Betyg på pedagogen Malin Idelands artikel på Aftonbladet Debatt: 2/10

Igår skrev Malin Ideland, professor i utbildningsvetenskap vid Malmö Högskola, i en Aftonbladet Debatt-artikel att vissa skoldebattörer litar blint på Pisa-undersökningarna (där Sveriges resultat rasat på senare år). Detta, menar hon, kan leda till en överfokusering på matematik och naturvetenskap, och till en undervärdering av vad hon kallar ”flumämnen” – ”historia, samhällskunskap, filosofi, religion, och så vidare” – vilka är viktiga ”i en tid när rasism breder ut sig över Europa och sexism når nya höjder i nättrollens hat”.

Artikeln har många anmärkningsvärda brister, varav en är antydningen att Pisas tester främst har att göra med matematik och naturvetenskap. Ideland påpekar förvisso att även läsförståelse testas i en passage, men i den viktiga passage som citeras ovan så nämner hon inte det, utan hävdar att de ”mätbara kunskaper i matematik och naturvetenskap” som Pisa testar (enligt henne) inte hjälper för att avhjälpa rasism. Likaså hävdade statsvetarprofessorerna Sten Widmalm och Sverker Gustavsson att Pisa främst testar matematik och naturvetenskap i den DN Debatt-artikel som jag nyligen kritiserade. Det är mycket märkligt att ett så centralt sakförhållande gång på gång framställs på ett missvisande sätt av den Pisa-kritiska sidan.

Ett annat grundläggande problem är att Ideland inte framför någon evidens för något sina faktapåståenden. Vidare är hennes resonemang om att de s k ”flumämnena” stärker demokratin mer än andra ämnen spekulativt. I synnerhet torde läsförståelse, som alltså testas av Pisa men som Ideland inte tycks räkna som ett flumämne, vara ytterst viktigt för demokratin och för ett rationellt politiskt samtal, eftersom den som saknar god läsförståelse inte kan syna bristfälliga argument i sömmarna. För att förstå en politisk argumentation behöver du kunna ge akt på detaljerna – det är en av de teoretiska utgångspunkterna för den här bloggen.

Inte heller ger Ideland någon evidens för att hennes motståndare har de olika åsikter hon tillskriver dem. Således finns det en klar risk att de positioner hon attackerar är s k halmdockor – positioner som ingen debattör faktiskt intagit.

Ideland avslutar med att skriva att ”det behövs fler flumämnen i skolan” eftersom det är ”genom sådana man kan förstå hur ideologi blir till sanning och hur meningsmotståndare exkluderas genom förlöjligande etiketter”. Hon menar alltså att man i dessa ”flumämnen” lär sig kritiskt tänkande, och att kritiskt tänkande behövs för att avslöja tveksamma argument.

Jag håller med om att man behöver lära sig kritiskt tänkande för att kunna avslöja tveksamma argument. Dock är det inte alls självklart för mig att man lär sig detta bäst just inom historia, samhällskunskap, filosofi och religion. Naturvetare och mer matematiskt orienterade samhällsvetare som nationalekonomer (som Ideland inte torde räkna bland ”flumämnena”) lär sig naturligtvis också att upptäcka logiska brister i resonemang. Faktum är att mina granskningar hittills snarast indikerar att nationalekonomer och medicinare (som är de naturvetare som förekommer oftast i debatten) resonerar mer, snarare än mindre, logiskt än humanister och ”mjuka” samhällsvetare. Jag har förvisso inte utfört någon fullskalig undersökning av frågan, men ser i vart fall inget skäl att utgå från att humanister och ”mjuka” samhällsvetare är bäst på att tänka logiskt och kritiskt. (Dessutom är ju de olika ”flumämnen” Ideland talar om sinsemellan väldigt olika, och man kan mycket väl tänka mig att man lär sig att tänka mer kritiskt i vissa av dem – t ex filosofi i analytisk tappning – än i andra, vilket gör det problematiskt att tala om dem som en enhet.)

Det är dessutom ganska ironiskt att det finns en så stor mängd argumentationsfel i Idelands korta text, när hon nu betonar betydelsen av att kunna granska texter kritiskt. Hon kunde ha börjat med att tillämpa den principen på sin egen text.

Vad gäller själva ordet ”flumämne” så använder Ideland det naturligtvis ironiskt. Hon antyder härmed att vissa debattörer menar att historia, samhällskunskap, religion och filosofi är flummiga. Detta torde vara något av en halmgubbe, eftersom få i debatten mig veterligen framfört den åsikten (däremot är det sant att flera har talat om ”flumpedagogik” – ett ord som Ideland också använder – men det är en annan sak). Min åsikt är att inget ämnesområde i sig är ”flummigt”, i betydelsen oklart, förvirrat och allmänt undermåligt (SAOL definierar ”flummig” som ”intellektuellt oredig”). Däremot kan de olika ämnen Ideland benämner som ”flummiga”, t ex filosofi, bedrivas på ett flummigt sätt – enskilda filosofer kan vara oklara, förvirrade och allmänt undermåliga – men själva ämnesområdet är varken flummigt eller ej.

