Heltäckande detaljgranskningar som ett medel att granska hela discipliner och domäner

Betydelsen av kritik är allmänt erkänd såväl inom vetenskapen som den allmänna debatten. Den enskilde forskaren eller skribenten kommer, menar man, aldrig vara tillräckligt kritisk mot sina egna uppfattningar, och därför behöver vi en kommunitet av forskare och debattörer som kritiserar varandra och avslöjar svaga punkter i varandras resonemang. Denna åsikt, som kanske förknippas allra mest med filosofen Karl Popper, ansluter jag mig naturligtvis till.

Ett problem är dock att den mesta kritiken idag sker inom den egna domänen eller disciplinen. Fysiker kommenterar andra fysikers artiklar, ekonomer andra ekonomers artiklar, och postmodernistiska filosofer andra postmodernistiska filosofers artiklar. Detsamma torde i ganska stor utsträckning gälla även utanför vetenskapen (t ex utgör sportjournalistiken och kulturjournalistiken relativt avgränsade domäner, som är skyddade från kritik utifrån).

Det gör att fastän kritiken kan vara effektiv inom den egna disciplinen eller domänen, så klarar sig disciplinerna eller domänerna själva utan kritik. En konsekvens av det är att den intellektuella nivån inom vissa discipliner eller domäner kan fortsätta att vara låg år efter år. Vi behöver därför möjliggöra för utomstående att kritisera andra discipliner eller domäner. Dessutom behöver vi göra det möjligt att jämföra argumentationskvalitén från radikalt olika discipliner och domäner.

Heltäckande detaljgranskningar skulle åtminstone i viss mån kunna utgöra en metod för att utföra sådana granskningar. Naturligtvis kan det finnas vissa saker som är svåra att kontrollera för utomstående; saker som kräver omfattande faktakunskaper. Men det finns också många saker man kan kontrollera utan att vara så våldsamt insatt: huruvida argumentationen håller samman, huruvida man får tillräckligt med evidens för olika påståenden, huruvida det som sägs är klart och tydligt, etc. Min känsla är att en stor andel av de påpekanden om argumentationsfel jag gjort på denna blogg inte krävt mer än ett minimum av kunskap om ämnet för debattartikeln ifråga.

På basis av de granskningar jag gjort hittills, är jag tämligen säker på att de flesta journalistiska artiklar innehåller en hel del argumentationsfel, något man skulle kunna visa med hjälp av heltäckande detaljgranskningar. Vad gäller vetenskapliga artiklar och böcker är jag lite mer osäker, men min erfarenhet är att många artiklar i åtminstone vissa discipliner innehåller en hel del tämligen basala argumentationsfel. Det kan ju vara mina fördomar, men mitt intryck är att både kontinentalfilosofi och diverse humanistiska och samhällsvetenskapliga discipliner som använder sig mycket av kontinentalfilosofiska angreppssätt generellt sett håller lägre argumentationsnivå än ämnen som analytisk filosofi, experimentell psykologi och nationalekonomi.

För att undersöka om det är så, skulle t ex Vetenskapsrådet kunna låta detaljgranska ett slumpmässigt urval av de artiklar som forskare vid olika institutioner och ämnen publicerat. Om man hade ett tillräckligt stort och representativt urval, och om granskningarna var reliabla och valida, skulle man kunna bilda sig en god uppfattning om hur hög argumentationsnivån är inom olika discipliner med hjälp av denna metod. Denna kunskap skulle man sedan använda sig av när man tilldelade forskningsmedel till olika discipliner.

En invändning mot detta resonemang skulle kunna vara att man inte kan tillämpa samma kriterier på alla discipliner och domäner. Vad gäller journalistiska contra vetenskapliga texter ligger det helt klart något i det: evidenskraven ska vara högre på vetenskapliga artiklar än på korta journalistiska artiklar (även om de inte ska vara låga där heller). Däremot är jag tveksam till att man ska ha annorlunda evidenskrav i olika vetenskapliga discipliner. Naturligtvis är det svårare att hitta tydlig evidens inom vissa enskilda forskningsområden (t ex historiska kulturer som gjort få lämningar) än det är inom andra, och då ska granskaren ta hänsyn till det, men något allmänt carte blanche till hela discipliner för att inte ge ordentligt med evidens för sina uppfattningar ser jag ingen anledning till att ge.

Mitt intryck är att man sällan tillämpar denna likvärdiga bedömning på olika områden, trots att man borde göra det. För att bara ge ett exempel så klarar sig, tycks det mig, religiösa debattörer ofta undan berättigad kritik eftersom vi ställer lägre argumentations- och evidenskrav på dem än på andra. För att tydliggöra det är min nästa artikel en detaljgranskning av en artikel av förre ärkebiskopen KG Hammar. Jag försöker ställa lika höga krav på Hammars argumentation som jag gör vad gäller andra debattartiklar. Resultatet blir att Hammars artikel inte håller måttet.

Min gissning är att om man skulle göra samma sak med andra artiklar baserade på religiös tro, eller med andra artiklar inom områden där argumentationsnivån torde vara låg – som ämnen influerade av kontinentalfilosofin – så skulle man få liknande resultat. Därför tycker jag också att man borde göra flera sådana granskningar av epistemiskt lågkvalitativa områden, för att tydliggöra för läsarna hur problematiska de är.

Annonser

One thought on “Heltäckande detaljgranskningar som ett medel att granska hela discipliner och domäner

  1. Ping: Gör politiken evidensbaserad … | reflektioner och speglingar II...

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s