Betyg på DN Debatt 7 nov: 5/10

På dagens DN Debatt argumenterar två akademiker och två anställda vid skånska fiskemyndigheter för att det system med sälj- och köpbara fiskerättigheter som Sverige i likhet med andra EU-länder infört riskerar att slå ut det ”småskaliga, lokalt förankrade fisket”. Man menar vidare att detta småskaliga fiske måste hjälpas att överleva, bl a genom att värdet på fisken höjs.

Artikeln är inte särskilt välstrukturerad och innehåller överlag en hel del problem. Man kan läsa in följande argument ur texten. För det första menar författarna att detta nya regelverk innebär en privatisering av fiskerättigheterna, något de tycks anse vara fel i sig (utan att ge argument för det). Det är dock svårt att se att det innebär en privatisering (se nedan).

För det andra argumenterar de för att den är fördelningspolitisk problematisk. Även detta argument haltar dock.

För det tredje argumenterar de för att det småskaliga fisket har olika ekonomiska och icke-ekonomiska värden som riskerar att försvinna. De ekonomiska värdena är s k externaliteter (se nedan). Detta argument är intressant men borde utvecklats.

Att det småskaliga fisket har icke-ekonomiska värden innebär t ex att det för med sig en levande kultur i fiskelägena som är värdefull i sig (utöver de ekonomiska värden en sådan kultur kan medföra). Detta är även det ett intressant argument, men det borde också utvecklats. Bl a kunde man jämfört med hur mycket man är beredd att satsa på sådana värden inom andra områden (t ex renskötsel, sädesodling, etc).

För det fjärde menar man att det småskaliga fisket även har miljöfördelar. Detta borde man dock gett mer argument för.

Vidare är de policyförslag man för fram är lite väl vaga. Sammanlagt blir betyget 5/10. [Edit: Denna initierade bloggkommentar kan rekommenderas. Om det bloggaren skriver stämmer innehåller artikeln ytterligare problem.]

---

Författarna skriver i första stycket:

Den 1 oktober 2014 ändrades Sveriges fiskelag så att regeringen kan införa köp- och säljbara fiskerättigheter i alla svenska fisken.

Såvitt jag förstår genomfördes denna förändring redan 2009 (det är också vad författarna antyder nedan). Om det skett någon ytterligare förändring i år borde författarna varit tydligare med exakt vilken denna förändring är.

Vidare skriver man:

Detta är att betrakta som ett systemskifte från dagens allmänt ägda fisk i havet till ett där fisken ägs av enskilda företag.

Skillnaden är ju endast att fiskarna nu kan sälja sina kvoter, vilket de inte kunde tidigare. ”Allmänt ägd fisk” antyder att vem som helst kunde börja yrkesfiska efter eget tycke innan denna rättighet skapades, men så var inte fallet.

Vidare skriver författarna:

EU:s gemensamma fiskeripolitik prioriterar en speciell förvaltningsprincip av medlemsländernas yrkesfiske, nämligen privatiseringen av rätten att utnyttja den statligt ägda fiskeresursen. Genom att göra rättigheten att fiska till en köp- och säljbar handelsvara på en marknad är tanken att en ekonomisk utbuds- och efterfrågelogik ska leda till balans mellan fiskebestånden och fiskeflottan.

Som sagt, privat var den i en mening redan innan. Man ska inte sätta likhetstecken mellan ”privat” och ”köp- och säljbar”.

Vidare skriver författarna:

Enligt ett regeringsuppdrag publicerade Havs- och Vattenmyndigheten tillsammans med Jordbruksverket den 31 oktober en halvtidsutvärdering av effekterna av detta.

Rapporten presenteras i denna text, men dessvärre är länken till själva rapporten död.

Vidare skriver författarna:

Internationella erfarenheter visar dock att ett sådant ensidigt fokus riskerar att dölja systemets framtida effekter på kustfisket och beredningsindustrins råvaruförsörjning.

Man ger sedan en ingående beskrivning av vilka effekter detta system fått på det småskaliga fisket i Danmark. Det är bra, men däremot saknar man evidens som stöder påståendet att detta system fått negativa effekter på beredningsindustrins råvaruförsörjning.

Vidare skriver man att omställningen till mer storskaligt fiske fått följande negativa effekter i Danmark:

Yrkesfisket bygger som alla andra hantverksyrken på stolthet, tradition och förvärvad kunskap. Detta är värden och humankapital som försvunnit från dessa hamnar.

Samtidigt skriver man emellertid att omställningen lett till större lönsamhet. Det är svårt att förstå att förena det med uppfattningen att värden och humankapital som är oundgängliga för ett framgångsrikt yrkesfiske försvunnit.

Vidare:

Om man vill behålla värdet av den svenska fisken i Sverige måste man ta hållbarhetens alla dimensioner på allvar.

Vilka hållbarhetens alla dimensioner är specificeras inte.

Vidare skriver man:

Det måste formuleras en tydlig politisk vilja att utveckla en mångsidig näring med starka kopplingar till lokala marknader där lönsamheten ökar samtidigt som fisken blir billigare för konsumenten.

Min fetstil. Det är svårt att se att så kunde ske utan omfattande statliga subventioner, men något sådant förslag framförs inte av författarna.

