Förlustaversionen och status quo bias

Dubbelpostad från Nätverket för evidensbaserad policy.

Psykologer har upptäckt en lång rad psykologiska biases som hindrar både individer och organisationer från att handla rationellt och evidensbaserat. En av de viktigaste av dessa är förlustaversionen – vår tendens att tycka sämre om förluster än om uteblivna vinster. Låt oss titta på en av de många experimenten om förlustaversion.

Experimentet gjordes i två versioner. I båda fick experimentdeltagarna från början 50 dollar, men sedan ställdes de inför valsituationer som skilde sig från varandra på ett subtilt sätt. I den första versionen ställdes deltagarna inför följande val. De fick antingen.

1) Behålla 30 dollar.

2) Kasta lott med 50 % chans att behålla sina 50 dollar, och 50 % risk att förlora dem.

I den andra versionen var alternativ nummer två exakt detsamma, medan de första alternativet formulerats något annorlunda:

1)* Förlora 20 dollar.

2)  Kasta lott med 50 % chans att behålla sina 50 dollar, och 50 % risk att förlora dem.

Notera att 1) och 1*) leder till precis samma utfall: i båda fallen förlorar man 20 dollar, och får behålla 30 dollar. Valsituationerna är alltså exakt likadana för Econs, med beteendeekonomen Richard Thalers term för perfekt rationella agenter. Trots det så är skillnaden stor mellan de båda valsituationerna: i den första föredrar bara 43 % av deltagarna att kasta lott, medan 62  % gör det i den andra. Förklaringen till denna skillnad är att 1*) uttrycks som en förlust, vilket triggar vår förlustaversion, medan 1) inte gör det.

Det finns ett otal andra exempel på förlustaversionen. Nobelpristagaren Daniel Kahneman (som först demonstrerade den tillsammans med Amos Tversky) har sagt att ”förlustaversionen utan tvivel är psykologins viktigaste bidrag till beteendeekonomin” (Tänka, snabbt och långsamt, s. 441). Den är emellertid inte endast viktig för ekonomin i snäv bemärkelse, utan har betydelse för snart sagt allt mänskligt handlande – inklusive inte minst politiken. Förlustaversionen gör t ex att de som besitter vissa rättigheter kommer att kämpa hårdare för att behålla dem än de som inte har dem kommer att kämpa för att förvärva dem. Således kan förlustaversionen leda till att status quo upprätthålls även när den inte går att ge ett principiellt försvar. Som Kahneman skriver:

Förlustaversionen är en stark bevarande kraft som favoriserar minimala förändringar av utgångsläget för både institutioner och enskilda aktörer.

Det finns även andra psykologiska biases vid sidan av förlustaversionen som bidrar till vår preferens för status quo. En sådan är den mäktiga konfirmationsbiasen, som kommer tas upp i ett senare inlägg. En annan är den s k exponeringseffekten: vår tendens att föredra saker enbart för att vi känner till dem. T ex bedömer vi människor som mer sympatiska ju oftare vi träffat dem. Denna exponeringseffekt kan tänkas ha betydelse för vår acceptans både för policyer och normer som sedda utifrån – sub specie aeternitatis, som filosofer brukar säga – inte har något berättigande. Eftersom de är bekanta känns de naturliga och ses därför som acceptabla.

Status quo bias spelar en roll i alla beslut där status quo ställs mot ett reformförslag. Naturligtvis kommer det i många fall vara rationellt att behålla status quo, men även i dessa fall kommer beslutet i viss mån baseras på vår irrationella preferens för status quo.

(I sammanhanget ska det tilläggas att det naturligtvis dels är sant att denna preferens varierar något i styrka från person till person och fråga till fråga, och att det ibland kan finnas en irrationell preferens för förändring, men i genomsnitt finns det alltså en ganska stark status quo bias.)

De intressantaste fallen är emellertid naturligtvis de där status quo-biasen fäller avgörandet – där vår irrationella preferens för status quo får oss att behålla den trots att rationella argument föreskriver att vi bör välja reformer. Olika partier har naturligtvis olika åsikter om vilka policyer som faller under denna kategori – vissa skulle nämna ränteavdragen, andra hyresregleringen, åter andra monarkin (där exponeringseffekten kan tänkas spela en roll).

