancer och liknande).

    Man ska notera att om den svenska prioriteringsplattformen hade tillämpats globalt, hade våra skattemedel nog behövt skickas utomlands. Plattformen är tänkt att vara solidarisk, men endast med medborgarna (plus några få undantag).

    Gilla

  3. Ping: Effektiv altruism-rörelsen | Politisk Filosofi

  4. Ska man vara lite krass så har personerna bakom den blå dioden (nobelpris 2014) ensamt bidragit mer till minskade CO2-utsläpp i världen än alla miljörörelser tillsammans.

    Två händer är två händer och den stora nyttan i världen blir när miljarder av människor var för sig kan göra nytta med något en ingenjör uppfunnit. Det är kanske av den anledningen som många lösningar inom miljörörelsen bygger på ”egenarbete” och ställan på att några få förenklare arbetet för alla andra.

    Gilla

  5. Hej!

    Intressant artikel. Jag får dock känslan av att EA inte direkt vänder sig till den breda massan även om man kan hitta en och annan släkting till EA-tanken. T.ex. i effektiv återvinning av konsumtions- och råvaror. Med den kritiken menar jag att det kanske inte blir så värst effektivt om 99,99 procent av kakan bara ligger och möglar och på så sätt bara blir ett föremål för EA:s mål och mening men aldrig en resurs. En paradox som heter duga kan man väl säga som kommer att passa bra på http://www.paradoxalt.se. Jag får klura på den aforismen ett tag för den är inte helt lätt…

    Gilla

  6. I diskussionen malaria eller ALS tycker jag illustrerar ett vanligt problem och det är att den totala mängden resurser som går till välgörenhet ofta ses som en absolut summa som vi bara måste acceptera. Självklart ska malaria ha mer resurser än ALS-forskning, men skulle den totala mängden pengar som fördelades vara större skulle det inte ha lika stor skada för ALS-sjuka. Därför tycker inte jag personer som värnar om att bota ovanliga sjukdomar ska titta på den lilla högen välgörenhetspengar som finns och förgäves börja bråka om vilka som ska få mest, utan istället titta på berget av pengar bredvid som går till vapenindustri, ölindustrin, sminkindustrin osv. osv. och klaga på att så mycket pengar hela tiden landar där (där effektiviteten är 100 % sämre än all välgörenhet). Skulle mer pengar gå till välgörenhet, från t ex. statskassan eller allmänhetens fickor, skulle ALS få mer pengar samtidigt som vi behåller en rimlig prioritering rent utilitaristiskt.

    Gilla

  7. Ping: Felbeteendeekonomi – Ekonomistas

  8. Ping: Effektiv altruism | hjartahjarna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s