av

Om forskningens nytta och systematiskt tänkande hos Tidningen Curie

Jag gästbloggar hos Tidningen Curie i höst. Hittills har jag skrivit två poster. Den första handlade om hur mycket nytta forskning måste skapa för att den ska vara värd att finansiera. Den andra handlade om att systematiskt tänkande och algoritmer gradvis kommer slå intuitionen på fler och fler områden, och att om vi går tillräckligt långt fram i tiden, så kommer den bli utkonkurrerad på alla områden.

av

Gåvor som matchas av privata givare

I mitt förra inlägg beskrev jag hur regeringen kunde öka välgörenhetsgivandet genom att matcha privata givares gåvor. I ett inlägg på LessWrong följer jag upp det resonemanget med att beskriva hur rika privata givare kan göra detsamma. Specifikt beskriver jag hur man kan komma runt ett vanligt problem vad gäller matchade gåvor, nämligen att matchandet blir en ”illusion” eftersom den rike givaren ger bort samma summa oavsett vad de mindre givarna gör. Det görs genom att matchningen görs ”disjunktiv”: den rike donatorn lovar att matcha gåvor till flera olika välgörenhetsorganisationer. Det ger i sin tur incitament till mindre givare att ge så fort så möjligt innan matchningspengarna tar slut,

av

Gåvoavdrag, matchade gåvor och öronmärkta skatter

Regeringen tar bort välgörenhetsavdragen från 1 januari. Samtidigt fortsätter man att ge stora summor till exempelvis Röda Korset. Det finns emellertid skäl att tro att staten skulle få större utväxling på samma insats om man istället behöll möjligheten till avdrag, åtminstone till Röda Korset och andra organisationer som man ändå stödjer, och drog ner det direkta stödet till dessa organisationer. En metastudie indikerar nämligen att genom att varje krona som staten ger till välgörenhetsorganisationer i form av ökade avdrag ger mer än en krona i form av ökade donationer.

Our results suggest that tax deductions are treasury efficient; that is, a decrease in the cost of giving by $1 results in more than $1 being donated to charity through private philanthropy. This presents an opportunity for policy makers to support the transition of the provision of public services from governments to charities and nonprofit organizations.

Det gör att det möjligen finns skäl att ifrågasätta logiken i regeringens agerande. Det ska dock påpekas att metastudien är baserad på amerikanska undersökningar, och att det inte är säkert att svenska undersökningar skulle ge samma resultat.

Skatteavdrag för välgörenhet innebär, i en mening, att staten står en andel av den summa som välgörenhetsorganisationen tar emot. Denna summa kommer motsvara donatorns marginalskatt (normalt sett ca 30-55 % i Sverige). Man kan emellertid tänka sig ett system där staten står för en mindre eller (vilket i mina ögon är intressantare) större andel av den summa som välgörenhetsorganisationen tar emot – ända upp till 90  eller 99 %. Detta kan uttryckas som att regeringen inte bara låter dig få avdrag på din donation, utan de matchar den dessutom med en egen donation (som kan vara mindre eller större än din donation). Kanada har t ex ett sådant system: de matchar varje dollar i välgörenhet till kriget i Syrien med en egen dollar. Eftersom Kanada också låter dig dra av mellan ca 40-50 % av dina välgörenhetsbidrag från skatten, gör detta att kanadensiska staten de facto står för mellan ca 70-75 % av de pengar som går till denna sorts välgörenhet.* Ett liknande system finns i Storbritannien.

Fortsätt läsa →

av

Det politiska bias-testet

Tillsammans med den amerikanska kritisk tänkande-organisationen ClearerThinking.org har jag konstruerat ett politiskt bias-test, som publicerades igår på Vox.com. Det fullständiga testet återfinns här (Vox skar bort inledningen, eftersom den överlappar starkt med Jess Whittlestones artikel).

Testet bygger på min forskning om begreppet koherens, som är en egenskap hos strukturer av trosföreställningar. Två andra blogginlägg om strategin att identifiera bias från strukturen av olika trosföreställningar återfinns här och här).

av

Rapport från EA Global Oxford

Vad ska man göra om man vill göra så mycket gott man kan? Och hur ser man till att verkligen göra det? Dessa frågor var temana på årets tredje Effektiv altruism-möte, som hölls i helgen i Said Business School, Oxford. 300 effektiva altruister samlades för att lyssna på föredrag, knyta kontakter och, inte minst, inspirera varandra. Den smittande entusiasmen på EA-mötena är ett fantastiskt verktyg för att konsolidera nykomlingars intresse och för att stärka sammanhållningen inom rörelsen. Här följer en personligt hållen rapport. Länkar till introduktioner till EA-rörelsen återfinns längst ner.

