Invändningen från bristfällig eller missvisande evidens mot evidensbaserad policy

Dubbelpostad från Nätverket för evidensbaserad policy

En vanlig invändning mot kravet på att alla policies ska vara evidensbaserade är att de utgår från en naiv syn på vår förmåga att samla in och använda oss av evidens. En variant av denna invändning säger att det inte går att finna rigoröst grundad evidens på vissa områden, medan en annan säger att vi är benägna att göra systematiska misstag när vi samlar in evidens (t ex för att vi överskattar våra metoders tillförlitlighet), vilket leder till felbeslut. Låt oss kalla den första varianten ”invändningen från bristfällig evidens” och den andra varianten ”invändningen från missvisande evidens”.

Den första invändningen är lättast att avfärda. Vår position är inte att alla policies ska vara grundade på en viss typ av rigoröst framtagen evidens (säg sådan som man får från s k randomiserade kontrollstudier) utan snarare att alla policies ska vara grundade på så god evidens som möjligt. Om det t ex inte går att göra randomiserade kontrollstudier angående en viss fråga, eller om det är för dyrt eller tar för lång tid att göra det, så får man använda sig av andra former av evidens längre ner i evidenshierarkin.

Vad vi vänder oss emot är inte att man inte använder sig av perfekt evidens hela tiden, utan snarare att man inte använder sig av bättre evidens än man gör när så är möjligt.

Läs mer

Annonser

Teknokratiinvändningen mot evidensbaserad policy

Dubbelpostat från Nätverket för evidensbaserad policy

Vi såg i förra inlägget att en evidensbaserad politik skulle innebära mindre makt åt politikerna att skapa vilka policies de vill (eftersom de inte skulle få skapa policies som inte är evidensbaserade). En naturlig tanke är att detta innebär en överföring av makt från politiker till experter – eftersom det är experter som känner till vad evidensen säger på olika politikområden. En evidensbaserad politik skulle således leda till en viss grad av ”expertstyre” eller ”teknokrati” (samma ord på grekiska); ord som torde ha en dålig klang i många människors öron.

Stämmer det, och är det i så fall ett problem? Låt oss kalla uppfattningen att det är det ”teknokratiinvändningen” mot evidensbaserad policy. Den är förstås nära kopplad till demokratiinvändningen, men av framställningsskäl skiljer jag på dem och diskuterar dem i separata inlägg.

Läs mer

Demokratiinvändningen mot evidensbaserad policy

Dubbelpostat från Nätverket för evidensbaserad policy

Nätverket planerar att ta upp och bemöta olika vanliga invändningar mot evidensbaserad policy. Vissa av dessa invändningar hörs oftare än andra, men vår uppfattning är att alla de invändningar vi kommer ta upp ibland nämns, och att de därför är värda att ta på allvar.

 

Först ut är den viktiga demokratiinvändningen: uppfattningen att evidensbaserad policy är odemokratisk därför att den – enligt invändningen – tar makt från väljare och politiker och ger den till experter, som inte är demokratiskt tillsatta. Det är inte sällan den första invändningen folk ger när man argumenterar för att politiken borde bli mer evidensbaserad. Man hör dessutom denna invändning ofta i samband med den närliggande idén om att överlåta viktiga beslut på experter (tanken är ju att experternas beslut ska vara just evidensbaserade).

Om varje politiskt beslut måste fattas på basis av tillräcklig evidens (antingen pga tvingande lagstiftning eller något annat skäl), såsom vi föreslår, så skulle det naturligtvis minska politikernas makt.  De skulle t ex inte ha kunnat ta bort fastighetsskatten om de inte kunde ha visat att det är det mest effektiva sättet att uppnå de mål de ställt upp (såsom exempelvis ekonomisk jämlikhet och tillväxt). Demokratiinvändningen går ut på att eftersom det är via politikerna som folkets makt kanaliseras, så gör man härmed maktutövningen mindre demokratisk.

Läs mer