Demokratiinvändningen mot evidensbaserad policy

Dubbelpostat från Nätverket för evidensbaserad policy

Nätverket planerar att ta upp och bemöta olika vanliga invändningar mot evidensbaserad policy. Vissa av dessa invändningar hörs oftare än andra, men vår uppfattning är att alla de invändningar vi kommer ta upp ibland nämns, och att de därför är värda att ta på allvar.

 

Först ut är den viktiga demokratiinvändningen: uppfattningen att evidensbaserad policy är odemokratisk därför att den – enligt invändningen – tar makt från väljare och politiker och ger den till experter, som inte är demokratiskt tillsatta. Det är inte sällan den första invändningen folk ger när man argumenterar för att politiken borde bli mer evidensbaserad. Man hör dessutom denna invändning ofta i samband med den närliggande idén om att överlåta viktiga beslut på experter (tanken är ju att experternas beslut ska vara just evidensbaserade).

Om varje politiskt beslut måste fattas på basis av tillräcklig evidens (antingen pga tvingande lagstiftning eller något annat skäl), såsom vi föreslår, så skulle det naturligtvis minska politikernas makt.  De skulle t ex inte ha kunnat ta bort fastighetsskatten om de inte kunde ha visat att det är det mest effektiva sättet att uppnå de mål de ställt upp (såsom exempelvis ekonomisk jämlikhet och tillväxt). Demokratiinvändningen går ut på att eftersom det är via politikerna som folkets makt kanaliseras, så gör man härmed maktutövningen mindre demokratisk.

Det första svaret på detta är baserat på distinktionen mellan medel och mål (jmf  fakta och värderingar). Som vi skriver i vårt manifest har vi inga åsikter om politiska målsättningar eller värderingar. Vad vi vill är att det ska finnas evidens för att de medel som används för att uppnå målen är maximalt effektiva:

Det primära målet med vårt nätverk är att se till att alla politiska beslut fattas på basis av tillräcklig evidens. Mer precist vill vi att det vid varje politiskt beslut ges tillräcklig evidens för att de medel som man föreslår (t ex en viss arbetsmarknadspolitisk reform) är det mest effektiva sättet att nå det mål man har med beslutet (t ex sänkt arbetslöshet).

Det är alltså inte så att kravet på att alla policies ska ska vara evidensbaserade leder till inskränkningar i politikernas och väljarnas möjligheter att ställa upp politiska mål. Vårt förslag är endast att medlen man använder för att nå dessa mål ska vara evidensbaserade. I den meningen är förslaget mindre radikalt än åtminstone vissa versioner av demokratiinvändningen tycks utgå från.

Det andra svaret är att politikernas makt visserligen inskränks av detta krav, men att man kan ifrågasätta värdet av att politikerna har den makt som härigenom inskränks. Varje begränsning av politikernas frihet att fatta vilka beslut de vill innebär naturligtvis en inskränkning av deras makt, i en mening, men vissa sådana inskränkningar är mer problematiska än andra. En lagstiftning som inskränker politikernas makt att diskriminera olika grupper torde t ex inte ha något negativt värde alls. På samma sätt är det svårt att se att en inskränkning av politikernas makt att besluta om ineffektiva eller skadliga policies skulle ha ett negativt värde.

Det tredje svaret är att väljarna troligen stöder vårt krav på att alla politiska beslut ska vara fattade på basis av tillräcklig evidens, och att om så är fallet så kravet knappast odemokratiskt. Politikerna är ju bara väljarnas representanter, och det borde därför inte vara odemokratiskt om väljarna beslöt att inskränka deras makt.

Vi kan naturligtvis inte med säkerhet veta att vårt krav har väljarnas stöd (något opinionsinstitut borde undersöka saken), men är övertygade om att så är fallet – att om väljarna bara får ordentlig information om vad evidensbaserad policy är och vilka positiva effekter den kan ha på deras liv, så kommer de undra varför inte alla policies redan är evidensbaserade. Det är därför centralt att väljarna får denna information från vårt nätverk (och från andra källor).

För att understryka vilket stöd vår uppfattning har, är det också viktigt att Nätverket för evidensbaserad policy inte endast blir ett elitnätverk, såsom t ex brittiska What Works är, utan istället blir en rörelse för mycket bredare grupper. Det skulle bli svårt för politikerna att vifta undan kraven på att alla policies måste vara evidensbaserade såsom odemokratiska, om de stöds av en folkrörelse.

