Rapport från EA Global Oxford

Vad ska man göra om man vill göra så mycket gott man kan? Och hur ser man till att verkligen göra det? Dessa frågor var temana på årets tredje Effektiv altruism-möte, som hölls i helgen i Said Business School, Oxford. 300 effektiva altruister samlades för att lyssna på föredrag, knyta kontakter och, inte minst, inspirera varandra. Den smittande entusiasmen på EA-mötena är ett fantastiskt verktyg för att konsolidera nykomlingars intresse och för att stärka sammanhållningen inom rörelsen. Här följer en personligt hållen rapport. Länkar till introduktioner till EA-rörelsen återfinns längst ner.

Jag anlände till Oxford i fredags. Efter ett kortare mingel där jag bland annat återsåg vänner från förra årets konferens i San Francisco gick ett tiotal iväg av oss – däribland Skypegrundaren Jaan Tallin och Future of Humanity Institutes mångkunnige Anders Sandberg – och åt middag på en restaurang med vacker utsikt över Oxford. Själv hamnade jag bredvid en anti-åldringsforskare, två programmerare som arbetar på IBM respektive Google DeepMind, och en anslående stilig holländare som arbetar i Googles managementavdelning.

Efter att vi brutit upp vid tiotiden gick de andra till Tolkien och Lewis-puben Eagle & Child (där jag varit förut). Själv gick jag däremot hem till vackra Madgalen College för att förbereda mitt föredrag, som jag skulle hålla följande morgon.Magdalen College

Konferensen inleddes så på lördag morgon med en rad föredrag där grundläggande EA-begrepp förklarades för nykomlingar. De var mindre intressanta för min del. Vad som däremot var väldigt roligt och intressant var att träffa den stora norska EA-kontingenten. EA-rörelsen har växt snabbt i Norge och är särskilt stark vid Trondheims tekniska universitet NTNU. Det var också intressant att se att den norska EA-rörelsen har en så stor politisk spridning i Norge. Det fanns medlemmar från både Arbeiderpartiet, Høyre och socialliberala Venstre på plats.

Sedan var det dags för mitt eget föredrag, som var en del av en session om ”policy change”. EA-rörelsen har tidigare förknippats rätt mycket med ”earning to give” (att tjäna så mycket pengar som möjligt för att kunna ge bort så mycket pengar som möjligt) och existentiell risk-forskning men på senare tid har intresset för policyarbete stigit. Samtidigt har ganska lite gjorts på området. Det gör att det är ganska tacksamt att tala om policyarbete.

Min huvudtes var att arbetet för att få till bättre policyer inte enbart bör bedrivas på ”objektsnivån” – där man lobbar politiker om specifika policyer, som till exempel att göra biståndet mer effektivt – utan att det även bör beröra ”metanivån”, som handlar om hur den politiska beslutsprocessen går till. Mer specifikt argumenterade jag för att man bör arbeta för att öka respekten för evidens och rationalitet i politiken. Min tanke är att man på så vis kan öka sannolikheten för att evidensbaserade och rationella policyer införs inom alla områden i politiken.Stefan talk Oxford

För det behöver man, i sin tur, en social rörelse som kämpar för evidens och rationalitet i politiken. Jag förklarade att vårt nätverk för evidensbaserad policy ämnar vara en sådan rörelse, och uppmanade åhörarna att grunda liknande grupper i sina respektive länder. Till min glädje kom en norrman, en finne och två tyskar fram till mig efteråt och sa att de ville göra just detta. Jag hoppas även kunna bidra till att starta en liknande grupp här i Storbritannien. Det återstår naturligtvis att se om det blir verklighet av dessa planer, men det var i vilket fall över mina förväntningar.

Över lunchen hade jag en vetenskapsteoretisk konversation om lyckomätningar med en fd LSE-student som skulle börja doktorera i filosofi vid Oxford. Därefter var det dags för en paneldebatt om ”global koordination”, med filosoferna Nick Bostrom, Toby Ord och Kerry Vaughn, samt Jaan Tallin. Tallin inledde med att förklara att många problem i världen kan karakteriseras som ”fångarnas dilemma” – där aktörerna som kollektiv tjänar på att alla samarbetar, men individuellt tjänar på egoistiskt beteende – och att en ödesfråga för framtiden är hur vi får människor att samarbeta i dessa situationer. Därefter debatteras frågan hur man ska kunna uppnå sådan ”koordination”.*

