Varför trivialitetsinvändningen mot evidensbaserad policy är missriktad

Jag har skrivit ett inlägg på Effective Altruism forum där jag argumenterar för att det faktum att Effektiv altruism-rörelsens budskap kan ses som filosofiskt ”trivialt” inte är ett bra argument mot rörelsen.

Eftersom EA-rörelsen syftar till att vara evidensbaserad, gäller detsamma (a fortiori, som det heter) även evidensbaserad policy. Det må vara trivialt sant att politiken borde vara evidensbaserad, men det gör det inte oviktigt att kämpa för att politiken ska vara evidensbaserad. Eftersom den uppenbart inte är det, är det tvärtom mycket viktigt att kämpa för att den ska bli det.

Man kan jämföra med miljörörelsen, vars budskap åtminstone till vissa delar kan uppfattas som trivialt: naturligtvis vill vi ha en bra miljö. Det är emellertid helt uppenbart inte ett argument mot att bilda miljöorganisationer vars syfte är att förbättra miljön. Även om folk i princip håller med om att en ren miljö är viktigt, är det lätt att frågan försummas om det inte finns speciella organisationer som konstant ser till att föra upp frågan på agendan. Detsamma gäller evidensbaserad policy. Även om det må vara trivialt att politiken ska vara evidensbaserad, så behövs det, tror jag, en organisation som analogt med de olika miljöorganisationerna ser till att konstant föra upp frågan på agendan. Nätverket för evidensbaserad policy ämnar vara den organisationen.

Förlustaversionen och status quo bias

Dubbelpostad från Nätverket för evidensbaserad policy.

Psykologer har upptäckt en lång rad psykologiska biases som hindrar både individer och organisationer från att handla rationellt och evidensbaserat. En av de viktigaste av dessa är förlustaversionen – vår tendens att tycka sämre om förluster än om uteblivna vinster. Låt oss titta på en av de många experimenten om förlustaversion.

Experimentet gjordes i två versioner. I båda fick experimentdeltagarna från början 50 dollar, men sedan ställdes de inför valsituationer som skilde sig från varandra på ett subtilt sätt. I den första versionen ställdes deltagarna inför följande val. De fick antingen.

1) Behålla 30 dollar.

2) Kasta lott med 50 % chans att behålla sina 50 dollar, och 50 % risk att förlora dem.

I den andra versionen var alternativ nummer två exakt detsamma, medan de första alternativet formulerats något annorlunda:

1)* Förlora 20 dollar.

2)  Kasta lott med 50 % chans att behålla sina 50 dollar, och 50 % risk att förlora dem.

Notera att 1) och 1*) leder till precis samma utfall: i båda fallen förlorar man 20 dollar, och får behålla 30 dollar. Valsituationerna är alltså exakt likadana för Econs, med beteendeekonomen Richard Thalers term för perfekt rationella agenter. Trots det så är skillnaden stor mellan de båda valsituationerna: i den första föredrar bara 43 % av deltagarna att kasta lott, medan 62  % gör det i den andra. Förklaringen till denna skillnad är att 1*) uttrycks som en förlust, vilket triggar vår förlustaversion, medan 1) inte gör det.

Fortsätt läsa

Halmgubbar om kvotering (Alice Teodorescu i GP)

I dagens Göteborgsposten kommenterar Alice Teodorescu debatten om det nya centrumet för rasismforskning, som initierades av 18 forskare den 14 juni (också det i GP). De 18 forskarna vände sig mot att samtliga utvecklare av forskningscentrumet ”kan definieras som vita”. Teodorescu kritiserar i sin tur detta resonemang, som hon menar ”legitimerar rasismens logik”.

Teodorescus argumentation är intressant inte minst för att den är symptomatisk för mycket av kritiken från höger mot olika former av kvotering. Man associerar kvotering och liknande åtgärder med historiska och samtida rasistiska strömningar.

