Betyg på Alice Teodorescus artikel om det fria skolvalet i GP 10 mars: 4/10

I gårdagens Göteborgsposten försvarade Alice Teodorescu det fria skolvalet genom att hävda att segregationen och utanförskapet skulle ”cementeras” snarare än ”brytas” om man slopade det, och genom att argumentera för rätten att välja och välja bort skolor.

Artikeln är på flera sätt problematisk. En stor brist är att det är oklart hur hon definierar den centrala termen ”utanförskap”. Ett annat problem är bristen på empirisk evidens med bäring på det centrala påståendet att ett slopande av det fria skolvalet skulle leda till ett cementerande av utanförsskapet.

Vidare borde Teodorescu varit tydligare med hur hon ser på problemet att det i sista hand är föräldrarna som väljer skola medan det är barnen som gynnas eller missgynnas av dessa val. Det är naturligtvis ett helt centralt problem vad gäller val å barns räkning, och det borde därför kommenterats.

Ett annat problem med artikeln är att den är så pass rörig. Teodorescu hoppar mellan olika argument utan att signalera att så sker. Min gissning är att det finns ett samband mellan den låga kvalitén på argumentationen och den röriga strukturen. Det blir helt enkelt svårt för skribenten själv att avgöra huruvida hennes argument håller när strukturen är så bristfällig.

Rörigheten gör också artikeln svåranalyserad. Jag har försökt att analysera den efter bästa förmåga, men det är möjligt att man kan göra andra tolkningar av vad Teodorescu försöker säga. Betyget blir 4/10.

Låt mig här här också göra en allmän anmärkning. Precis som andra stora samhällsfrågor, bör det fria skolvalet diskuteras på ett rationellt och evidensbaserat sätt, men dessvärre ser det ofta istället ut så här. Eftersom en dålig debatt torde leda till att politikerna implementerar dåliga policies lär detta ha kostnader i mångmiljardklassen. Det är märkligt att inte större uppmärksamhet ägnas åt detta stora samhällsproblem.

Fler kommenterar till artikeln följer nedan. Jag använder här det gamla kommentarsformatet, snarare än Genius.com, eftersom några läsare har meddelat att de föredrar det. Mer input vad gäller detta välkomnas.

Notera även att artikeln endast är 2 404 tecken lång inklusive blanksteg, vilket är klart kortare än DN Debatts 6 200-6 600 tecken.


Teodorescu skriver i fjärde stycket:

I debatten om segregationen framhålls ofta det fria skolvalet som boven. Dessvärre missar ett sådant resonemang den stora bostadssegregationen och det faktum att det fria skolvalet snarare innebär en möjlighet för barn som bor i utanförskapsområden att söka sig till skolor utanför sitt bostadsområde oavsett storleken på föräldrarnas plånbok.

Det stämmer att vissa menar att det fria skolvalet har segregerande effekter, men få torde hävda – som Teodorescu här antyder – att boendesegregationen inte också skulle ha betydelse. Teodorescu attackerar här således en halmdocka – en position som inte företräds av någon.

Vidare är påståendet att det fria skolvalet innebär ”en möjlighet för barn som bor i utanförskapsområden att söka sig till skolor utanför sitt bostadsområde oavsett storleken på föräldrarnas plånbok” missvisande, eftersom det inte är barnen utan i sista hand deras föräldrar som väljer skola. Vissa barn kan förvisso nog påverka sina föräldrars beslut, men andra kan det inte. Dessutom lär de flesta barn (i synnerhet små barn) inte ha särskilt god förmåga att fatta välinformerade beslut om vilken skola de ska välja.

I sammanhanget ska det påpekas att undertiteln på artikeln är ”Möjlighet att göra klassresa är sann rättvisa”. Enligt min tolkning antyds det härigenom att det måste finnas en möjlighet för barn från utanförsskapsområden att välja skolor i andra områden, eftersom det ger en möjlighet att göra en klassresa. Här är det dock viktigt att återigen påpeka att det inte är barnen, utan föräldrarna, som i första hand väljer skola. Om det är så, vilket bl a Jan Björklund, som naturligtvis försvarar det fria skolvalet, hävdar, att det är ”föräldrar som är mer om sig och kring sig och själva har bättre utbildning [som] utnyttjar valfriheten mer”, så verkar det som att det fria skolvalet i själva verket inte alls ökar barnens möjligheter att göra klassresor.

Hon fortsätter:

Ett slopande av det fria skolvalet, till förmån för den närhetsprincip som tidigare rådde, skulle därmed cementera snarare än bryta utanförskapet.