Fastän debattdeltagarna är synnerligen intelligenta och hade en del intressanta infallsvinklar var debatten på det hela taget något av en besvikelse. Den blev alltför abstrakt och saknade tillräckliga empiriska referenser. FN:s möjligheter att bidra till ”global koordination” diskuterades förvisso, men på ett ganska allmänt sätt. Det blev tydligt att EA-rörelsen fortfarande har en stark slagsida mot analytisk filosofi och tekniksektorn. Debatten hade blivit mycket mer givande och konkret om två eller tre professorer i säg statsvetenskap, internationella relationer eller nationalekonomi hade deltagit.

JessDärefter gick jag iväg till Centre for Effective Altruisms kontor i Oxford för ett sidoevent om policyförändringar. Diskussionen var intressant och konstruktiv, men det stod samtidigt klart att EA-rörelsen har en hel del kvar att lära vad gäller policyarbete. Vi enades i alla fall om att göra ett mer effektivt biståndsarbete till ett särskilt högprioriterat område.

Efter ytterligare en något trött paneldebatt (jag föredrar generellt förberedda föredrag framför improviserade föredrag) gick vi iväg och åt på en mexikansk restaurang i närheten. Jag föll snabbt in i ett samtal med en ung polska (låt oss kalla henne Beata), som hade en fascinerande historia att berätta. Vid sidan av sina studier i psykologi la hon ner ett otroligt arbete på att sprida EA-rörelsens budskap i Polen. Bland annat hade hon översatt EA-handboken till polska, skapat lektionsmaterial som filosofilärare kunde använda för att undervisa om EA-rörelsen (en idé jag tänker sno), anordnat träffar för effektiva altruister, arbetat på distans för EA Schweiz, etc, etc. Beata talade mycket snabbt och gav intryck av att ha närmast outsinlig idérikedom och energi.

Beatas arbete för EA-rörelsen uppskattades emellertid inte av hennes mycket katolska familj, som hade slutat att finansiera hennes studier. Mamman var upprörd över hennes gudlöshet, och hade frågat henne:

”What do you want to do with your life? I want to go to heaven.”

Frågan insinuerade att det enda alternativet till religionen är en materialistisk och självcentrerad livsstil, men Beatas comeback tog minst sagt udden av dessa antydningar:

“I want to reduce suffering.”

Trots sina 23 år (liten och späd som hon är ser hon ut att vara mycket yngre) framstår Beata som otroligt mogen och stark, samtidigt som hon är varm och rolig. Det var väldigt inspirerande att träffa henne.

Kvällen avslutades med en pubrunda där jag bland annat talade med en ålänning som höll på att utveckla en app som skulle underlätta välgörenhetsgåvor-som-födelsdagspresenter. Sedan letade jag mig hem via en bakdörr på Magdalen College (huvudentrén hade stängt kl 23).

Aron Vallinder, doktorand i filosofi vid LSE

Söndagen inleddes med ett föredrag av den berömde psykologen och beteendeekonomen Dan Ariely om självkontroll. Hans föredrag var precis lika imponerande som hans böcker. Inte nog med att innehållet var intressant, utan han levererade det också med ett självförtroende, en karisma och en värme som är svår att matcha. Han stannade också kvar under dagens föredrag och kvällens fest, vilket var roligt. Jag är imponerad av att arrangörerna lyckats få dit honom.

Även i övrigt höll söndagens föredragen högre nivå än lördagens. Det gavs ett stort antal fem minuters ”lightning talks” – en genre jag finner både underhållande och fruktbar – om olika ämnen. Därefter redogjorde Kerry Vaughn för EA-rörelsens snabba tillväxt: det var 60 deltagare på EA Global 2013 (i San Francisco), 200 2014 (också det i San Francisco), och 800 2015 (i San Francisco, Melbourne och Oxford). (Det totala antalet effektiva altruister är dock klart större – kanske 5 000-10 000.) Han förklarade även att man ämnade arbeta för en fortsatt snabb tillväxt, samt gav en kort beskrivning av strategin.

Överhuvudtaget har det har varit ett mycket lyckat år för EA-rörelsen, som bland annat innefattat utgivningen av Peter Singers The Most Good You Can Do och Will MacAskills Doing Good Better, och ett starkt ökat mediaintresse för rörelsen. Personligen tror jag att den positiva utvecklingen kommer fortsätta, och att EA-rörelsen kommer växa fort.

