Betyg på DN Debatt 19 april (om Nato): 2/10

På dagens DN Debatt argumenterar 31 kulturarbetare och debattörer för att Sverige på senare tid på närmat sig Nato, utan att det varit uppenbart för allmänheten, och att detta är en mycket oroande utveckling. Man skriver dels om det s k värdlandsavtalet, som underlättar militärt samarbete med Nato, och dels om den stora flygövningen Arctic Challenge Exercise (ACE), som äger rum om en dryg månad i bl a norra Sverige, och som inbegriper sex Nato-länder (plus Sverige, Finland och Schweiz).

Artikeln är på en rad sätt mycket problematisk. För det första försöker man inte på något sätt bemöta argumenten för ett närmande till Nato, som att det skulle kunna avskräcka Ryssland från en invasion, eller som att det skulle kunna göra att en rysk invasion skulle kunna stoppas. Det är naturligtvis ett avgörande problem.

För det andra ger man ingen evidens för sina påståenden om ACE och värdlandsavtalet. Jag kan inte riktigt bedöma om alla dessa påståenden är korrekta, men möjligen kommer det komma fram i de närmaste dagarnas debatt om artikeln.

Ett tredje problem är att man i vissa passager utgår från att Sverige bör vara helt alliansfritt utan att argumentera för det (dvs man förutsätter det som ska visas), medan ett fjärde är att flera passager är tomma på argument och istället fyllda av floskulös retorik. Ett femte problem är att de menar att ACE och värdlandsavtalet sätter oss på ett sluttande plan som med nödvändighet leder till Nato-medlemskap, utan att ge något argument för det.

Artikeln innehåller även ytterligare fel (se nedan). Även om det torde stå klart för de flesta läsare att artikeln har brister, tror jag att det är lätt att underskatta hur stora de är, eftersom artikeln är undertecknad av en ganska illuster skara och innehåller lärda referenser till Shakespeare, m fl. Jag vill därför understryka att argumentationen håller en synnerligen låg nivå. En studentuppsats av den här kvalitén skulle t ex helt enkelt inte godkännas. Att författarna inte bemödar sig om att argumentera mer seriöst i en fråga där det finns en risk för att felbeslut (som inte sällan är ett resultat av dåliga argument i den politiska debatten) kan kosta många svenskars liv är inte bara dumt utan också moraliskt förkastligt.

Artikeln får betyget 2/10.


Författarna skriver i första stycket:

Den sista veckan i maj och första veckan i juni 2015 kommer världens största militära flygövning att äga rum i Norrland: ACE. Förkortningen står för Arctic Challenge Exercise och övningen kommer ta ett luftområde motsvarade en tredjedel av Sveriges yta i anspråk. Över hundra plan kommer vara i luften samtidigt. Detta vet knappt någon om. Hur kan det komma sig? Att ingen förstått att vi upplåter Norrland till krigsövningar?

DN har en informativ faktaruta (som jag förmodar skrivits av DN Debatt-redaktionen, snarare än av artikelförfattarna) vid sidan av DN Debatt-inlägget som förklarar vad ACE är för något. Notera även att Norge är övningsledare för ACE. Uppgifterna att det är världens största flygövning och att den tar en tredjedel av Sveriges yta i anspråk har jag inte kunnat kontrollera (men de är mindre viktiga i sammanhanget).

Vidare:

Den militarisering som sker i den norra delen av vårt land hade inte varit möjlig att genomföra någon annanstans i Sverige. Men medan riksmedia nästan helt fokuserar på storstäderna kan i princip allt som händer ovanför Gävle passera obemärkt. Skövlingen av skogen, gruvnäringens rovdrift på jorden och brott mot urfolkens rättigheter är inte längre en nyhet. Den här delen av landet betraktas uppenbarligen som avfolkad och det verkar som att ansvariga politiker resonerar enligt principen att ”det är kul när det händer något”. Om det sedan är en krigsövning eller melodifestivalen tycks spela mindre roll.

Det här är retoriskt och extremt spekulativt – ingen som helst evidens ges – och dessutom ett stickspår i en artikel som handlar om försvarspolitiken. Stycket borde utelämnats.