Detta associerande kan både klassificeras som en guilt-by-association och en halmgubbe. Det är naturligtvis sant att kvotering har vissa ytliga likheter med t ex den bortkvotering av judar som var vanlig i exempelvis Östeuropa och Tyskland under olika delar av 1800- och 1900-talet. Det finns emellertid en helt avgörande skillnad mellan dessa två typer av kvotering, nämligen deras motiv. Motivet till bortkvotering av judar var antisemitiskt. Motivet till att kvotera in underrepresenterade grupper är att få ett mer samhälle där olika etniska grupper behandlas mer likvärdigt. Den förra formen av kvotering är ett uttryck för rasism, medan den andra är ett försök att bekämpa den. Detta är en oerhört central skillnad som inte får ignoreras på det sätt Teodorescu och många andra gör.

Fortsätt läsa

Finala och instrumentella mål

Dubbelpostat från Nätverket för evidensbaserad policy

I vårt manifest gör vi en viktig distinktion mellan politikens mål respektive medel. Vi vill att de medel man använder för att nå politikens mål ska vara så evidensbaserade och effektiva som möjligt. Däremot uttalar vi oss inte om vilka mål politiken ska ha – hur vi ska väga frihet mot jämlikhet, tillväxt mot miljöhänsyn, etc.

Frågan om vad som utgör ett rimligt ”politiskt mål” är dock mer komplicerad än vad det i förstone kan verka. Inom bl a filosofin brukar man skilja på ”finala” och ”instrumentella” mål. Instrumentella mål är mål som man inte är intresserade av för dess egen skull utan endast för att man på så sätt kan nå ett finalt mål. Att ta sig förbi sin motståndare i en fotbollsmatch är t ex endast ett instrumentellt mål. Det finala målet är att vinna matchen, men för att göra det måste man göra mål, och att ta sig förbi sin motståndare kan vara ett sätt att göra det på. Instrumentella mål är således i en mening endast medel.

Fortsätt läsa

Betyg på DN Debatt 18 maj: 3/10

På dagens DN Debatt skriver Hyresgästföreningens Marie Linder och Simon Safari att marknadshyror skulle leda till kraftigt höjda hyror, något som i sin tur skulle leda till att antalet hyresgäster som hamnar under riksnormen för försörjningsstöd (”socialbidrag”) skulle öka kraftigt. Man menar också att marknadshyror skulle ha en rad andra negativa effekter, såsom ökad trångboddhet, ökad skuldsättning (pga minskad efterfrågan på hyresrätter och ökad efterfrågan på bostadsrätter) samt minskat underhåll (pga vinstmaximerande beteende från fastighetsägarna). Slutsatsen blir naturligtvis att marknadshyror inte ska införas.

Artikeln baseras på en 57-sidig rapport från managementkonsultfirman Ramböll. Både i rapporten själv och i artikeln sägs denna vara oberoende, men det är värt att notera att förstaförfattaren, Rambölls Mariell Juhlin, från 15 juni blir ny chefsekonom just på Hyresgästföreningen (tipstack Christer Jansson).

Samspelet mellan rapporten och artikeln är intressant att observera. Det torde stå klart för varje oberoende bedömare att rapporten författats med ett klart syfte: att visa att marknadshyror är dåliga. Man är, som vi ska se, närmast extremt ensidig i sitt sökande efter argument mot marknadshyror, och underlåter att nämna i stort sett alla argument för marknadshyror.