Centre for Effective Altruisms Seb Farquhar avslutade sedan mötet med ett inspirerande och karakteristiskt välbalanserat ”state of the union”-tal, där han betonade vikten av att inte sikta för lågt. Bland annat talade han om att han ”kan se en värld” där det ses som fullständigt självklart man endast ska ge till effektiva välgörenhetsorganisationer och där det inte ses som skamligt av politiker att ändra uppfattning, utan tvärtom som ett tecken på rationalitet – kort sagt, en värld där många av EA-rörelsens kärnvärden spritt sig över världen. Även denna optimism delar jag.

Jag åt sedan middag med en Oxford-student som skrivit en rapport som kritiserade den ineffektiva tyska biståndspolitiken. Efter att ha diskuterat i ett par timmar gick vi iväg till avslutningsfesten, som fortsatte in på småtimmarna på olika Oxfordpubar.

På måndagen, som var ”Bank Holiday” (röd dag) var det ”unconference” – mest samtal, men även en del lightning talks mm – i två murriga pubövervåningar i centrala Oxford. Jag pratade bland annat med två unga ”earners to give” på Goldman Sachs respektive JP Morgan. Även om jag själv är mer skeptisk till ”earning to give”-strategin än de flesta EA-medlemmar så är det svårt att inte beundra människor som av altruistiska skäl arbetar upp till fjorton timmar per dag på en investmentbank. Emellertid försökte de på inget sätt göra sig till över detta, utan var lakoniskt sarkastiska över sitt arbete på ett typiskt brittiskt sätt. Det var verkligen roligt att prata med dessa kvicka och färgstarka personer.

Efter att ha letat fram en väska som förkommit på det sunkiga vandrarhem som Goldman-tjejen bodde på åkte vi så hem till London. Jag somnade snabbt, utmattad efter en intensiv helg.

Idag och igår har jag funderat ganska mycket på mötet, och smält mina upplevelser. Det som gjorde störst intryck på mig var one-on-one-samtalen med enskilda effektiva altruister, snarare än föredragen och paneldebatterna. Att få se och höra alla dessa idealistiska unga människor som med arbetar med en outtröttlig entusiasm för att göra världen bättre är en ynnest. Överallt hörde jag om nya påhittiga projekt som Raising for Effective Giving (som arbetar för att få pokerspelare att donera en del av sin inkomst till effektiva välgörenhetsorganisationer), olika tekniska uppfinningar, nya metoder för rörelsebyggande, etc, etc. Man närmast tävlar om vem som kan göra mest gott för världen, men man gör det för det allra mesta på ett positivt och konstruktivt sätt.

Dessutom är de effektiva altruisterna djupt samarbetsinriktade på ett sätt som inte motsvarar någonting annat jag sett. I många andra frivilligorganisationer är det svårt att få folk att engagera sig tillräckligt, men det gäller inte EA-rörelsen på samma sätt. Istället tar folk hela tiden egna initiativ som de inser att kollektivet behöver. De koordinationsproblem som Bostrom med flera talade om har EA-rörelsen alltså för egen del till ganska stor del löst (om än inte helt). Det är alltså inte bara så att rörelsens effektivitet ökar dess altruism (i betydelsen leder till mer gott), utan även omvänt så att altruismen ökar dess effektivitet.

Låt mig avsluta med att säga att det är slående hur roligt de flesta nykomlingar på EA-konferenserna har. Jag talade till exempel på med en ung svensk tjej som verkligen strålade av glädje, och som sa att hon skulle försöka få med sina kompisar i rörelsen så fort som möjligt. Det finns många, många sådana exempel. Nästa år kan det vara du.

[Edit: Björn Östbring påpekar korrekt att de problem som talas om ovan är ”cooperation problems”, inte ”coordination problems, såsom det sades i debatten.]

Effektiv altruism

EA-rörelsens symbol

Jag har skrivit två mer systematiska översikter över EA-rörelsen – en kortare och en längre. Här finns även en bra recension av MacAskills bok, av DN:s Anders Bolling. Jag kan även rekommendera nedanstående video, där den unga australiensiskan Helen Toner förklarar EA-rörelsens fokusering på att göra så mycket gott man kan på ett skickligt och karismatiskt sätt.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s