Argumentet för detta tycks vara det hon skriver i ovanstående mening, nämligen att ”det fria skolvalet snarare innebär en möjlighet för barn som bor i utanförskapsområden att söka sig till skolor utanför sitt bostadsområde oavsett storleken på föräldrarnas plånbok”. Hur man ska se på detta argument beror på hur man tolkar termen ”utanförskap”.

Denna term fick stor spridning i svensk debatt efter valrörelsen 2006, då Alliansen började tala om ”utanförskapet” som ett mått på alla de personer som stod utanför svensk arbetsmarknad (i motsats till de öppet arbetslösa, vilka var mycket färre). ”Utanförskapet” var alltså från början en statistisk term, och mitt intryck är att så har det förblivit (googla för att bilda dig en egen uppfattning). Likaså är termen ”segregation”, som Teodorescu associerar med ”utanförskap”, i första hand en statistisk term, som avser att olika befolkningsgrupper är åtskilda på olika sätt.

Om man tolkar ”utanförskap” på detta sätt följer det inte från det faktum att ”det fria skolvalet snarare innebär en möjlighet för barn som bor i utanförskapsområden att söka sig till skolor utanför sitt bostadsområde oavsett storleken på föräldrarnas plånbok” att ett slopande av det fria skolvalet skulle cementera utanförskapet (detta är en s k non sequitur – slutsatsen följer inte från premisserna). Vilka effekter det fria skolvalet har på utanförskapet och segregationen (i denna mening) är en empirisk fråga, som diskuterats flitigt av en rad forskare (vissa anser att den drivitsegregationeninklusive Jan Björklund – medan andra ifrågasätter det). Den kan inte avgöras genom att man helt enkelt konstaterar att det fria skolvalet gör att barn i utanförskapsområden kan söka sig till andra skolor.

Det finns dock en alternativ möjlighet, nämligen att Teodorescu med ”utanförskap” menar ”omöjlighet att göra en klassresa”. Till stöd för den tolkningen kan man anföra att hon i första meningen skriver ”Ett av de viktigare måtten på rättvisa är möjligheten att göra klassresor”, och att begreppen rättvisa och utanförskap rimligen är relaterade. Om denna tolkning är riktig är argumentet inte lika uppenbart ogiltigt (vilket är ett annat skäl till att tro att den tolkningen är den mest rimliga).

Man kan dock göra två invändningar mot denna version av argumentet. För det första är det problematiskt att Teodorescu använder ordet ”utanförskap” på ett ovanligt sätt utan att göra det tydligt eller motivera det. Om hon använder ”utanförskap” på detta sätt är det en s k ”övertalningsdefinition” av termen – ”en sorts definition som utges för att beskriva den sanna eller vanliga användningen av en term, fastän den i verkligheten utgör en ovanlig eller förändrad betydelse, vanligen för att ge stöd för en viss åsikt”.

Dessutom är det som sagt inte klart att det fria skolvalet i realiteten inneburit större möjligheter för barn att göra en klassresa, och därigenom inte klart att ett slopat fritt skolval skulle leda till ökat utanförskap ens om termen förstås i denna mening.

Vidare:

Av Skolinspektionens granskning av kommunernas arbete med fördelning av resurser för att minska segregationens effekter framgår att endast en liten del av de ekonomiska resurserna omfördelas för att uppväga skillnader i elevernas förutsättningar.

Rapporten återfinns här. Teodorescus återgivning av den är riktig (se s. 5).

I det sista stycket skriver Teodorescu som följer:

Men till syvende och sist handlar frågan om principer, om rätten att inte bara välja utan också att få välja bort. Den situation svensk skola står inför är alarmerande, ur såväl individ- som samhällsperspektiv. Svårigheten att ta sig in på arbetsmarknaden och bli självförsörjande är stor för den som saknar gymnasiekompetens. Risken är stor att vi bevittnar framväxten av en ny, etnifierad underklass vars utanförskap dessutom riskerar att gå i arv. Att slopa det fria skolvalet skulle enbart spä på den utvecklingen.

Min fetstil. Det här resonemanget är ganska rörigt. I den fetstilta meningen ger Teodorescu ett rättighetsetiskt argument om rätten att välja och välja bort skolor. Därefter övergår hon emellertid, utan att markera det, till att hävda att slopandet av det fria skolvalet skulle ha dåliga konsekvenser genom att spä på framväxten av en ny, etnifierad underklass. Dessa argument är helt åtskilda, vilket borde tydliggjorts. Dessutom är det problematiskt att den avslutande meningen inte ges något som helst empiriskt stöd.

Advertisements

2 thoughts on “Betyg på Alice Teodorescus artikel om det fria skolvalet i GP 10 mars: 4/10

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s