Vidare:

I Shakespeares pjäs Othello finns en scen där Desdemona bedyrar för sin väninna Emilia att hon inte skulle kunna vara otrogen. ”Inte ens om bara himlen såg dig?” frågar Emilia. ”Särskilt inte då” säger Desdemona. ”Inte ens för all makt i världen?” ”Nej, inte ens för all makt i världen skulle jag göra orätt”, säger Desdemona. ”Men om du fick all makt i världen då skulle du ju bara kunna bestämma att fel är rätt. Så gör ju männen hela tiden.”

Citatet ger en bra bild av hur vi som undertecknar den här artikeln anser att Sveriges försvarspolitik bedrivs i dag. Med en fienderetorik som motiverar ökad upprustning och med ett tydligt närmande till Nato, vilket riskerar leda oss in i en återvändsgränd där ett fullgott medlemskap blir nödvändigt.

Det är inte särskilt tydligt vad författarna vill säga med citatet, men jag förmodar att de menar att ”fienderetoriken” ger de som förespråkar ett Nato-medlemskap ”all makt” vilket gör att de kan ”bestämma att fel är rätt”; dvs att det är rätt att ansluta sig till Nato, fastän det egentligen är fel. Under denna tolkning är påståendet strikt talat falskt, eftersom ”fienderetoriken” knappast ger Nato-förespråkarna ”all makt”.

Citatet förvirrar i vilket fall mer än det bidrar med och borde helt klart utelämnats. Låt oss istället fokusera på stycket efter citatet, där författarna tycks mena att ”ökad upprustning och ett tydligt närmande till Nato” riskerar att leda oss ut på ett sluttande plan (”slippery slope”) ned till ett fullgott medlemskap. ”Sluttande plan”-argument går ut på att om vi tar ett steg emot en given slutpunkt (i detta fall fullgott Nato-medlemskap) kommer vi inte kunna stanna efter detta första steg, utan kommer – utan att ha några rationella skäl för det – halka ner ända till botten (där vi är alltså är en fullgod Nato-medlem).

Sluttande plan-argument är inte alltid ogiltiga, men de tenderar att missbrukas väldigt mycket. T ex används de ofta på ett tveksamt sätt i abortdebatten. Republikanernas Mike Huckabee sa t ex förra året att fria aborter skapar ett sluttande plan vars slutpunkt är att man kommer att börja döda improduktiva äldre människor.

Problemet med det argumentet, och med många andra sluttande plan-argument, är att vi aldrig får höra något detaljerat argument för varför vi inte kan stanna efter det första steget. Man måste kunna visa ordentligt att sluttande plan-mekanismen är så stark som man gör gällande, istället för att i vaga, handviftande termer antyda att den är det.

Även ogiltiga sluttande plan-argument upplevs emellertid ofta som övertygande (vilket naturligtvis är skälet till att de ges; argument som är uppenbart ogiltiga ges sällan). Det beror inte minst på att den slutpunkt de anger typiskt sett ses som så pass förkastlig att System 1 tar över från det mer logiska System 2. När Huckabee börjar tala om att improduktiva äldre människor kommer riskera att dödas, så slutar vissa att tänka (företrädesvis bland abortmotståndarna, skulle jag tro), eftersom denna slutpunkt är så emotionellt laddad. Således glömmer man att fundera igenom om huruvida det verkligen är sant att fria aborter kommer leda till ett sådant dödande.

Det här fallet är naturligtvis inte exakt likadant, men frågan är även här: är det verkligen sant att det sluttande planet är så brant som det sägs; att ”fienderetoriken” kommer ”leda oss in i en återvändsgränd där ett fullgott medlemskap blir nödvändigt”. Det får vi inget svar på.

Vidare:

Tio dagar före valet undertecknade Sveriges förra regering ett avtal om värdlandsstöd med Nato. Perfekt timing kan man tycka, eftersom hela journalistkåren då var upptagen med opinionsmätningar. Avtalet innebär att vi tillåter och underlättar för Natostyrkor som vill genomföra krigsövningar och bedriva krigsinsatser mot tredje land med Sverige som bas. Det gör det även möjligt för Nato att använda vårt land som passage för trupper och krigsmaterial. Det enda som behövs för att avtalet ska vara ett faktum är några tekniska detaljer som justering av momsregler för att förenkla samarbetet. Våra makthavare har alltså reducerat det återstående demokratiska inflytandet till att handla om huruvida Nato-styrkorna ska vara skattebefriade när de kommer hit?