Precis som Widmalms och Gustavssons artikel får denna artikel betyget 2/10. Jag kan bara upprepa vad jag skrev om den artikeln, nämligen att svensk skola är i kris, och att debatten om hur man ska lösa den måste föras på en helt annan nivå än vad som görs här, annars kommer vi aldrig komma någonvart.


Ideland skriver:

Kunskapsförespråkarna, låt oss kalla dem det – de som klagar på flumpedagogiken, hävdar att svenska elever inte lär sig något. Åtminstone inte det som räknas, alltså de kompetenser som den ekonomiska organisationen OECD pekar ut som nödvändiga för ekonomisk framgång.

Ideland ger ingen evidens för sina påståenden om att det är just ekonomisk framgång OECD är intresserade av. OECD står förvisso för ”Organisation for Economic Co-operation and Development”, men på deras hemsida står det:

The mission of the Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD) is to promote policies that will improve the economic and social well-being of people around the world.

Min fetstil. Ideland borde gett tydlig evidens för att OECD:s syften med Pisa enbart är ekonomiska – att de inte är intresserade av andra saker -, som hon antyder (se även nedan).

Vidare:

[Testerna] handlar om hur elever kan använda sig av vissa kunskaper i specifika skolämnen: matematik, läsning och naturvetenskap. De som inte når upp till vissa nivåer i Pisa:s mätning av dessa ämnen, påstår OECD, fungerar inte som medborgare i ett framtida samhälle.

Min fetstil. Hon borde gett evidens för att OECD verkligen gjort detta påstående, vilket i mina ögon framstår som orimligt starkt. Annars attackerar hon här en halmdocka.

Vidare:

Låt oss göra det klart en gång för alla: Klart att alla ungar ska lära sig läsa i skolan. Och klart att alla elever ska lära sig naturvetenskap och matematik. Kan vi flumpedagoger från och med nu slippa anklagas för att inte vilja att så sker?

Ideland menar här att kunskapsförespråkarna attackerar en halmdocka. De påstår, menar hon, att flumpedagogerna inte vill att alla ungar ska lära sig läsa i skolan, etc. Emellertid citerar hon ingen kunskapsförespråkare som sagt det, och jag kan inte påminna mig om att så skett. Risken är därför att Idelands halmdockeanklagelse självt är en halmdocka – en andra ordningens halmdocka, så att säga.

Vidare:

Problemet för oss flumpedagoger är inte kunskaperna, utan tron på att allt måste/kan mätas, och att Pisa har blivit ett slags orakel som kan avgöra om svenska ungdomar blir vettiga medborgare och hur den svenska skolan fungerar.

Ideland ger ingen evidens vare sig för att någon tror att allt måste/kan mätas, eller för att det faktiskt är omöjligt att mäta vissa saker, som hon antyder, eller för att Pisa har blivit har blivit ett slags orakel. Påståendet att vissa saker inte går att mäta med nuvarande teknologi kan naturligtvis stämma (även om jag tror att dåliga mätningar ofta beror på inkompetens och lättja snarare än på principiella problem), men måste stödjas av evidens och argument, precis som alla andra icke-triviala påståenden.

Vidare:

Snarare handlar det om att vidga perspektivet, från OECD:s ekonomiska syften till att handla om saker som demokratifostran (vilket man troligen inte är lika bra på i Pisa-toppens Shanghai). För en del lyser flumvarningslampan rött vid ett sådant ord, kanske för att demokrati är något de tar för givet. Men i en tid när rasism breder ut sig över Europa och sexism når nya höjder i nättrollens hat så hjälper inte mätbara kunskaper i matematik och naturvetenskap. Det behövs normkritik, historia, samhällskunskap, filosofi, religion, och så vidare, och så vidare. Kompetenser som OECD aldrig kommer att få för sig att mäta.

Som sagt står det inte alls klart att OECD enbart har ekonomiska syften med Pisa. Men det är emellertid inte den viktigaste invändningen mot Idelands resonemang. Kärnfrågan är istället: är det verkligen så att de kunskaper Pisa mäter enbart bidrar till ekonomisk nytta? Fastän Ideland inte säger det rätt ut, så antyder hon något i den stilen.

Vad gäller detta, är det alltså viktigt att påpeka att Pisa inte alls enbart mäter matematik och naturvetenskap, som det antyds här, utan även läsförståelse (något Ideland själv påpekar längre upp, så det är märkligt att hon inte låtsas om det i denna passage) samt generell problemlösningsförmåga (vilket dock tycks vara lite vid sidan av de andra tre testen). Sverige har inte presterat särskilt bra på dessa test heller.

Det torde vara självklart att problemlösningsförmåga och läsförståelse inte enbart bidrar till ekonomisk nytta, utan att dessa färdigheter har ett mycket vidare användningsområde. Specifikt torde alltså särskilt läsförståelse vara mycket viktigt för att utveckla det kritiska tänkande inom politiken som Ideland pratar om. (Dessutom torde även matematiska – särskilt statistiska – och naturvetenskapliga färdigheter vara en viktig del av detta kritiska tänkande.)

Man kan också notera att det finns en mycket stark korrelation mellan fallet i läsförståelse/läsförmåga, och fallet i matematik och naturvetenskap.