Samtidigt är man angelägen om att upprätthålla ett sken av distanserat oberoende och vetenskaplig seriositet. Därför inför man i rapporten vissa kvalifikationer, såsom denna:

Vi har inte för avsikt att skildra alla faktorer som kan påverka dynamiken på bostadsmarknaden generellt eller hur samspelet mellan bostads- och hyresmarknaden ser ut. Fokus för rapporten har varit att förstå omfattningen, och det mätbara ekonomiska värdet, av att dagens hyressystem försvinner och hur det påverkar den befintliga populationen som under dagens system bor i hyresrätt. Studien tar alltså inte hänsyn till demografisk tillväxt i simuleringen. Detta innebär alltså att eventuella nyttor som skulle kunna genereras för grupper som i dagsläget inte bor i befintliga hyreslägenheter (outsiders) inte belyses. Dock identifierar studien ett antal indirekta effekter vilka inte värderats i monetära termer men som ändå skulle kunna ha betydande samhällsekonomiska konsekvenser. Studien skattar alltså enbart kostnaderna för de befintliga hyresgästerna (insiders) då konsekvenserna för denna grupp i tidigare studier inte belysts i någon nämnvärd omfattning.

Min fetstil. Naturligtvis är ”eventuella nyttor som skulle kunna genereras för grupper som i dagsläget inte bor i befintliga hyreslägenheter” ett av de starkaste argumenten för marknadshyror. Man undrar därför huruvida det går att dra några policyslutsatser över huvud taget på basis av en rapport som inte behandlar denna viktiga effekt.

Ramböll gör som sagt ändå en kvalifikation här. Denna kvalifikation har föga förvånande fallit bort i DN Debatt-artikeln, men inte ens i rapporten själv spelar den en särskilt framträdande roll. T ex nämner man den inte när man i slutsatsavsnittet. Inte heller nämns den i Hyresgästföreningens pressmeddelande. Istället listar man där olika negativa effekter marknadshyror skulle ha, utan att nämna att studien endast studerar en del av de konsekvenser fria marknadshyror skulle ha.

Fortsätt läsa

Argumentkoll av de amerikanska presidentvalsdebatterna. Gingrich vs Paul 6-3.

Dubbelpostat från min engelskspråkiga blogg

There are now less than nine months left till the first American presidential primaries. The primary debates, as well as the debates between the Republican and the Democrat candidate, will as usual be fact-checked by various websites such as FactCheck.org and PolitiFact.com. It is hoped that the threat of being thus fact-checked makes politicians less likely to lie (there is some evidence confirming this hypothesis, though more research is needed).

As I have previously argued, there are, however, many other ways to deceive the audience besides making false or misleading claims. For instance, politicians often make logical fallacies, fail to provide argument or evidence for their claims, fail to address the question, and so on. Such errors should also be pointed out. In short, we need not argument-checking in addition to fact-checking.

Another problem with today’s fact-checks is that they’re usually published on fact-checking sites or news media which aren’t read by the majority of those who view the debates. It’s true that fact-checking is on the rise, but still it seems it could get a much wider audience, and have a much larger impact, if it was published in a more appealing format.

Specifically, the debates should be given subtitles where all fallacies, all factual errors, all failures to address the issue, and so on, are pointed out. In the short sample video below, I give an example of what it may look like. In the clip, taken from a Republican primary debate in November 2011, Ron Paul and Newt Gingrich are debating whether the Patriot Act and other legal tools intended to combat terrorism should be discontinued because they constitute an infringement on civil liberties.

Ideally, all debates leading up to the election next year should be subtitled in this way. If such subtitled videos were made available for free – e.g. on YouTube – they could become very popular, something which in turn could influence both politician and voter behavior. (See here for a general discussion on the potential significance of this kind of criticial analyses.)

Fact-checking sites are already putting a lot of work into reviewing political debates, so I don’t think the extra amount of work this would require is that much of an obstacle. Instead the real problems concern copyright. Would the networks broadcasting these debates let outside parties annotate their debates and upload them on YouTube? It seems improbable that they voluntarily would let them do this for free.

There are several possible solutions to this problem. The first is that the networks themselves argument-check them. A second possibility is that a fact-checking website, or another media outlet wanting to argument-check the debates, buy these rights from the network. A third solution is to develop a video annotation program similar to Genius.com, which allows you to annotate text on any website without infringing copyright. A fouth one is to instead argument-check the transcripts of the debates (though that would be less striking, and presumably would get fewer readers).