För att sammanfatta:

Evidensbaserad policy

Advertisements

5 thoughts on “Demokratiinvändningen mot evidensbaserad policy

  1. Dom tankarna har jag haft i 10 år, sen insåg jag vad det kan leda till.

    Politikerna borde ha högre kompetens och lyssna mer på vetenskapen, men sen kommer det ett nytt fenomen där vetenskapen någon gång har fel och då kan politikerna inte ta kontrollen över den felaktiga teorin vetenskapen för ut.
    Det blir konsekvensen om vetenskapen får total makt.
    All makt korrumperar till slut.
    Ekonomerna var emot avskaffandet av fastighetsskatten, där skulle denna evidenspröving varit bra.
    Global uppvärmning där har vi ekonomer som förnekar uppvärmningen ska dom få bestämma?
    Ekonomer kan ha jäv till oljebolag och om majoriteten hade jäv till oljebolagen vad blir det då för evidensbaserad politik.
    Våra vetenskapliga teorier är inte alltid riktiga.
    http://www.svd.se/kultur/understrecket/arga-amatorer-ville-stoppa-einsteins-teori_4841011.svd
    Albert fick även kritik från forskarna ”A Hundred Authors Against Einstein”
    Vem ska avgöra vad som är sant?
    Politiker och vetenskapen har en sak gemensamt dom klarar inte av att veta vad som är sant.

    Evidensbaserad vetenskap har problem vid paradigmskiften,prestigeförlusten gör det omöjligt att förändra den förda politiken, paradigmskiften sker vid pensionsavgångar och det tar tid medan politiker kan bytas ut efter 3 år.

    Har våra nationalekonomer rätt när dom tvingar oss att ha en arbetslöshet på ca 5% se NAIRU?
    Var finns evidensen för det?
    Vi får inte ens diskutera en förändring för då blir prestigeförlusten för ekonomerna för stor.
    NAIRU kan sänkas vi behöver bara en arbetslinje som alliansens det driver ner löneökningstakten så mer pengar kan finnas i ekonomin och då sjunker arbetslösheten.

    Låga löneökningar ger låg inflation och då sänker riksbanken reporäntan och mer pengar skapas genom kreditgivningen.
    Borg var nära att lyckas men krisen stoppade en ökning av kreditgivningen och ekonomerna vägrade att låta riksbanken trycka pengar när kreditgivningen stannade upp.

    Politiker kunde tagit makten över riksbanken och tvingat riksbanken att tillverka pengar som ges direkt till staten, Riksbanken kunde gett staten ca 300mdr till infrastrukturen nu när arbetslinjen fick stopp på dom orealistiska löneökningarna,
    Det är fel i våra ekonomimodeller och den evidensbaserade vetenskapen kan inte förändra sig.
    Den så kallade ekonomivetenskapen kan inte ens berätta för folket och politikerna hur pengar skapas, över huvudet på demokratin så har dom i hemlighet bestämt hur pengar ska tillverkas.
    Det existerar ingen förklaring över hur pengar tillverkas som folket och politikerna kan läsa, demokratisk insyn existerar inte.

    Dom som bestämde hur pengar ska tillverkas var just dom som idag tillverkar pengarna, bankerna.
    Evidensbaserat nej modellen skapades för att gynna bankerna, bra och dåliga saker kring detta får inte ens diskuteras i akademin.

    Dom som ska avgöra vad som är evidensbaserat kan sitta i bostadsrätter och i villor i centrala Stockholm kan dom ens föreslå ett slopat ränteavdrag?
    politiken korrumperas men vetenskapen är inte immun mot korruption.

    Jag är absolut för det som tas upp men jag vet inte hur vi ska göra när den evidensbaserade vetenskapen har fel.

    Gilla

  2. Dags att evidensbasera begreppet evidensbaserat, det har blivit så vanligt och används som om man bevisar något och ingen vet hur det bevisats- helt värdelöst begrepp numera.

    Gilla

  3. I nätverkets manifest så skriver ni följande:

    ”Exakt vad som utgör tillräcklig evidens måste bli föremål för noggranna undersökningar. Det lär variera med kriterier som a) frågans vikt b) tidspress c) hur lätt det är att skaffa ny evidens. I vissa fall kan det krävas randomiserade kontrollstudier, medan det i andra fall kan räcka med svagare typ av evidens.”

    Jag tror att de allra flesta beslut som sker redan sker på det här sättet. Jag har tyvärr ingen evidens för detta. Men vad jag sett så har inte ni det heller (har jag missat något?) och eftersom att det är er fråga att driva så anser jag bollen ligger på er planhalva. Jag vill därför utmana er som organisation att faktiskt lägga fram evidens för ett antal moderna svenska policyer som ni menar fattats utan evidens. Sedan kan vi fortsätta en mer fördomsfri diskussion om de konkreta fallens eventuella brister och förtjänster vad det gäller beslutsunderlag. Eventuellt lever vi i ett land där policyer fattas mer på magkänsla än på rationella val, men denna samhällsbild behöver väl beläggas innan den på rationella grunder kan pekas ut som ett samhällsproblem?