Pisa

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta utgör viss evidens för att svensk skola har generella problem; att det inte handlar om enskilda ämnen. Det vore förvånande (även om det inte är omöjligt, naturligtvis) om situationen såg helt annorlunda ut i ”historia, samhällskunskap, filosofi, religion”, som Ideland lyfter fram som viktiga ämnen (särskilt som alltså läsförståelsen, som torde vara mycket viktig för dessa ämnen, alltså försämrats kraftigt).

Man kan också fråga sig om kunskaper i dessa ämnen är sådana universalmedel mot rasism som Ideland tror. Frankrike har t ex mycket mer omfattande filosofiundervisning än de flesta andra länder, men samtidigt lär Frankrike vara det kanske främsta exemplet i Västeuropa på det som Ideland beskriver som att ”rasismen breder ut sig i Europa”. Hela detta demokratiargument till förmån för samhällsvetenskap och humaniora (som även Widmalm och Gustavsson la fram) borde understödjas av mycket mer evidens.

Vidare kan man konstatera att inte bara Shanghai utan även demokratiska länder som Finland klarar sig bra i Pisa. Ideland tycks antyda att det finns en negativ korrelation mellan hur bra ett land klarar sig i Pisa och hur bra demokratifostran är i landet. Det påståendet borde naturligtvis understötts med statistik, inte med ett enskilt körsbärsplockat exempel.

Vidare:

[F]rågan är vad vi låter OECD och Pisa göra med skolan, hur stor makt vi ger dem att bestämma vad skolan ska vara och vad eleverna ska göra. Kunskapsförespråkarna litar på Pisa. En blind tillit som bidrar till en debatt där Pisa-resultat är sanning och där de som problematiserar vad Pisa egentligen mäter och vad det gör med skolan är flummiga, löjliga och förödande för det svenska samhället.

Här borde Ideland gett exempel på citat som styrker påståendet om att ”kunskapsförespråkarna” har en ”blind tillit” till Pisa. Det är också viktigt att notera i sammanhanget att det finns en mändgd andra mätningar som pekar åt samma håll som Pisa:

Skogstad 1

Länkar: TIMSS, ICCS, PIRLS

Man ska också notera att OECD menar att svenska elever är särskilt dåliga på intuitivt och kreativt tänkande:

De svenska femtonåringarna klarar sig relativt bra när det gäller att lösa statiska problem liknande dem som finns i läroböcker och läxförhör. Men de klarar sig sämre när det kommer till uppgifter som kräver mer intuitivt tänkande, där all information inte läggs fram, utan behöver kompletteras med tolkningar, kreativitet, uthållighet och nyfikenhet.

OECD rekommenderar därför att svensk skola fokuserar mer på att träna ett öppet sinne inför nya situationer, att eleverna vågar tvivla, ifrågasätta och i större utsträckning använda intuition för att lösa problem.

Mitt intryck är att Ideland vill utmåla OECD som ganska gammaldags och fyrkantiga, men denna textpassage indikerar ju att det inte är fallet. Vidare ger den även ett helt annat intryck av de svenska elevernas förmågor än vad Ideland ger.

Annonser

4 thoughts on “Betyg på pedagogen Malin Idelands artikel på Aftonbladet Debatt: 2/10

  1. Det ter sig ju som att validitet, reliabilitet och statistik inte är viktig i en värld där man själv styrs av ett ideologiskt bias. Det i sig säger en hel del av det akademiska läget när det kommer från en professor i utbildningsvetenskap, som att har svårt att förhålla sig till detta.

    En aningen subjektiv och därmed anekdotisk notering är ju att professorn inte riktigt vet att vad som är en del av ämnet filosofi, för det är just brist på kunskaper i ämnet filosofi som professorn visar upp.

    Gilla

  2. Hej.
    Tack för en väl genomtänkt text, och akademisk avrättning av professorn från Malmö Högskola. Som lärare kan jag bara instämma med din analys och kritik. Min personliga uppfattning är att det är kört för överskådlig framtid. Kåren saknar i hög grad insikt i vad vi ställt till med. Snarare resonerar man såhär: Eftersom vår tro på vad kunskaper och lärande är, är rätt (och rättfärdiga) så kommer de goda resultaten bara vi är tillräckligt renläriga.

    Även om vi idag skulle förkasta de senaste 25-40 årens massaker på ett av världens mest rättvisa och jämlika skolsystem, så har vi generationer med människor som inte tvingats bilda och utbilda sig. Istället har min yrkesgrupp inbillat dem. Vi har två till tre generationer som i sin okultiverade okunskap parat med en tro att de har rätt till framgång utgör en synnerligen god rekryteringsbas till auktoritära idéer, oavsett om det är frågan om nationalism, socialism eller religiös totalitarism.

    Ansvaret ligger tyngst på oss lärare, som borde vägrat följa instruktioner från diverse politruker och partigängare.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

  3. Förvirringen är rätt anmärkningsvärd när det gäller debatten om skolan och PISA-undersökningen. Detta var ett av de mest korrekta och klarsynta inlägg jag läst den senaste tiden.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s