Min länk. Jag är ingen expert på försvarspolitik och kan inte riktigt bedöma huruvida bilden som ges stämmer, men det kan noteras att överbefälhavaren Sverker Gustafsson ger en delvis annorlunda bild i länken:

– Försvarsmakten ska enligt gällande försvarsbeslut kunna lösa uppgifter ensamma eller tillsammans med andra. Detta följer av Sveriges säkerhetspolitiska inriktning. Då gäller det att vi också bäddar för det. Värdlandsavtalet ser jag som ett sätt att underlätta vardagen, framförallt kopplat till övningsverksamheten. Vi genomför redan nu väldigt många övningar med Nato och med dagens avtal förbättrar och förenklar vi de praktiska och legala förutsättningarna för denna verksamhet, säger Sverker Göranson.

Min fetstil. I DN:s faktaruta står det att avtalet kommer börja gälla från 2016 (se även denna länk). Det finns dock en del protestgrupper som hoppas kunna stoppa avtalet.

I vilket fall är det problematiskt att författarna inte ger någon evidens för sina påståenden.

Vidare:

Var det vad vi drömde om? Vad var det vi drömde om? Är det någon som minns det?

Denna sorts retorik tar bort fokus från argumentationen och borde utelämnats. Ge argument istället för högstämda retoriska frågor.

Vidare:

All aktivitet måste visserligen ske på inbjudan av Sverige, men när vi väl gjort alla insatser för att ta emot en fullt utrustad Natostyrka varför skulle vi då backa?

Detta är ett märkligt argument. Naturligtvis gör det stor skillnad om Sverige måste bjuda in Natostyrkor, eller om de kan agera utan Sveriges tillåtelse. Det senare innebär i en mening en inskränkning av vår suveränitet, medan det förra inte gör det på samma sätt.

Vidare:

I avtalet finns heller ingen skrivning där vi som nation kräver undantag för kärnvapen. Lägg sedan till detta att Natostyrkorna, när de väl är här, i kritiska lägen, har rätt att agera självständigt och som det verkar inte heller kan dömas för brott begångna i Sverige, vilket i så fall även gäller krigsförbrytelser.

Jag kan inte bedöma dessa påståenden, men det är notabelt att de inte backas upp av någon evidens. Eftersom argumentationen i övrigt är så bristfällig får man inget förtroende för författarna, vilket gör det extra viktigt att de belägger faktapåståenden.

Vidare:

Rysslands upprustning och invasion av Ukraina, vilken i sig är helt oacceptabel, anser vi inte vara ett argument för att vårt land, utan offentlig debatt tar ytterligare ett steg bort från alliansfriheten. Tvärtom med tanke på hur agerandet kan komma att uppfattas.

Här hävdar man två saker, utan att skilja på dem: dels att man tar ett steg bort från alliansfriheten, och dels att det sker utan offentlig debatt. Vad gäller det senare ska naturligtvis viktiga frågor som denna debatteras offentligt, men det har ju också i viss mån gjorts. Man borde ha därför gett mer argument för att stegen bort från alliansfrihet sker utan offentlig debatt.

Vad gäller steget bort från alliansfriheten så ger man inget argument för att det skulle vara dåligt annat än att antyda att Ryssland kan komma att uppfatta agerandet som fientligt. Det är naturligtvis sant att varje steg mot Nato kommer att uppfattas som fientligt från rysk sida, men det är motståndarsidan medveten om. Deras uppfattning är dels att Sverige behöver skydd från militärt starkare stater, och dels att det finns ett principiellt problem med att låta försvarspolitiken baseras på aggressiva staters tendens att ta illa upp. Man borde naturligtvis ha gett motargument mot dessa argument, istället för att bara deklarera att man inte anser att Rysslands upprustning är ett argument för att närma sig Nato. Som Monty Python säger, ”a contradiction is not an argument”.

Vidare:

Men moral prövas först i oroliga tider. Och vi anser att ett avtal om värdlandsstöd med Nato fullkomligt urholkar vårt lands trovärdighet som alliansfritt. För det låser oss fast som gisslan i ett spel där det på förhand är bestämt vem som är god och vem som är ond. Trots att historien borde ha lärt oss att sådana förhållanden snabbt kan komma att ändras. Och är det inte så att ett land, precis som en enskild människa, som hela tiden tillskrivs svekfulla avsikter slutligen börjar agera i enligt med den bilden, eftersom domen redan avkunnats av omgivningen?