    Gilla

  4. David: Det finns mängder av exempel på att politiken inte är evidensbaserad. (Det synes mig också vara konsensus hos alla som sysslar med dessa frågor.)

    För ett aktuellt exempel, se Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet” om hur svensk skola gjordes om på ett sätt som ledde till stor skada, såsom bl a fallet i PISA visat, utan att det fanns tillstymmelse till evidens för det.

    http://www.skolaochsamhalle.se/flode/skolpolitik/per-kornhall-barnexperimentet/

    Vi postar löpande om icke-evidensbaserade policies på vår Facebooksida:

    https://www.facebook.com/pages/N%C3%A4tverket-f%C3%B6r-evidensbaserad-policy/1543213299273396?fref=ts

    Vi kommer säkert återkomma till fler exempel på hur politiken inte är evidensbaserad.

    Gilla

  5. Ursäkta sent svar, jag har varit upptagen med annat ett tag.

    Ett antal lösplockade exempel om olika forskare eller debattörer som är missnöjda med beslut är egentligen ganska ointressant i frågan, detta lär förekomma oavsett hur beslutsfattandet utformas. Jag tror, liksom du att beslutsfattandet kring policyer säkert kan bli bättre i Sverige. Min poäng är emellertid att nätverket för evidensbaserad policy framförde en ambition (se ovanstående citat) som förmodligen redan gäller i Sverige, åtminstone har inget seriöst försök att visa att det inte är så genomförts.

    Resonemanget tycks vara följande:

    Det finns kritik mot svenskt policy-skapande
    -> Det måste vara något fel på hur policyer utformas i Sverige.

    Lösning: Gör det mer vetenskapligt!

    Hur ska detta gå till? Är frågan som lämnar mycket övrigt att önska. Innan ett antal riktiga fall har behandlats på djupet, som ni senare kan hitta en gemensam och central felande nämnare i så blir kritiken oerhört svag.

    Jag måste spekulera lite i hur ni tänker här. Tror att tron på evidenspyramiden som relevant för samhällsvetenskapen kan mig ett humm om detta. Evidenspyramiden, är säkert bra i extremt avgränsade områden så som en specifik typ av medicinsk forskning (från där den kommer). När det kommer till samhällsbeslut så kan man kanske göra den typen av undersökningar, som hamnar högt upp i hierarkin, men då bara på en relevant variabel (det är liksom en förutsättning för den typen av undersökningar). Problemet är att du sällan om någonsin kan fånga och komparera alla relevanta variabler för en specifik fråga.

    Därför används ett antal olika undersökningar som är ämnade att tangera den aktuella frågan och ge insikt i vad som tycks vara rimliga lösningar (visa gärna att det inte generellt går till så här och att det har lett till generellt sämre beslut, så är jag den första att gå med i ert nätverk).

    Ett av de tydligaste exempel på denna typen av problematik är vår riksbank. Nationalekonomin är en av de samhällsvetenskaper som har störst kvantitativa undersökningar och förmodligen robustast forskning i denna aspekt. Detta skulle säkert få en del att tro att då kan ju riksbanken bara följa den av vetenskapen utmejslade kartan och så är allt bra. Nu fungerar det inte riktigt så, eftersom att även om resultaten från vetenskapen många gånger är väldigt bra, så kan de inte svara på vad som är bäst för Sveriges ekonomi i nuläget, det finns för många variabler som kan spela in för att den typen av forskning ska kunna säga med säkerhet vad som ska hända. I stället tillsätter man experter på nationalekonomi och litar till att deras omdöme, baserat på forskning och erfarenhet i slutändan ska hålla inflation, sysselsättning och eventuella bubblor i schack. Följaktligen kan du också alltid räkna med att varje reglering av reporäntan kommer generera kritik från något håll i samhället, inte sällan med avsikt på en viss typ av studie eller forskningsfält.

    Evidensbaserat i all ära, men förutsatt att man faktiskt förstår vad evidens i sammanhanget innebär. Naturvetenskapens stringenta logik återfinns sällan inom samhällsvetenskapen, i stället måste samhällsvetare och beslutsfattare ta hänsyn till en mängd resultat som förmodligen aldrig helt kan svara på frågan. Detta innebär också att förnuftet kring vad olika resultat innebär för en aktuell fråga måste premieras framför ett forskningsresultat (som innan dess värde för frågan bevisats kan antas vara irrelevant).

    Detta innebär absolut inte att det kan finnas stora problem med hur beslut fattas. Men att konkretisera en generell felande är faktor är centralt om kritiken på ett generellt plan ska äga någon form av styrka.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s