Jag anlände till Oxford i fredags. Efter ett kortare mingel där jag bland annat återsåg vänner från förra årets konferens i San Francisco gick ett tiotal iväg av oss – däribland Skypegrundaren Jaan Tallin och Future of Humanity Institutes mångkunnige Anders Sandberg – och åt middag på en restaurang med vacker utsikt över Oxford. Själv hamnade jag bredvid en anti-åldringsforskare, två programmerare som arbetar på IBM respektive Google DeepMind, och en anslående stilig holländare som arbetar i Googles managementavdelning.

Efter att vi brutit upp vid tiotiden gick de andra till Tolkien och Lewis-puben Eagle & Child (där jag varit förut). Själv gick jag däremot hem till vackra Madgalen College för att förbereda mitt föredrag, som jag skulle hålla följande morgon.Magdalen College

Konferensen inleddes så på lördag morgon med en rad föredrag där grundläggande EA-begrepp förklarades för nykomlingar. De var mindre intressanta för min del. Vad som däremot var väldigt roligt och intressant var att träffa den stora norska EA-kontingenten. EA-rörelsen har växt snabbt i Norge och är särskilt stark vid Trondheims tekniska universitet NTNU. Det var också intressant att se att den norska EA-rörelsen har en så stor politisk spridning i Norge. Det fanns medlemmar från både Arbeiderpartiet, Høyre och socialliberala Venstre på plats. Fortsätt läsa →

av

Nätverket för evidensbaserad policys debattöversikter

Nätverket för evidensbaserad policy har skapat översikter över olika debatter som förts i medierna. Avsikten är inte att utvärdera argumenten eller att beskriva evidensläget, utan endast att sammanfatta debatten som den faktiskt förs. I huvudsak använder vi oss av svenska källor, men vid några tillfällen har vi också länkat till utländska källor. Vi har som mest tio argument för och tio mot en given tes.

Hittills har vi skapat översikter över tio debatter, om t ex genmodifierade grödor och cannabislegalisering. Vår introduktionspost återfinns här.

av

Gör ditt politiska engagemang samhället bättre på ett effektivt sätt?

Du som läser detta är med stor sannolikhet politiskt engagerad på något sätt. Du kanske inte är det mer än på så vis att du diskuterar lite på sociala media, men du lägger ändå ner en del tid på det. Varför gör du det?

Sannolikt åtminstone delvis för att du vill göra samhället bättre. Du menar att den politik du förespråkar skulle göra samhället bättre och mer rättvist – inte bara för dig själv, utan även för andra. Vore du enbart intresserad av att förbättra för dig själv, så funnes det effektivare sätt att göra det på än att engagera sig politiskt.

Dina motiv är således i vid mening altruistiska. Du vill hjälpa andra människor. Det är därför du engagerar dig politiskt.

Hur ska du uppnå dina altruistiska mål? Ett till synes tomt men inte desto mindre korrekt svar är: så effektivt som möjligt. I valet mellan två altruistiska handlingsalternativ som står öppna för dig, ska du välja det som gör samhället så bra och rättvist som möjligt. Du ska vara effektiv när du är altruistisk, precis som du är när du försöker få en så bra lägenhet som möjligt för pengarna, eller på andra sätt handlar för egen vinning.

Nästa fråga är: hur ser du till att vara effektivt altruistisk? Är du det genom att skriva på sociala media? Genom att engagera dig partipolitiskt? Genom att försöka få större genomslag som debattör i de större medierna?

Eller du kanske inte ska engagera dig politiskt alls? Du kanske istället ska satsa på att tjäna pengar för att ge (t ex genom jobb i finanssektorn)? Eller så kanske du ska försöka övertyga andra om att vara så effektivt altruistiska som möjligt (som jag gör nu)?

Min poäng med denna post är inte att komma med några svar, utan att få dig att ställa frågan. Är du åtminstone någorlunda effektiv när du är altruistisk, eller går det mesta av det arbete du lägger ner för andra människors skull till spillo, för att du inte tänkte efter hur du skulle göra?

Tänk på det, och tänk på hur du skulle kunna göra för att bli mer effektivt altruistisk. (80,000 hours har skrivit en lång rad bloggposter om effektivt altruistiska karriärval vilkas konsekventa och analytiska tankesätt kan inspirera även den som inte gör något så radikalt som ett karriärbyte.)  Tänk på det på allvar. Tänk på det i det lilla såväl som det stora.

Om du kommer fram till att du gör allt rätt nu, så var misstänksam mot den slutsatsen. Den är ju nämligen väldigt bekväm för dig, och en rad psykologiska biases kan bidra till den slutsatsen. Ifrågasätt din egen magkänsla, och ge hypotesen att du borde ändra dig radikalt en ordentlig chans.*

När du kommit fram till hur du är som mest effektivt altruistisk, så se till att du har viljestyrkan att ta dig upp ur gamla hjulspår och göra det du kommit fram till. Vi har alla en moralisk skyldighet att vara effektivt altruistiska.