Det här stycket är försåtligt skrivet. För det första utgår man när man använder uttrycket ”moral prövas först i oroliga tider” från att det är omoraliskt att inte vara alliansfri – något man naturligtvis borde ha gett argument för.

För det andra är frågan inte om avtalet om värdlandsstöd urholkar vårt lands trovärdighet som alliansfritt, utan huruvida det är önskvärt att vara helt alliansfritt i detta läge. För det tredje är det naturligtvis så att varje beslut om att ingå, eller inte ingå, i ett militärt samarbete utgår från bedömningar om att vissa stater är mer benägna att attackera oss än andra, och vissa stater mer benägna att hjälpa oss än andra. När man gör dessa bedömningar är man knappast någonsin benägen att tro att olika staters inställning till oss är oföränderlig, vilket författarna tycks utgå från, men man måste ändå utgå från den information man har idag, för att dels minimera risken för krig, och dels maximera chansen att vinna ett eventuellt krig.

Vad gäller vad vi kan ”lära av historien” så borde författarna varit mycket mer specifika. Det finns naturligtvis massor med historiska exempel på stater som precis som Ryssland betedde sig aggressivt mot sina grannar, och som inte plötsligt ändrade sig, utan tvärtom fortsatte med sitt aggressiva beteende. Författarna borde ha visat varför det inte snarare är från sådana exempel vi bör dra våra historiska lärdomar. (Överhuvudtaget används historiska argument ofta på ett tveksamt sätt i debatten, som jag försökte argumentera för här.)

Vad gäller argumentet att ”ett land, precis som en enskild människa, som hela tiden tillskrivs svekfulla avsikter [kommer] slutligen börjar agera i enligt med den bilden, eftersom domen redan avkunnats av omgivningen” så kan man också argumentera för att om man visar sig tillräckligt stark så kommer ett aggressivt land att avstå från fortsatt aggression, av rädsla för att förlora, enligt devisen ”den som vill ha fred ska rusta för krig”. Dessutom är som sagt en annan tanke att ett samarbete med Nato ökar chanserna för Sverige att vinna ett eventuellt krig. Dessa argument från motståndarsidan borde naturligtvis ha bemötts.

Vidare:

Våld löser aldrig några problem. Det är en av de eviga sanningar som konsten förmedlat i alla tider.

Ingen evidens ges för påståendet att konsten i alla tider förmedlat att våld aldrig löser några problem (det finns massor av exempel på konst som hävdat motsatsen, eller som t om glorifierat våld). Dessutom: varför skulle konsten ha rätt? Konstnärer är knappast några experter på konfliktlösning. Det här argumentet har inget värde överhuvudtaget.

Vidare:

[Problemen] skjuts bara på framtiden.

Det är uppenbart falskt. Det nazityska problemet löstes t ex av Sovjets och de västallierades våld.

Vidare:

Komplexa frågor kräver komplexa svar och vi som skriver under denna artikel säger nej till ACE och nej till fortsatta militära övningar i Norrland.

Här förklarar författarna inte vad man menar med ”komplex”, varför komplexa svar skulle vara att föredra framför enkla, eller varför deras egna svar skulle vara mer komplexa än ACE-förespråkarnas. Överhuvudtaget används uttrycken ”komplexa svar” och ”enkla svar” ofta på ett ganska ogenomtänkt sätt i den politiska debatten (inom vetenskapen anses ju t ex enkla teorier ofta vara att föredra framför mer komplexa, vilket går på tvärs med uppfattningen att komplexa politiska lösningar är att föredra framför enkla). Det vore bättre om de ersattes av tydligare uttryck som ”nyanserade” respektive ”onyanserade” eller ”simplistiska” svar (om det är vad som menas, vilket jag tror att det ofta är).

Man avslutar med:

Vi säger nej till att Sverige ska bli värdland för Nato. För vi tror inte på militär upprustning.

Krig raserar allt. Det vet vi. Byggnader, tankar, arv. Människors liv slås i spillror. ”Skapa innebär att göra motstånd” skriver den franske motståndsmannen Stephan Hessel i sin skrift Säg ifrån. Och det kommer vi göra. För fel är fel, och kan inte göras till rätt. Inte med all makt i världen.

Det här är bara tom retorik och tillför ingenting till argumentationen. Ingen är för krig; frågan är hur vi ska göra för att undvika det (och för att vinna om det kommer till det).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s