It’s also possible to put pressure on the networks, so as to allow their debates to be argument-checked. For instance, the Commission on Presidential Debates, which arranges the debates between the Democract and the Republican candidates, could require that all presidential debates be argument-checked in this way. Another possibility is for the debating politicians themselves to demand that the debates they participate in be argument-checked. Finally, the voters could sign petitions demanding that the debates should be argument-checked.


Let us turn to the sample video. This four minute clip was uploaded on YouTube by Paul’s supporters, who clearly think he won the exchange of arguments. When we pay more attention to what is actually being said by Paul and Gingrich, it becomes clear, however, that Paul’s arguments are noticably weak. Gingrich explicitly says that he does not find surveillance intended to prevent ordinary crimes justified, something Paul blatantly ignores when he implies that Gingrich wants a policeman in every house to prevent wife-beating. Also, he gives no argument whatsoever for the crucial claim that you need not trade off liberty against security.

Gingrich fares better, but one problem is that he never explains his distinction between ordinary crimes and issues of  national security. It is clear that wife-beating belongs to the former category, whereas nuclear attacks, which Gingrich mention, belong to the latter, but where is the borderline between these two categories? Gingrich sweeps this hard question under the carpet.

It could be argued that I’m too tough on Gingrich and Paul: that it cannot be expected that they go into these details given the format and the short amount of time they have at their disposal. While there is something to that, my criticism is not only directed at Gingrich and Paul, but also at the debating format which allows, or even demands, the participants to leave big holes in their arguments, mainly because of time constraints. Thus I point out all argumentation errors, regardless of whether it would be hard to avoid them given the time constraints.

On my argument-checking criteria, Gingrich gets a 6, and Paul a 3, on a scale from 0 to 10.

There are four footnotes in the video, the footnote texts of which can be found below.

Paul vs Gingrich1) The claim that there has been at least 42 thwarted terrorist attacks since 9/11 is probably true.

2) It’s not easy to get independent information on the role of the Patriot Act in thwarting these terrorist attacks. This Pro Publica article from 2013 (i.e. from two years after the debate was held) claims we have little evidence on the issue.

3) McWeigh was an extreme right-wing terrorist who killed 68 people in an attack in Oklahoma City 1995.

4) The Franklin quote is:

They that can give up essential liberty to obtain a little temporary safety deserve neither liberty nor safety.

On the other hand, John Jay wrote in the famous Federalist papers:

Among the many objects to which a wise and free people find it necessary to direct their attention, that of providing for their safety seems to be first.

One reason not to see the Founders as authorities on this issue  is that there were no nuclear weapons, or other weapons of mass destruction, in the 18th century. It could be argued that such weapons make new trade-offs between liberty and security necessary. This objection should have been discussed.

Evidensinstitutioner som ett vapen mot politisk bias

Dubbelpostad från Nätverket för evidensbaserad policy

Vill väljare och politiker att politiken ska vara evidensbaserad? I ett tidigare inlägg hävdade jag att väljarna vill det, och det finns inga skäl att tro att inte politikerna också skulle vilja det. Emellertid blir inställningen ofta en annan när evidensen inte stödjer ens egen politik: då förkastar man inte sällan de policies som evidensen sägas stödja. Man bör därför skilja på frågan om man generellt (eller i princip) är för att policies ska vara evidensbaserade, och frågan om man är för specifika policies som visat sig (eller inte visat sig) vara evidensbaserade. Så här kan de båda frågorna ställas:

1) Vill du att politiken ska vara evidensbaserad?

2) Vill du att åtgärd X, som visat sig vara evidensbaserad, ska genomföras? (Alternativt: Vill du att åtgärd X, som inte visat sig vara evidensbaserad, inte ska genomföras?)

Fortsätt läsa