Det finns emellertid en hel del fall där det är väldigt tydligt att status quo-biasen lett till irrationella beslut. Ett sådant är biståndspolitiken, där bidragen till olika internationella organisationer ofta baseras på tidigare års tilldelning, snarare än på basis av resultat (detta verkar dock vara på väg att ändras – se s. 37 i denna rapport från Riksrevisionen). Ett annat exempel är skolan, där undervisningsämnena ändras ganska lite under de senaste 75 åren, trots att samhället ändrats drastiskt och forskningen gått framåt radikalt. Den rimligaste förklaringen till det är status quo-bias.

Exemplen på status quo-biasens negativa effekter kan helt säkert mångfaldigas. Hur kan man då komma åt den? Ett konkret förslag är ”policy-bundling”, där policyförslag som är till nackdel för en viss grupp men till fördel för samhället i stort läggs ihop med ett annat förslag som är till fördel för den specifika gruppen. På så vis ökar dess acceptans för förslaget. Denna metod har visat sig vara framgångsrik i studier.

En annan möjlig lösning jag hört diskuteras på LSE är policyer som har ett ”slutdatum”. Det skulle på förhand vara bestämt att de enbart skulle verka i säg tio år – därefter var man tvungen att fatta ett nytt beslut. Huruvida detta skulle fungera i praktiken är dock svårt att säga. Risken är att man kommer att besluta om förlängningen av policyerna på ett slentrianmässigt sätt, och att denna metod därför inte skulle leda till någon förändring.

Dessa två metoder försöker inte minska nivån av status quo-bias. Istället ändrar man beslutssituationerna så att status quo-biasens negativa inflytande reduceras. Det finns dock alla möjligheter att minska status quo-biasen, precis som man kan minska andra biases. Ett sätt är att helt enkelt vara medveten om den, och tala om den. Om företrädare för förändring kunde peka på att vi har ett irrationellt motstånd mot förändring, skulle de kunna ha större chanser att vinna debatterna.

Ett annat sätt är genom att skapa en mer förnuftig debatt i allmänhet. Detta kan göras dels genom att man skapar en mer rationalistisk debattkultur, där goda och principiella argument hålls högre än idag, och dels genom att man skapar mer struktur i de politiska debatterna, där argumentationsfel skulle avslöjas bättre. Det skulle minska alla biases skadliga inflytande, inklusive status quo-biasen. Jag ska återvända till dessa frågor i senare inlägg.

Annonser

One thought on “Förlustaversionen och status quo bias

  1. Man undrar vad som skulle hända om deltagarna i stället fick 50 kronor och sedan fick välja mellan två alternativ:
    1. Behålla de femtio kronorna.
    2. Dra en lott om hur mycket pengar de ska ha, utan någon som helst kunskap om vad det kan stå på lotterna.
    Det skulle ju mer likna beslutsfattandet för en politiker, där status quo ofta (dock inte alltid) innebär att saker fortsätter ungefär som hittills, medan reformer har en ytterst osäker effekt. Man kan också diskutera om det i detta läge faktiskt är rationellt att vara försiktig med reformer, inte minst eftersom det kan ta tid att bygga upp de informella regler och institutioner som behövs för att regler och lagar ska passa den värld de befinner sig i. Det är enklare att slå sönder välfungerande institutioner än att bygga upp dem.

    Sen är jag lite tveksam till empirin i ditt påstående om skolan. Utan att vara någon expert så har nog rätt mycket hänt med undervisningsämnena de senaste 75 åren. Några saker som jag kommer på direkt: engelska införs som ämne, tredjespråk införs som ämne, kristendomsundervisning utgår och ersätts med religionsundervisning. Samhällsvetenskap har införts som ämne. Misstänker också att det har skett en hel del förändringar inom ämnena för att anpassa dem till verkligheten, utan att politikerna har fattat några beslut. När jag gick i skolan ingick en hel del datorkunskap (minns dock inte inom vilket ämne), medan mina äldre kollegor talar nostalgiskt om maskinskrivande.
    Sen om vi kollar på gymnasieskolan och universiteten så tror jag det är en helt annan värld i dag än 1940…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s