Vidare skriver författarna:

Fiskeriförvaltning är fördelningspolitik.

…

Ska vi Sverige införa ett system där rättigheterna riskerar att koncentreras till ett fåtal kapitalstarka aktörer? I en demokrati är en sådan process i det närmaste irreversibel när den väl tagit fart. Eller vågar vi designa ett inkluderande system där yrkesfiskarna, för att tala med den socialliberala filosofen John Rawls ord, tillåts att ”på jämlik fot vara fullt samarbetande medlemmar av samhället” på basis av sin egen förvärvade praktiska och ekologiska kunskap.

Vad man vill göra här är att, genom ordet ”fördelningspolitik” och referensen till Rawls, associera tillståndet inom yrkesfisket med ett ojämlikt samhälle. Analogin haltar dock betänkligt, enligt min mening. För det första är det ju så att om yrkesfisket utvecklas i den riktning författarna befarar så kommer de småskaliga fiskarna över huvud taget inte fiska längre, medan fattiga personer i ett ojämlikt samhälle kommer bo kvar i det samhället. Dessutom kommer de småskaliga fiskarna ha sålt sina rättigheter av egen fri vilja. Det är därför svårt att se vilken skada de har lidit, och ännu svårare att se att deras problem skulle vara jämförbara med de fattiga personer i ett ojämlikt samhälle har.

Vidare torde en vanlig uppfattning vara att det är viktigt att hela samhället är jämlikt, men däremot inte viktigt att enskilda branscher är jämlika i den mening att alla producenter är ungefär jämnstora. Man kunde visserligen argumentera för att yrkesfisket skiljer sig i relevanta avseenden från andra branscher på denna punkt, men det är i så fall något man skulle vilja se argument för.

Vidare skriver författarna:

Ett sådant system kan bygga på att det fiske som genererar de största samhällsvärdena sett till alla dimensioner, sätts i första rummet. Detta innebär i praktiken ett generöst system där dörren är öppen för etablering av kustfiskare och att det mer storskaliga fisket får anpassa sig till detta.

Vad innebär detta konkret? Att yrkesfiskare inte längre ska få sälja sina rättigheter? Detta torde vara en nackdel för dem.

Vidare skriver man:

Motivet för en sådan ordning är att ett kustfiske inte kan få lönsamhet i ett mängdfiske där fångsten ska konkurrera på den internationella marknaden. I stället måste värdet på fisken bli avsevärt högre. Detta kan ske genom en kombination av:

• En utvecklad infrastruktur för och marknadsföring av spårbar närfångad fisk

• Lokal beredning

• Direktförsäljning till kustboende, storstadsbor, restauranger och turister

• Miljöargument – ett ökat värde för den fångade fisken minskar behovet av mängdfiske

Min fetstil. Detta tycks motsäga vad man säger ovan – att fisken måste bli billigare för konsumenten. Vidare är förslagen inte särskilt tydliga. Policyförslaget kan t ex knappast vara att myndigheterna ska direktförsälja fisk, utan att sådan ska underlättas på olika sätt (hur detta skulle ske borde specificerats).

Vidare skriver man:

Kombinationen skapar dessutom andra värden som levande kustsamhällen, arbetstillfällen och skatteintäkter i kustkommunerna och en kontinuerlig övervakning av miljön i våra kustvatten. Med ett renodlat storskaligt fiske riskerar dessa värden gå förlorade.

Detta är ett av de intressantaste argumenten  i texten, och det borde utvecklats mer. Idén är som sagt att småskaligt fiske skapar positiva ekonomiska och icke-ekonomiska värden.

Idén att det småskaliga fisket skapar positiva ekonomiska värden – s k externaliteter – bygger på följande idé. Enligt den nationalekonomiska standardmodellen maximeras den totala välfärden eller nyttan av att människor får handla fritt med varandra på marknaden utan skatter eller restriktioner. Vissa verksamheter för emellertid med sig positiva eller negativa externaliteter vilket gör att så inte blir fallet. Ett vanligt exempel på en negativ externalitet är t ex bilars miljöfarliga utsläpp. De medför en välfärdskostnad för andra människor, vilket gör att om man inte beskattar dem kommer människor köra mer bil än vad som är socialt optimalt. De kommer att köra sträckor som skapar större skada för andra (i form av miljöfarliga utsläpp) än nytta till dem själva.

I motsats till detta kan småskaligt fiske, enligt författarna, föra med sig diverse positiva externaliteter – som t ex kontinuerlig övervakning av miljön i våra kustvatten. Om detta är sant, kan särskilt stöd till det småskaliga fisket vara motiverat från strikt ekonomisk synvinkel (det kan leda till ökad total välfärd).

Argumentet är intressant men borde byggts på med mycket mer underlag. Som det nu är blir det mest en spekulation. Även idén att det småskaliga fisket kan föra med sig positiva icke-ekonomiska värden borde som sagt utvecklats mer.

Vidare skriver man:

Det krävs också åtgärder för att aktivt bistå kustfisket att realisera de värden som finns där, framför allt genom ett anpassat regelverk som tillåter ett, ur flera dimensioner, hållbart fiske.

Detta är ganska vagt. Man borde specificerat vilka dessa värden och dessa dimensioner är.