Se även detta och detta inlägg om Effektiv altruism-rörelsen.

* Edit: Likaså om du vill förkasta hela det effektivitetstänkande denna bloggpost är ett uttryck för. Beror det på att du har genuint goda skäl för det, eller beror det snarare på att det är jobbigt att ta till sig – för att det utmanar din föreställning om att det arbete du gör är tillräckligt bra? Visst kan det finnas möjliga invändningar mot mitt resonemang, som t ex att man har andra mål med sin politiska verksamhet än att förbättra samhället eller världen. Men är inte det trots allt det primära skälet? Många invändningar mot tanken att ens politiska arbete ska vara så effektivt som möjligt förefaller mig vara ett utslag för försvarsmekanismer, även om alla inte behöver vara det.

av

Artikel i Filosofisk tidskrift om Effektiv altruism-rörelsen

Jag har skrivit en längre text om Effektiv altruism-rörelsen (drygt 14 sidor), som ska publiceras i Filosofisk tidskrift. Jag beskriver EA-rörelsens moralfilosofiska fundament, dess fyra olika grenar (fattigdomsbekämpning, djurrätt, existentiell risk och metafrågor), dess rigorösa epistemologi samt dess mentalitet i allmänhet. Avslutningsvis tar jag upp några vanliga kritiska ståndpunkter innan jag argumenterar för att det borde forskas mer om moraliskt effektivt handlande. Kommentarer mottas gärna.

För den som vill börja med en kortare text om EA-rörelsen finns en sådan sedan tidigare här. Ni kan också läsa denna intervju med EA-filosofen Will MacAskill på Vox.com om hans nya bok Doing Good Better eller se denna slideshow om boken. Eller ännu hellre, läs den! Recensionerna är generellt mycket positiva. Sunday Times skriver t ex ”it’s the best 14.99 £ you will spend medan Steven Pinker skriver som följer:

Effective altruism — efforts that actually help people rather than making you feel good or helping you show off — is one of the great new ideas of the 21st century. Doing Good Better is the definitive guide to this exciting new movement.”

Gå även gärna med i Effektiv altruism-rörelsens svenska Facebookgrupp!

av

Samtal om evidensbaserad politik i P1

Jag talade om evidensbaserad politik med demokratiminister Alice Bah Kuhnke (Mp) och riksdagsledamoten Barbro Westerholm (Fp) på Radiokorrespondenterna i P1 igår. Samtalet leddes av Louise Epstein och Roger Wilson.

Samtalet var sansat och intressant i många stycken, även om Bah Kuhnke och Westerholm hade missförstått en del av vårt budskap. Jag rättade till några av dem, men två andra hann jag inte kommentera. Den ena är frågan om mål och medel, värderingar och fakta, ideologi och evidens. Här är alltså vår inställning – som vi flera gånger deklarerat – att man måste skilja tydligt mellan mål och medel. De politiska målen – jämlikhet, frihet, lycka, vad det nu är – uttalar vi oss inte om. Vårt intresse gäller istället medlen för att nå dessa mål. Dessa medel, menar vi, måste vara kostnadseffektiva och evidensbaserade. Såvitt jag förstår håller Westerholm och Bah Kuhnke helt med oss på den punkten. Däremot hade de alltså inte förstått vårt budskap.

Det andra missförståndet gäller det exempel jag tog upp angående att politikerna inte väljer att satsa på de mest samhällsekonomiskt lönsamma infrastrukturprojekten (ett exempel vi även använde i vår DN Debatt-artikel). Mot detta invände Bah Kuhnke och Westerholm att man även måste beakta andra värden än samhälleskonomisk lönsamhet. Det håller vi naturligtvis med om (även om samhällsekonomisk lönsamhet är ett bredare begrepp än många tror). Den Ekonomisk Debatt-artikel exemplet var hämtat ur ger emellertid ett bra svar på denna invändning:

Flera tidigare svenska och internationella studier har funnit att kostnadseffektivitet har liten eller ingen betydelse för vilka investeringar som genomförs (Jansson och Nilsson 1989; Nilsson 1991; Odeck 1996, 2010; Fridstrøm och Elvik 1997; Nyborg 1998; Nellthorp och Mackie 2000). Med tanke på den betydelse som samhällsekonomisk lönsamhet tillmäts i retoriken är detta förvånande. Visserligen bör inte den beräknade samhällsekonomiska lönsamheten vara det enda kriteriet för valet av transportinvesteringar, eftersom det finns effekter och överväganden som inte ingår i kalkylen (som t ex effekter på kultur- och stadsmiljö samt överväganden som regionala och socioekonomiska fördelningseffekter). Men att många studier inte har funnit något samband mellan den samhällsekonomiska nyttan per investerad krona och sannolikheten att en investering genomförs är anmärkningsvärt.

Min fetstil.